Just nu har jag inte så mycket att skriva om, det närmar sig påsk och alla är trötta. Så enkelt är det, men jag känner på mig att nästa vecka kommer bjuda på lite saftiga blogginlägg så ni får hålla ut tills dess.

 

Jag kan nämna att i söndags var jag och Veronica på Flair Competiton på Roadhouse; duktiga bartendrar som jonglerar och blandar drinkar på tid. Ganska häftigt. Dock kom inte så mycket folk, trots att det var löning här i England. Trevligt var det i alla fall.

 

Nu har jag jobbat mer än halva veckan och i övermorgon är det påsk=ledighet=Linn kommer hit!

Om ni verkligen vill veta kan jag berätta att jag har städat mitt rum från 2cm höga dammråttor för det gick helt enkelt inte andas normalt här inne längre. Liv har ledigt denna veckan och mamman är hemma med henne, men det är inte lika lugnt i huset på dagarna, som det brukar. Jag saknar tystanden. Allt är bra ändå!

Min påskvecka med barnen:

 

Måndag:Baka kakor

Tisdag: Äta Kakor

Onsdag: Äta Kakaor

Tordag: Göra Påskkort och teckningar

Fredag: Leta svenska påskägg

 

Amanda Poppins är i farten.

 

På förmiddagen idag var jag äntligen på onsdagsvattengympan. Jag har lyckats jobba de föregående 4 veckorna. När jag kommer dit och får se gaymannen blev jag så glad MEN då visar det sig att det var hans sista lektion för att han ska sluta. Jag gick därifrån med en tår i ögat. Och en chokladbit som han bjöd på.

 

Ikväll tittade vi även på Harry Potter och Fenixodern. Det var mysigt som bara den. Torbjörn la sig i mitt knä. Jag tror han var ganska trött efter sin lekstund med hans bästa vän.(som förövrigt är bortskämd och oförskämd.)

 

Nu har jag tittat 5 av 8 filmer i min inköpta Harry Potter box. Planen är att jag ska hinna titta igenom alla innan mamma och pappa kommer hit så de kan ta med sig den hem. Jag har även panikläst en hel del böcker så att jag ska kunna frakta hem dessa nu till veckan också. Dock är jag rädd för att det kommer vara en saftig övervikt den 1:a juni, i alla fall!

 

 

Nu börjar det bli riktigt kallt här. Igen. När ska den efterlängtade våren anlända? Så vi kan sitta och spela gitarr och äta jordgubbar på en filt i parken? Istället så är det snökaos så hela samhället blir rubbat ur sina rutiner. Men jag är inte bitter. Eller något åt det hållet. 

 

Fredagen min var som alla andra fredagar fullspäckad med ett långt gym pass och sedan börja hämta alla barnen kl 14.00. Simningen var tuff eftersom alla är lite småförkylda men vi hade ändå riktigt mysigt. Fredagens bad är min favoritstund med Liv för då är hon goare än goast den lilla tösen. Utan en minuts vila fick jag tillslut sluta kvart i sju och sprang till tuben för att hinna till fotbollen som visades på storskärm i Svenska Kyrkan. Sverige-Irland och det måste varit den mest ointressanta matchen som någonsin spelats. Istället drack den fullpackade kyrkans besökare så mycket öl det bara gick och på slutet tog Prästen Anders Mickrofonen och gick upp på scenen i sin blå-gula-munkjacka och sa "Tack för att ni har hjälpt oss att dricka upp hela vårt lager av öl!". Jag, Michaela och Veronica hade i alla fall en väldigt trevlig kväll tillsammans med folkmassan.

 

Efteråt åkte vi tillbaka till vårt hem; Wimbledon där Veronica och jag drog vidare medans förkylda Michaela tyvärr begav sig hemmåt. På baren vi skulle till var det självklart 21-årsgräns men vakten var snäll! Vi fyllde våra kroppar med mera Beck's och när vi ville gå och dansa till den nostalgiska musiken bytte plötsligt DJn helt och musiken blev okänd och sämst. Vi snackade med en trevlig advokat-kille från Wales som blev arg när vi kallade honom "britt". Det var tydligen väldigt känsligt. Han försökte få med oss till Wimbledons enda ställe som har öppet till 03.00 men vi tackade nej och åkte hem till våra varma sängar!

 

Idag har jag efter för få timmars sömn, varit i Stratford och Westfield och shoppat lite behövligheter. Resan tog mig 1,5h dit pågrund av vägarbete och SNÖ! Då hinner man bli riktigt sur. Men Josefin var där när jag kom fram så då blev jag glad igen!

Plånboken gråter efter dagen, som alltid men det firades med en filmkväll med Michaela och Veronica. Micken åker till Sverige tidigt måndagmorgon och överger oss i kalla London, inte för att jag tror att Sverige är varmare… Vi tittade på Hunger Games och jag var i princip ett kommentatorspår till hela filmen såsom V och M ställde frågor hela tiden. Mysigt som attan hade vi.

Sedan vandrade jag hem i regnet och nu är det dags för en lång natts sömn!

P.S
Idag fick jag ett för tidigt födelsedagskort på posten från Kvistorparna: Nu är det på riktigt. Jag fyller faktiskt 20år!!

Hallå där!

