Nu säger jag ett sista "Hej Bloggen". Återvänd ifrån London innebär: Inget mer bloggande.

 

Planet landade igår i Sverige mitt i solnedgången och det var den vackraste stunden jag upplevt på länge. Någon form av lättnad pustades ut när flygplanshjulen blev ett med marken. Känslan av avslut blev starkare; Londonäventyret är faktiskt slut! Innan jag hann fram till passkontrollen var Michaela i andra ändan av luren och hälsade mig välkommen hem. Jag saknar min Londonkvinna! Väskorna tog lång till på sig och ca 45 minuter efter utsatt landningstid körde jag vagnen med alla väskor mot ankomsthallen och där stod de. Mina 3 otroligt långa och utstickande fammiljemedlemmar! Pappa med en utvecklad svervett i handen med texten "AMANDA", mamma med iphonekameran i högsta hugg och mina 198cm långa lillebror med världens största smile på läpparna. Det var ren lycka som for genom mig när jag såg dem! De har ingen aning om hur efterlängtade de varit. Fotografier togs på mig som packåsna och sedan blev det kramkalas! Vädret jag möttes av var en värmepust och blå himmel, det kändes fantastiskt underbart! Kebabpizzorna stod redo i bilen och vi käkade glupskt dessa på närmaste rastplats, där vi självklart blev invaderade av myggor och myror. Men gott var det. 

 

Min kropp slappnade av så fort jag var i familjens sällskap och bilresan hem gick aningen för lugnt med Leffe framför ratten "Amanda, det är blåljus överallt här!" var hans ursäkt. I Nässjö svängde vi förbi Ian, Amanda och Lisen och jag fick två snabba hej- och hejdå kramar av Ian som nu kommer överge mig, nu när jag äntligen är tillbaka, för att flytta till Göteborg. Det var mysigt att träffa dem även om det var ytterst kort. Väl framme i Buckhult var allt sig likt. Den självgående gräsklipparen också kallad "Geten" var i farten, huset såg lika vackert rött ut som alltid och Taxen Selma sprang fortare ut ur hundgården än benen kunde bära henne! Och hur fort kan en hund vifta på svansen egentligen? Jag var intressant i ungefär en minut sedan övergav Selma mig och sprang till pappa, som alltid. Ingen förändring där inte. 

 

Efter midnatt skålade vi i mousserande vin med tända ljus på vår inglasade altan och jag fick i mig lite svenska chips och karamellkungen. Ett oerhört mysigt välkomnade hem till Buckhult! När alla höll på att somna i sina stolar gav vi upp och min säng var skönare än den någonsin varit förut! Nya lakan gjorde inte saken sämre heller. 

 

Söndagsmorgonen bestod av förmiddagsfrukost på altanen till regndropparnas smattrande mot taket och hela Buckhult lös härligt grönt. För att jag är jag började jag packa upp ur resväskorna med en gång och jag insåg lite senare under dagen, då jag hängde tvätten, att jag visst shoppat sisådär 10-15st toppar och inte 3st som jag först trott. Mitt hår slingades med hjälp av lilla mamma. Det grillades flintastek och för att göra min första dag tillbaka helt rätt körde jag Fyrhjuling (alldeles för fort så klart!!) till den nybyggda jaktstugan. På kvällen skulle Albert och jag ut och köra bil ner till Farmor och jag kan erkänna att jag var osäker på vilken sida om vägen jag skulle köra på! London har varit och spökat inne i min hjärna. Men ganska snart var jag tillbaka i rutinen. Vi avslutade kvällen med rabarberpaj och jag känner mig nu som en sann Buckhultare igen!

 

Framöver ska jag njuta av livet och alla underbara människor som finns i det, innan jag till hösten ska flytta till Uppsala! Detta är mitt abslut sista inlägg i den här bloggen om min aupairtid i London 2012/2013. Sammanlagt blev det alltså 259 dagar hos familjen Tennebo i Wimbledon, 259 omtumlande, fantastiska och oslagbara dagar som jag aldrig kommer att glömma!

 

Alla mina vackra vänner som jag fått i London, jag hoppas vi ses igen!

 

Jag vill även säga Tack till alla er tappra läsare! Det betyder mycket att ni följ min 9-månaders resa i britternas land och trots att det nu är slut på just den här bloggen så ska jag ut på nya äventyr, det lovar jag er!

 

Nu sitter jag här på Heathrow. Efter 259 dagar är det dax att lämna allt det här underbara. London kommer aldrig upplevas på samma sätt igen men åh vad jag ska komma tillbaka. 

 

Imorse vaknade jag tidigt och smet ner till köket för att säga hejdå till Jeanne innan hon åkte och jobbade. Då jag kom ner sa hon "Attans, jag som hade tänkt smita härifrån innan du kom ner- jag hatar avsked!" Men jag fick mig några kramar och fina lovord innan hon skickade upp mig för hon ville inte börja gråta!