 

Idag är det torsdagen den 21 mars 2013 och vi har fortfarande inte fått någon vår här! Det är kallt, blåsigt och man tvingas använda vinterjacka! Växthuseffekten, hallå?! Skulle inte det göra klimatet varmare? I London så lever livet ändå. Jobbet tragglar på och jag har mindre än 50 jobbdagar kvar innan jag åter intar Sverige! Jag ska bara hämta alla barnen från skolan 50 gånger till. Jag håller en slags nedräkning men den är inte för att jag vill hem till Nässjö utan jag ser fram emot universitetet och Uppsala så otroligt mycket! En ny era börjar. En ny era där Skol-Amanda är tillbaka!

 

Jag hade den kortaste babysiten någonsin igår till kl 20.20. Så sedan sprang jag iväg i min långklänning, klackar och uppsatta hår. Jag hann få ett "Åh vad du ser elegant ut" av Per innan dörren smällde igen. Jag, Michaela, Veronica och Alexandra tog tåget till Waterloo och gick till Roadhouse. Den sötaste bartendern kindpussade oss när vi kom in. För att spara pengar och lever-kapacitet beställde de tre andra varsin Cola och när det var min tur blev jag bjuden på min 7up och denna mycket trevliga bartender! Dock frågade de gång på gång "are you okey?" just för att vi inte beställde några alkoholhaltiga drycker. Detta landet alltså. Mottot lyder: "Dricker man inte öl är man konstig". Vi tittade på karaoken och alla var superdåliga fram till att en större kvinna i blont hår intog scenen. Jag rös över hela kroppen då hon tog första tonen. Så fantastiskt duktig och tonsäker kvinna! Vi tog tåget hem igen vid halv ett men somnade ändå alladels för sent.

 

Gårdagen, det vill säga onsdag bestod av en riktigt lat Amanda! Idag tänkte jag nästan vara lika lat men någon slags motivation kom över mig och jag powerwalkade till gymmet för ett styrkepass efter Michaelas och min mysiga brunch-morgon. Jag vaknade lite innan tio och en halvtimme senare kom Micken till hus nummer 13. Det gjordes köttbullemackor, kyckling, klyftpotatis och dipp! En rätt bra start på dagen med helt underbart sällskap och självklart Vänner på TV! Den som säger att det TVprogrammet är dåligt ska få med mig att göra. Vi tog även en kvick promenad till närmsta affär för att se om extrapriset fanns kvar. 2,25pund (billigt, billigare, billigast!) för en stor Ben & Jerrys Caramel Chew Chew. Det var denna "synden" och fick mig att tvinga mig själv till gymmet. Men gott som attan var det!

 

Vid 3 tiden hämtade jag alla barn från skolan och Liv däckade som vanligt på direkten i sin vagn, som är alldeles för liten för en snart-4-åring. Den stora tjejen var lite tjurig och "on edge" (jag kan tyvärr inte komma på det svenska ordet...) hela eftermiddagen vilket resulterade i en hel del bråk med syskonen. Alla har vi väl sådana dagar ibland. Efter maten målade barnen varsitt påskägg vilket var väldigt mysigt i alla fall. Nu står de i välkokta och i väntan på att färgen ska torka, i kylen!

 

Ikväll är planen: Harry Potter and the Chamber of Secrets!

 

 

Mitt liv är inte så jätteintressant just nu. Jag jobbar och slappar och bara väntar på att den riktiga våren som innebär "klänning och jeansjacka" ska komma! Vi har haft alla sorters väder på mycket kort tid och det enda som behövs nu är sol och värme! Som sagt gör jag inte så mycket förutom mina rutiner med sovmorgon (thank god, att morgonpassen är över för ett litet tag), gym, jobb och sedan titta på en film på kvällen. Det där beskrev i princip min måndag. Igår blev dagen lite annorlunda för efter några timmars jobbande fick jag ett sms "KOM TILL HOLBORN." från en lycklig Maja. Så jag tog snabbaste tuben dit men när jag kommer fram är inte Maja kvar. Istället har jag sällskap av Johanna (Som åker till San Diego imorgon- jag är så hääääääääääääääääääääääääääär avundsjuk) och några av deras universitetspolare! vi drack vitt vin och hade trevligt i våra konversationer som skiftade livligt mellan svenska och engelska, fler än hälften av oss var rediga Svennar, så att säga. Det blev en tidig kväll för mig men det var mysigt att få komma ut och inte träffa aupairer för en gångs skull. Annars brukar jag hålla mig i de kretsarna. När de andra drog vidare till en klubb (en vanlig tisdag, jag vet!) åkte jag hemmåt eftersom Jeanne bett mig jobba lite på onsdagsmorgonen. 

 

Idag vaknade jag knappt av väckarklockan. När mina öronproppar väl sitter i, ja då funkar dom! Det enda jag hjälpte till med var att gå barnen till skolan, dock vaknade jag så sent att jag fick gå denna en-timmespromenad på tom mage, lite dåligt val. Sedan hade jag en morgon av otur i köket. Jag välte ut nötter över hela golvet, jag spillde chai latte i trappan och jag tappade min sked full av yoghurt och fick stora mjölk-illaluktande fläckar över hela mjukisbyxorna. Så att gymma var inte på agendan idag. Jag hade säkert stukat ett finger eller något. Om någon timme börjar jag jobba. Det ska bli tacos till middag och sen ska Freyia uppträda med sin kör, men återigen kan jag inte gå eftersom detta resulterar i babysit. Lite surt, men de kommer hem ganska tidigt och planen är att jag ska sammansluta med ett stort gäng tjejer på Roadhouse's karaokekväll- börjar bli en onsdagsklassiker!

 

Nästa vecka kommer Linn

NästNästa vecka kommer familjen

Och

NästNästNästNästNästNästNästNästNästNästa vecka åker jag hem!!

Herregud.

 

 

Helgen gick åter igen allt för fort och när jag nu räknar är det 10 veckor och 6 dagar kvar tills jag flyttar hem. 76 dagar kvar av London och regn men även av äventyr och glädje! Har stött på några riktiga guldkorn till tjejer här som jag inte tänker släppa iväg så lätt och några av dem är redan hemma i Sverige och väntar på mig. Det är synd att Sverige ska vara så otroligt avlångt för en resa kan ta lika lång tid som det faktiskt tar att åka till London! 

 

I fredagskväll stannade jag i Wimbledon och tog en drink, eller två, eller tre med Veronica på en bar som jag länge velat besöka, Henry J Bean's. Under tiden som gick insåg vi att baren förvandlades till en nattklubb med dans långt in på småtimmarna. Känns underbart: nu har vi hittat vårt nya utgångställe! Vi hade det väldigt trevligt och pratade om ALLT. Det är den bästa definitionen jag kan ge. Vid halv 12 gäspade vi båda och det var skönt att vara hemma i tid för en gångs skull! Visserligen kollade jag på Vänner fram tills klockan slog alldeles för mycket...

 

Lördagsmorgonen skulle inbära en solig dag med mera kändis-spottning; David Beckhams nya hus! Dock har det svenska så kallade "April-vädret" intagit London och man kan aldrig förutspå vad kommande dag har att erbjuda för väder. I det här fallet gick det helt åt pipsvängen. Himlen visade REGN med fet text! Vad finns det att göra när det regnar? Jo, shoppa! Obviously! Bussen styrde mot Kingston med mig, Michaela aka Micken och Veronica. Primark gav mig kjolar i mängder och Veronica köpte så fina sommarklänning att man hade hoppats på att det redan var Juni och sommarvärme ute! Enligt tidsschemat shoppades tacoingredienser och Johanna plockades upp på vägen till Veronicas hus. Där lagades det till en delikat Tacosmiddag som medförde matkoma utan dess like! Vi blev nostalgiska med musik på spotify fram tills att jag skulle ta mitt pick och pack och säga hejdå, för naturligtvis lyckades min värdfamilj pricka in en babysitt en kväll som denna (till mitt förtret). Sur som en citron tog jag bussen hemmåt och försökte uppföra mig under mitt barnvaktande; jag kanske faktiskt har en karriär som skådis. Eller inte. Jag sparade i alla fall en hel del pengar på att sitta hemma och jag lyckades ta igen alla serier jag missat under veckan och jag kan säga er att det är en hel del. Då jag räknar på det får jag det till att jag följer 11 stycken serier som kommer ut varje vecka i USA!

 

Imorse vaknade jag upp och tänker JA DET REGNAR INTE därför att jag inte hör något smatter på fönsterrutan men inser snabbt att jag har öronpropparna i...Det regnade så klart. Så istället för Brick Lane marknaden, som får sparas till en solig dag, åkte jag och Michaela till Harrods! Ett ställe jag aldrig tidigare besökt trots att jag i fredags firade att jag bott här i 6 hela månader!! Innan vi gick in genom de guld och grönklädda dörrarna tittade vi förbi Ecuadors Ambassad där Julian Assange gömmer sig för alla världens myndigheter då denna wikileaks-kändis anklagas för två våldtäckter i Sverige. (Vilket jag inte hade någon aning om fram tills idag) Hur kan en man påstå sig vara oskyldig om han gömmer sig bakom lås och bom?

Inne på på Harrods var det världens lyx. Och min favoritavdelning var the Pet Shop. De hade levande djur på översta våningen i affären! Små söta valpar som man bara ville kela med! Trots kameraförbud lyckades jag knäppa en och annan bild. Vi tittade på heminredning som kostade mer pengar än vad jag någonsin kommer äga! I matdelen hittade jag lite "billig" vit choklad som jag köpte bara för att få en Harrods plastpåse. Innan vi gick tog vi självklart en tur on på deras toaletter där man fick ta sig ett gratis parfymsput om man kände för det. Återigen möttes vi av regn så tuben ledde oss tillbaka till Wimbledon och wetherspoons-hamburgen och sedan till Raynes Park och Veronicas hus där det vankades filmkväll. George Clooney intog tvskärmen i The Descendants som var en helt ok film. Vi frossade i snacks och insåg efteråt att vi var tröttare än tröttast.

 

Nu ligger jag återigen i min säng som vilken annan söndagskväll, eller rättare vilken annan kväll som helst. Nyss såg jag Rise of The Guardians som var en annorlunda och mycket bra Dreamworks film! Vem vill inte se en film som Jude Law har en röst-roll i? Strax intar John Blund min hjärna men innan dess vill jag bara säga Godnatt!

 

Paraplydrinkar utan Paraplyn med Veronica!

 

Ett jobbpass kvar sen är det äntligen helg!!

 

De senaste dagarna har varit både riktigt bra men även innehållt en del otrevligheter! Men det är väl så livet är? Det kan aldrig bara rulla på utan problem.