 

Då jag kom upp till rummet igen säger Freyia "Kom du inte hem förrän nu??". Haha. Sedan kunde jag inte sova mer så istället vaknade Liv också till liv (jag hade inte planerat en ordvits där) och vi kröp ner i min säng och tittade på Alladin hela morgonen. Efter frukosten var det dax för packning och Freyia sa gång på gång hur mycket hon kommer sakna mig. Vi tittade igenom min dator efter bilder på barnen och jag skickade dessa på ett mail till henne: "Amanda, nu får du sluta skicka bilder, annars kommer jag sakna dig för mycket!". Hur gullig är inte denna tjej? Resten av förmiddagen år vi smälta malteasers och tog massa fina bilder med barnen! Torbjörn kramade mig gång på gång, framförallt min rumpa som han är besatt av och Liv sa för första gången "I love you Amanda"! Det gjorde ont i hjärtat när vi åkte från huset. Nummer 13 har varit mitt hem så länge nu. På något sätt kände jag mig ändå redo. Jag trodde det skulle vara svårare. Dock var jag ganska känslokall när jag flyttade hit också så det tar nog några dagar innan jag börjar sakna allt som har med London att göra!

 

Väl framme på Heathrow kramade jag Per hejdå. Alla barnen fick varsin lång kram och det gick smärtfritt. Sedan sa Per sånna fina ord till mig att jag nästan började gråta så jag vinkade farväl och vandrade raskt iväg. Påvägen kom en tår eller två. Vid bagage droppet checkade jag in mina 2 väskor och gitarr! Det kändes väldigt slutgiltigt när jag såg väskorna rulla iväg på rullbandet.

 

För någon timma sedan köpte jag mig en Marc Jacobs parfym Sommar Edition som jag tycker jag har gjort mig förtjänt av och nu sitter jag här och väntar på att Gaten ska öppna för planet som ska ta mig till Göteborg. Solen lyser lagom mycket och det är en parfekt dag att ta farväl av underbara, oslagbara London.

 

Bortsett från all saknad jag kommer få ustå ska det bli skönt att få komma hem och se så att allt och alla lever! Lillebror, mamma och pappa (och förhoppningsvis en kebabpizza från Nässjö) kommer vänta på mig på Landvetter vid nio-tiden ikväll!

 

Nu ska jag snart ta mitt pick och pack mot toaletterna en sista gång innan jag ska boarda planet!

 

Ta det lugnt alla älsklingar!

Jag ska försöka skriva ett slutligt inlägg till denna blogg under helgen!

 

Herregud.

 

Sista kvällen i London är nu nästan över.

 

Vad ska jag säga?

 

Jag kommer sakna allt det här så otroligt ofattbart jobbigt mycket! Detta är det mest underbara jag har varit med om! Jag hade inte en tanke på att jag skulle kunna hitta så fina människor här, människor som kommer vara vänner för livet. Och mina barn. Det kommer göra ont varje gång jag tänker på att jag inte kan träffa dom!

 

Torbjörn och Freyia har varit lediga idag och imorse följde vi Liv till Barnehagen, sista gången för min del. Nina "gick bredvid" mig och jag försöker pumpa henne med information om allt hon kan tänkas behöva veta! det var molnigt och vi gick raskt hem sedan.

 

Barnen var förtjänta av Wii resten av dagen och Nina och jag gick igenom saker som bara aupairer behöver veta och kunna! En stund efter lunch sken det upp och helt plötsligt hade 11 grader förvandlats till 21 grader!

 

Vi gick till parken och lirade lite fotboll, Torbjörn skröt med att han skulle vara jättebra eftersom han spelat fotboll i 5 år… haha. Den lilla pojken. Sedan gick vi till Barnehagen igen, min absolut sista gång uppför den där hemska backen. Liv hämtades och jag gav en kram hejdå till lärarna jag varit närmast Svenska Marina och Irländska Bernadette: ”You are a smashing girl Amanda!”. Jag kommer till och med sakna dem , för de har stöttat mig varje dag! Barnen och vi hade tagit med oss picknick och i brist på skugga satte vi oss mitt i backen på trottoaren under ett träd och började kalasa på allt gottigt jag packat ner! Efteråt gick vi och simmade trots att det inte var några simlektioner och här sa jag även hejdå till gymmet och den trevligaste tjejen som brukar vara i receptionen var äntligen där igen. Henne gillar jag. Eftersom det var min sista dag slapp vi betala för barnen! Det var en mysig badstund men sen var det lite sorgligt att säga hejdå till gymmet. Lokalen där jag spenderat så stor del av min lediga tid!

 

McDonalds var självklart nästa stopp och sedan gick vi hem. Barnen var trötta som bara den och blev soffpotatisar framför en film resten av kvällen ackompanjerat av popcorn, naturligtvis. Inget fredagsmys utan popcorn i familjen Tennebo!

 

Vid sju slutade vi och Nina och jag gjorde oss fina, det var varmt nog för långklänning, och gick ut för drinkar och öl. Mina sista i London! Alla rooftops var naturligtvis så överfulla att det inte gick att se slutet på balkongerna men vi fann några mysiga ställen i alla fall! Efter allt prat mellan himmel och jord och två dagar med Nina känns det säkert och bra att lämna över mina tre små änglar till henne! En brud med krut ifrån Köping!

 

Nu ska jag för sista gången somna i London. Imorgon åker jag hem. Lycka blandat med tårar-på-gång är vad som bubblar i min kropp just nu!

 

God natt alla trogna bloggläsare!

 

Puss /Buckhult!