 

I onsdags började jag tidigt och tog med barnen på morgonen, men jag tror den äldsta av dem vaknade på helt fel sida för hon var en mardröm att ta hand om på morgonkvisten. På något vänster lyckades jag få iväg alla till skolan och sen återvände jag till mitt andra hem här i Wimbledon, Nuffield Health för ett långt, hårt och härligt gympass. De skadar inte när de manliga personliga tränarna, tränar själva vid samma tidpunkt! Efter en kort eftermiddag som mestadels innehöll matlagning blev det på med partykläderna och iväg till kyrkan. Det där lät ganska motsägelsefullt men kyrkan var bara ett pitstopp med gratis pizza innan vi drog vidare. Tanken var att delta i "Fråga Olle"-kvällen som skulle hållas i Svenska kyrkan men pga av sena flyg blev allt framflyttat till 22-tiden vilket innebar att vi skulle missat rock-karaoke. Så istället åkte vi till Roadhouse, Jag, Michaela, Veronica och Johanna. Hollywood Hills, drinken som Micken har pratat om var fruktig som bara den och slank ner fortare än kvickt! Männen på klubben var besatta av mina glasögon, det petades och pekades och frågades om de fick låna dom. Karaoken satte fart och folk var riktigt usla, till skillnad från förra veckan då alla var över förväntan. Efter en stunds velande och peppande från tre fina tjejer bad jag om att få sjunga och först fanns det inte plats. Då jag sa namnet på låten jag tänkte köra, fick jag stå på scenen en minut senare! En go, ösig version av Walking on Sunshine med liveband blev reslutatet och kicken i kroppen var så underbart skön! Jag saknar verkligen att sjunga! Massa Give-Me-Fives senare från vakter och bartendrar och random människor sveptes en Hollywood Hills till och det blev lite dans till Livebandet som spelade. Killen som vann hela tävlingen gjorde en oslagbar version av Living On Prayer och fick en bar-check på 100£, den hade suttit fint. Men man får andra chanser! Trötta som attan drog vi McDonalds och en nattbuss hem!

 

Torsdag innehöll en lång sovmorgon, skype med finaste Ida och sen jobb igen. Jobba, Äta, Sova. That's all I do! På kvällen gick jag och Michaela till Surburban för ytterligare livemusik men varken musik en drinken var något att ha. Rom blandat med rom och lite rom på toppen är inte min grej! Istället gick vi över till mysiga Bill's som vi alltid velat testa, vita träväggar med kristallkronor och mysig stämning! De blev ganska sura på oss när vi bara beställde pommes och vitlöksbröd! Men gott var det! Vi diskuterade hur lite tid vi har kvar här, även om det ibland känns som att det aldrig vill ta slut, 2.5 månader är ingenting. Bara drygt 50arbetsdagar kvar! Sedan blev det in handling av halva prsiet Ben&Jerrys och sen sa vi hejdå! När jag kom hem väntade en hemsk överraskning. Tyvärr kan jag inte ta upp detta på bloggen. Men jag kan säga så myket som att jag är ärrad för livet, igen. Jag tröst-åt lite glass och kollade sen på Whitney innan jag somnade.

 

Imorse tog jag hand om barnen igen och idag var det Livs tur att vara en pain in my ass. Hon skrek och grät, allt på samma gång och vägrade äta. Så tillslut lyfta jag in henne till TV rummet och där fick hon sitta tills hon var tyst, Det tog 10minuter innan insåg att jag inte brydde mig och tillslut gav hon upp. Skolavlämning - Red Nose Day, alla köper en röd näsa för välgörenhet och man tog även med kakor som skulle säljer i slutet av dagen. Självklart hade vi gjort chokladbollar! En kort gym-session senare ligger jag nu trött i min säng. Fick veta för en stund sen att Jeanne hämtar Liv med bilen så jag börjar vid 15 istället, skönt som bara den! 

Och efter hela detta blogginlägget är nu min Toffifee-kartong slut, Damn it!

 

Tröttare än tröttast ska jag försöka slänga ihop ett litet inlägg till er, mina kära läsare, innan jag ska skypea med Linn, umgås med Filip och Fredrik i Hissen och SOVA! 

 

Igår var det så rysligt kallt att man kände kylan bara genom att titta ut genom det alldeles för tunna fönstret. Det är som att det blåser in genom själva glaset. Snö och hagel och skyltar och skräp flög runt i ologiska riktningar och min vandring mot gymmet kändes knappt värd. Men vattengympa muntrar alltid upp. Jag och mina tanter! Dock är inte brittiska tanter lika mysiga som dom i Nässjö, här är de mycket bitchigare och använder kläder från HM. (Yuck. Usch. Blä.) Resten av dagen bestod knappt av något jobb alls. Freyia var hemma sjuk och Jeanne stannade hemma med henne vilket innebar att hon tog bilen och hämtade de andra två när det väl begav sig. Så allt jag gjorde var att laga mat, vika tvätt, deltog i familjens firande av pappan som fyllde år (morotskaka!!) och i sista sekund natta barnen (dom varnar mig aldrig när jag behövs vid läggdags).

 

Sen sprang jag ut i isblåsten till Micken. Vi tog sedan tuben till Balham och ett jättemysigt ställe som heter the Bedford och Livemusik i form av 5 killar med sina akustiska gitarrer. Det enda negativa med den tygklädda, cirkulära lokalen var att kylan bet tag även inne. Vi satt med vinterjacka och hela munderingen på samt tvingades värma händerna över värmeljuset, vilket i och för sig var ganska mysigt... kaffe och varm choklad blev våra räddare. Duktiga killar framförde sin musik med känsla, vissa bättre än andra! Vi åkte hem med ett leende på läpparna trots kylan och trots att vi tabbade oss i spärrarna och fick betala dubblapriset för resan hem. The Bedford ska besökas igen! Det var ju gratis och musik liksom.

 

Det har varit en kall men bra helg. Michaela har gjort en lista på allt hon vill hinna göra innan hon flyttar hem och tillsammans har vi nog prickat av minst 4 grejor i helgen! Effektiva och taggade till tusen. 

Vi hade en mys-fika-lunch igår innan hon hade babysit ( riktigt orättvist att hennes familj verkar älska att förstöra henne lördagskväller om och om igen.)

Jag Mellofixade mig och slog till på röd klänning kvällen i ära! Veronica och jag tog tuben till Svenska kyrkan och mötte Johanna och Maja. Folket hade redan börjat fylla kyrkan och minst 150 platser var redan upptagna. Jag lovar er, jag överdriver inte. Efter vår ankomst rullade folket in och innan finalen var igång var det så fullt att folk fick sitta på golv och näst intill klättra på väggar. Vi blev varnade av den kostymklädda prästen om brandutrymning med tanke på att salens kapacitet användes till max denna kväll. Stämningen var vibrerande och man kunde känna förväntan i luften. Johanna och jag gjorde oss bekväma i de skönaste fotöljerna stället har att erbjuda och många titta avundsjukt på oss och vår briljanta idé. Sen började Melodifestivalen Finalen och salen jublade. Sean Banan var populärt och en grupp människor bästämde sig för att tända 8 tomtebloss till Cobackabananas toner, trots stränga varningar om brandrisk! Då Anton och Robin uppträdde var publiken i extas. Och när vi insåg att Robin vann skreks det fram jubel och applåder och busvisslingar. Rätt låt vann helt klart. Killen har ju röst som en gud!

Efter denna förfest med god cider och öl var tanken att vi skulle till Svenska puben som visade sig vara fullsatt. En annan pub besöktes undertiden då vi hade lite span på svenskpuben tills den tömdes på lite folk. När vi väl fick komma in dansade och hoppade vi med alla gay- och schlager fantaster. Känslan där inne var obeskrivlig. Det kändes sorgligt att det var sista gången. Traditionen har nått sitt slut. Men kul som attan har det varit. Det skulle bli en tidig kväll men åh så taggade vi fortfarande var när puben stängde. Lite för taggade kanske, då vi blev tillsagda av en pubägare att dämpa ljudvolymen! (Hon sa det INTE med de snälla orden) Så helt spontant drog vi till Roadhouse som tvingade oss betala 12£ i inträde, men kul som satan hade vi! Vid halv 5 trillade jag in genom dörren hemma i Wimbledon med ett leende på läpparna. 


Idag vaknade jag till ett hemskt ringande ljud vilket jag upptäcker är min väckarklocka på min kudde, 1 cm från mitt öra. Vad gör jag i sömnen egentligen? Nyvaken och groggy skyndade jag mig att slänga på en klänning, för jag tänkte att det är inte så kallt ute... Frukost packades och med min vårjacka gick jag och mötte Michaela. När jag var framme vid stationen var jag redan kall som en ispinne. Helt fel jackval för en utedag! Men med smärtande skoskav, kall rumpa och i behov av sömn, klarade jag ändå igenom dag med råge. Bussen gick mot Kingston och Veronica hoppade på, på vägen! I Kingston passerade vi de välkända välta telefonkioskerna och en otroligt kall 20minuters promenad senare hade vi nått mål nummer 1:
 - Brad Pitt och Angelina Jolies London hus. 
Grinden var stor men Micken och jag är långa och lyckades få till några bra bilder på deras fina hus!


20 minuter senare stod vi utanför Mick jaggers stammispub och hans hus. 

 

 

 

Torsdagens korta besök på Ikea med nya kängor på gav mig de största skoskaven jag har sett. Under den gigantiska blådan finns ytterligare blsåor och blåmärken (?!). Påminner om brännskador. Hemskt smärtfullt är det i alla fall. men jag lever och inte tänker jag stoppas av några sketna hälar inte.

 

Igår jobbade jag, vad jag trodde var, sista morgonpassen innan i maj men icke sa nicke. Det blir visst lite tidiga morgonar nästa vecka med. Barnen var jättegulliga och vi vandrade iväg i regndiset. Det var som att någon tryckt på slowmotion eller paus och regnet satt fast i luften. Freyia tog sin lurviga vårjacka, som hon under dagen fick ångre då regnet hällde ner. Tur att duktiga Amanda tänker efter och tar med extra jackor när jag vid eftermiddagspasset gick iväg med barnvagn, sovande unge, största och tyngsta ryggsäcken i mannaminne och stor vinter jacka för att skyla regnet. Jag ser ut som familjen Taikon (Sundellarnas familjeskämt) varje fredag. Trots brutal smärta i hälarna klarade jag mig, med ett visst haltande, ända fram till bassängen och simlektionerna. Självklart var Burger King stoppet efter detta och sedan gick vi hem och satte på Toy Story medan jag festifxade mig! Kvällen i ära skulle spenderas i Vauxhall (där den hemska helikoptercrashen inträffade) på Renaissance Rooms och ett Roller Disco!! Jag hittade med hjälp av Per, lite compeedplåster att täcka hälarna med men problmet var att plåsterna var smala och blåsorna var stora. De täckte inte riktigt...vilket jag fick sota för senare under kvällen! Men lite hjälpte de iallafall.

 

Michaela kom förbi mig och lite efter åtta mötte vi upp Alexandra och Veronica! En alkoholhaltig dryck senare satt vi på tåget, taggade till tusen. Alexandra hade fantastiska blåa discobyxor på sig! medan vi andra var ganska svartklädda...haha. Speciellt jag och Michaela.

12.5o kostade det för inträde och srullskridskor. Inte farligt! Då vi skulle gå upptäckte vakten att en av oss hade en cider i väskan. och var gör denna trevliga polack? Jo vi får en nummerlapp och kan hämta ut cidern efter kvällen! Totalt motsatsen till Sverige där de hade öppnat cidern och hällt ut den framför ögonen på oss! Underbar man.  Smärtan i hälarna var inte lika påtaglig i roller blades vilket var en grym lättnad. Vi hade superkul även om musiken var lite för dosco och lite för okänd. Stannade man på dansgolvet, som gick i cirklar, blev man visslad på. Så inte fick man stanna inte. Jag var rookie klarade mig ändå ganska bra! lite ostabilt men inga vurpor! Dock hade de en fläkt som ville envisas med att blåa upp kjolen på mig stup i kvarten. Det var otroligt blandat med människor och en av instruktörerna, såg ut som prins Harry. Det var kul men några timmar senare, stannade hela dansgolvet och en kvinna bars ut. HON HADE BRYTIT BENET. Då dog min entusiasm. Och strax där efter åkte vi hemmåt. Underbar känsla att ta ett av de sista tågen hem vid halv ett tiden! Grymt kul kväll!

 

En gråmolning onsdag med perfekt fotoväder stod på agendan. På morgonen tog jag hand om barnen och Liv frågade vem som skulle hämta dem på eftermiddagen. Jag svarade att det skulle hennes mamma göra. Då sa hon "Varför ska inte du hämta mig?". Så söt den lilla ungen kan vara. hon ville även ha med sig en tomte7gosedjur till dagis. vad gjorde hon då? Jo hon gömde den i sina leggins!! Barn har för mycket ideer. Efteråt körde jag lite gym. Jag kan meddela att jag har blivit väldigt lat med crosstrainern. Måste börja ta tag i livet..

Jag träffade Bella vid halv två tiden och vi begav oss mot ett av de meswt kända övergångsställena i hela världen. Nämligen Abbey Road där självaste Beatles har spatserat. Abbey Road Studios var lika fint som allt och muren var fullklottrad med kärleksfulla hälsningar till John, Paul, Ringo och George! Vi passade på att ha en liten fotoshoot till den fina bakgrunden. En av de finaste och fridfullaste platserna i London enligt mig. Det var mysigt. och Bella som aldrig varit där in gjorde allt hon kunde för att inte bokstavligen trilla av övergångsstället när alla galna britter gasade över i alldeles för hög hastighet.

Nu ska jag ha en lugn trevlig dag fram till min babysit som börjar 20.00. Jag tänkte dra en sväng till Ikea och inhandla lite lingonsylt och krov och sedan köra riktigt länge på gymmet.

 

Ha det bra alla!

27 dagar till Buckhultarna och Västervikarna kommer!

Dvs 30 dagar tills jag fyller 20år! Ack, som jag har längtat.

 

 

VÅREN ÄR HÄR! Idag kunde man gå i kofta ute! +15 grader ute och picknick i parken med mina småflickor.

 

I söndags hade vi som sagt poängjakt med alla aupairerna. Först fick vi en rundvandring i Westminister och lite bakrundshistoria till allt. Om man nu kunde höra allt vad den 65åriga svenska kvinnan sa med sin tunna stämma! Poängjakten innehöll mycket pinsamheter bland annat "Fråga om vägen till Buckingham Palace, utanför Buckingham Palace". Jag fick fråga en kille om han ville gifta sig med mig och sen utan att varna honom gjorde jag slut med honom på ett ganska brutalt sett. Slutade med att stackarn nästan sprang iväg. Kanske inte är så kul när en okänd tjej skriker "I heard of my friend that you slept with Lynn last week. We are so over!". Haha. Such drama. 

Vi hade roligt och tjänade ihop riktigt bra poäng! Senare på kvällen åt vi burgar-tallriken på Wtherspoons, som vanligt! En slags söndagstradition.

 

Igår var jag tillbaka på vattengympan efter 3 veckors uppehåll. Ack så skönt det var! Har verkligen saknat det. På eftermiddagen hämtade jag alla barnen och vi matade Herman (surdegen som skickas runt mellan vänner) och bakade chokladmuffins. Kan väl erkänna att det inte var min bästa sats någonsin, men barnen klagade minsann inte. de snarare jublade när jag (försökte) göra hjärtan av floursocker på toppen av muffinsen. Vid åtta kom Per hem och tog över Liv som var inne i "jag är törstig"=jag kan och vill inte sova-stadiet! Själv gick jag ut och postade mitt vykort till lilla mormor som varit inlagd på sjukhus ett slag. Sedan spenderade jag hela kvällen med Filip och Fredriks: "Hissen".

 

Denna dag har varit lång. Om ca 10 sekunder slutar jag och kvällen övergår då i babysit eftersom jeanne jobbar natt och Per var bara tvungen att titta på fotboll med sina polare på puben! Helt lugnt med mig eftersom jag börjar klockan 7 imorgonbitti också. Imorse skyndade jag och barnen till Freyias kör och de är faktiskt riktigt duktiga på att sjunga! Det är mysigt att sitta där med Torbjörn och Liv som sjunger med på sitt eget lilla vis. Sen gymmade jag. Överraskande va? Eftermiddagen har sedan rullat på och som jag nämnde tidigare så hade vi picknick i parken medan Torbjörn hade fotbollsträning. Det var mysigt i solskenet och jag fick barnen att dansa till "Mister Cool" med Snook. Underbart! Dagens väder har fått en att uppskatta livet och nuet. Det känns helt fantastiskt att kunna gå i vårjacka och lyssna på sin favoritmusik! Då mår man!

 

En kall men fin lördagsmorgon i Mars. Det var så gårdagen började. Jag och Michaela träffades i South Wimbledon för att ta den sega Northen Line upp till Camden Town vid tio-tiden. Med trevligt sällskap går allt fort så vipps, så var vi framme. Johanna var redan där och väntade på oss och för att fortsätta i spåren på min ”kändis-vecka” gick vi mot Amy Winehouse gamla adress. Vi möttes av en vit mur med svart staket. Inte så värst mycket att se men där hade i alla fall kvinnan med det stora svarta håret och eyelinern bott. Efter denna lilla avstickare började uppdragen: Finna blåa Dr Martens kängor och Vinylskivor! Tro det eller ej, men allt hittades!! Kängorna hittade jag för 85£ (de brukar kosta 100£, så dör gjorde jag ett klipp) men osköna som satan. Jag hade förträngt smärtan av att gå in ett par nya Martens-kängor... Sedan, efter mycket om och men hittade jag in till kvinnan som säljer LP-skivor för 3£ styck!!! ABBA-Voulez Vous, ABBA-Super Trouper, ABBA-Arrival, Grease-soundtracket och medan jag står och bläddrar i skivorna hittar jag Sound of Music-soundtracket men säger till Michaela "Åhh, jag skulle hellre vilja ha Dirty Dancing-skivna". Två skivor senare hittar jag denna fantastiska skapelse som till och med har Patrick Swayze fina röst inspelad! Lycklig som en lärka och ytterligare 18£ fattigare, var vi mätta på thaimat och burrito och åkte mot Tottenham Court Road. Johanna skulle hem och plugga och vi andra två åkte till det hemskaste stället man kan åka till på en lördag i London: Primark! Lite smått och gått inhandlades, bl.a. en väska! Nästa: Wimbledon. Micken och jag segade lite på mitt rum, jag fixade mig inför Melodifestivalen och Michaela bävade inför att gå hem till sin andra babysit i rad. 

I Svenska kyrkan mötte jag upp Johanna igen och vi var expertkommentatorer och lyckades hela tiden pricka in  precis vilka som skulle gå vidare. Duktigare än duktigast! Bella och Jossan dök upp, en timma senare och i släptåg hade de Petter och Dea från Nässjö!!! Det var riktigt kul att se dessa pojkar i vår nya stad! Vi ölade lite i kyrkan. (den meningen borde inte ens kunna finnas) och sen åkte vi till Shoreditch och hittade en konstig pub med möhippa och Arsenal-tröjor på väggarna till Dea och Petters förtret. De är sanna Tottenhamare! Vi drack ytterligare öl och killarna tyckte vi tjejer var så coola med våra cocktailglas med Sex on the Beach att de till slut satt och smuttade på några gularöda drinkar de också! Sista stället vi gick till hette East Village. Knappt några sittplatser och riktigt tråkig musik. Men det är sådant man råkar ut för ibland. Sällskapet var det i alla fall inget fel på! Men som tidigare i veckan säger min kropp ifrån när jag är ute, så även denna kväll fick jag åka hem. Jag hann med sista tuben hem och åt sedan massa smörgåsar med philadephiaost och skinka!

Idag är konstigt nog krampen kvar emn förhoppningsvis förtränger jag den på poängjakten jag nu ska iväg på! 

Ha det bra Sverige och Londonpeople!

31 dagar kvar till min familj kommer!

90 dagar kvar tills jag flyttar hem!

 

Fredagen den 1 mars 2013. Vi har redan kommit en bit in i 2013 och om precis 3 månader, på dagen, flyttar jag hem till Sverige igen. Bara drygt 90 dagar kvar av London! Hur ska allt hinnas med?!

 

Idag skulle jag egentligen ha jobbat från kl 15 men det blev ändring på ändring och det slutade med att jag hämtade Liv vid halv tre och vid 16 slutade jag. Ingen babysit! Ensam hemma (med en dammsugande städerska på övervåningen) bjöd jag över Michaela på en kopp Chai Latte till Vänner och tjejsnack. Hon hade åter igen haft en tuff dag mentalt då hon berättat för sin värdmamma att hon vill flytta hem i slutet av Maj. Vi tar alltså farväl av Wimbledon ungefär samtidigt. När vi satt där i mjukisbyxor i den sköna tvsoffan påminde Micken mig om en komisk incident som inträffade igår på puben. Hon och jag skulle gå iväg och pudra näsan och när hon går ut från sitt bås hör jag i hög och panikfylld falsetton:
"Amanda, är det gemensam toa här?!"

- Nej, det tror jag inte!

"Okej, men varför är det män som tvättar händerna här då? AMANDA VI ÄR PÅ KILLTOAN!!!"

Vi rusar ut och springer skrattandes in på tjejtoan. Där inser vi även att männen inte tvättade händerna. För de stod längs med pissoarväggen...

En liten anekdot såhär på fredagskvällen.

 

När familjen kom hem från simningen myste Liv och jag i min säng och det beställdes pizza. Nyss pratade jag en stund med mamma och nu ska jag gå ner och göra Fresh island-dipp i ära till att jag ska öppna min Harry Potter box och avsluta kvällen med harry Potter och De Vise Sten!

 

See you later aligator!

 

En onsdag utan dess like. 3 timmars jobb på morgonen, sedan begav jag mig till Westfield i Shepards Bush för att snylta lite på deras sköna fåtöljer inne i köpcentrer medan Bella, Jossan och jag hade med oss egengjord lunch. Att vara aupair är inget fett jobb om någon trodde det. Vi hade väldigt mysigt och köpte på oss lite väl mycket snacks och choklad inne på Poundland innan vi gick på BBC studion ocbh SKAVLAN!

 

Tidiga som vi var, fick vi komma in direkt. Väskorna scannades på samma sätt som på en flygplats och likaså människorna. Det kryllade av vakter! Vänthallen fylldes och fylldes och självklart lyckades vi sätta oss i fel del, så trots att vi var först, kom vi ganska långt bak i kön in till publiksläktarna. Detta ledde till att vi hamnde på läktarn som inte visas i TVbild, attans. Men vi såg bra som sjuttsingen! Fredrik var söt och duktig som aldrig förr. Vi fick veta att han är en av få som vägrar använda öronsnäcka så intervjuerna är helt påhittade av honom. Snacka om bra fantasi. Britt Ekland ägde scengolvet med sin paljettklänning och bjöd på sig själv i allra högsta grad. Bondbruden nummer ett! Vi fick även höra livemusik av Dido som gör comeback och författaren av Försoning/Atonement Ian McEwan, en äldre brittisk man med rolig humor, nobelpristagaren Daniel Kahneman som förde en intressant diskussion om människors typ 1 och typ 2 skillnader samt en kvinna från Scotland Yard som var inne på sitt femte i år i utredningen om mordet på en ung norsk tjej som blivit styckad i London. Tragiskt. Det kändes häftigt att vara där allt hände, men lite lång draget blev det allt efter all väntan om och om igen. Det märkligaste vi fick ta del av var personen som tog hand om Britt Eklands hund. Det var nämligen före detta Talang-jurymedlemmen Johan Pråmell! Efter att ha googlat en stund förstår jag att han är hennes agent. Där fick vi alltså två kändisflugor i en smäll!

 

 

 

Nöjda och hungriga begav vi oss mot Leicester Square och Slug and Lettuce för lite mat. Vad händer? Jo dragkedjan på min väska bestämmer sig för att dö!!  I London är en öppen väska som att gå med en skylt där det står "snälla sno från mig". Jag klamrade mig fast vid svikar-väskan och njöt istället av en mycket speciell, men god pasta carbonara medan B och J beställde in största sharern på menyn! På grund av sömnbrist och väldigt intensiva arbetstider var jag tvungen att ge upp och låta min trötthet vinna. Så efter ett glas rött drog jag mig hemmåt och fann mig själv sovandes två gånger på tunnelbanan... I sängen somnade jag nästan bums.

 

Torsdagen var min lediga dag. Jag sov djupt och länge, tog ett litet gym-pass trots att jag inte kände mig riktigt kry. Något i mig tar emot, någonting säger nej i mig och det gör att jag hela tiden känner mig obekväm. Jag pratade med Jeanne om det, är otroligt glad att jag verkligen kan dela med mig av vad jag känner till min aupairmamma. Hon trodde att det kunde bero på att jag har bokat hembiljetten och jag känner att det hållet på att ta slut. Oftast brukar det vara en lättnad men denna gång verkar det som att jag känner tvärt om. Som att jag håller på med någon som ändå inte kommer finnas om några månader. Bara av att prata med henne gjorde min magkänsla bättre. Jag tar en dag i taget och förhoppningsvis återvänder mitt gamla jag till mig. I alla fall, min torsdag slutade med att vara en fantastisk dag! Jag tog tuben till Slone Square och träffade Josefin för ett promenad till Science Museum i South Kensington. Rymden-delen var den som fångade oss mest. Man fick se en replika av jordklotet och olika saker som skedde över hela världen. Blandat fick man se smågula streck som symboliserade flyget som går varenda sekund. Riktigt häftigt att se! Det bästa museet jag har varit på i London!

 

 

 

På tubresan dit hade jag av en slump kommit över en tidning där det stod att det var Leicester Square premiär dagen i ära! Vi tog bussen till Picadilly Circus och möttes av ett folkhav och en uppbyggd djungel. OZ the great and powerful skulle ha Europapremiär! Efter att bli ivägskickade av vakter hamnade vi tillslut på en riktigt bra plats, trots vår sena ankomst. Vi fick se kändisarna kliva ur sina fina bilar och äntra röda matten, som i det här fallet var grön?! Av vad jag kunde skymta. Först kom Michelle Williams (känd som Marilyn Monroe från My week with Marilyn), sedan kom J.D från Scrubs och han tog publiken med storm och kramades och hälsade på så många som möjligt, min man James Franco anlända sedan. En vacker skapelse!! Tillsist Mila Kunis som drog dissen mot alla fans och gick direkt till röda (gröna) mattan! Det var väl värt kylan och efteråt delades våra väger och jag drog mig hem mot Wimbledon. En snabbkvällsmat stektes och sedan gick jag till puben The Old Frizzle för att träffa MIchaela och Therese för lite livemusik. Denna musik visade sig sedan vara lite keyboard-klinkande av vad som lät som en 5åring! Ingen hit, men trevligt hade vi!

Jag somnade gott även denna kväll genom att veta att ännu en sovmorgon väntade!

 

Inte de bästa bilderna, men bevis!

 

Nu ska jag kanske gå till gymmet, om jag orkar och sedan plöja igenom hela Center Court i jakt på en väska. Vid kl 15 väntar jobb som sedan övergår i babysit! Imorgon ska jag och Michaela till Camden och shoppa vinylskivor!!