I lördags så vandrade jag och Michaela hela den långa vägen till Veronica. Väskor och kassar var fyllda av klingande flaskor och vi kånkade för blotta livet. Det var inte direkt någon powerwalk men promenad kan vi nog kalla det för i alla fall. Affären besöktes och sedan var det drinkdax för fulla muggar! Trots att vi blandade enorma drinkar tycktes ingenting hända med grenadinens volym; den kan aldrig ta slut. Veronica som jobbar som bartender då och då trollade fram lyxcocktails till oss. Vi taggade med Eurovisionmusik och sedan bar det av till Svenska kyrkan. Det pratades med gamla vänner och hejades på Sverige. En kille som verkar vara otroligt kär i Robin sprang upp på scenen och skrek av lycka efter Sveriges framträdande, inlindad i Svenska flaggan! Då blev det ännu mera liv i lokalen. Vi köpte svensk varmkorv, chips och cider. Ska bli skönt att kunna få tag på detta överallt i slutet på nästa vecka! För då är jag hemma igen. Ynka 12 dagar kvar.
Robin vann som bekant inte med grattis Danmark; festivalen får alltså flytta typ 300m till Köpenhamn nästa år. Jag hoppas i alla fall på att Olsen Brothers kommer att uppträda.

Söndagen var huvudvärkens dag. Det var varmare ute än på länge och jag, Vero och Micken skulle på shoppingtur till Primark. Där jag kom ut 40pund fattigare... Hur kan man alltid hitta massa där?!

Vi fortsatte med en hemmagjord lunch i lilla Soho Square som är mysigare än något annat; men så hade även halva Londons befolkning tänkt så det var ganska smockat med folk. Ett pitstopp på Poundland i Tooting och sedan hem till mig. Jag lyckades övertala Michaela att få måla hennes naglar röda. Nu får vi se om hennes röda klor är kvar ikväll när vi möts. Tror knappt det...

Idag har jag jobbat heldag från kl 7. Hann med ett lunchbreak hemma hos Veronica som jag hjälpte att börja packa- människan ska ha med 25 par skor hem, dock är alla i storlek 35 så det är nog lugnt. Vi kom på lösningen att ha alla skor i handbagaget; tullen kommer tro att hon är skosmugglare.
Mitt eftermiddagsjobbpass har varit stressigt. Redan kl 17.15 var vi färdigätna med hemmagjordpizza och jag och tre barn och en vagn sprang i väg till buss 200 som tog oss till Kings Collage , där Freyia tränar gymnastik. 
TB, jag och Liv hade picknick under tiden. 
Freyias fot hade självklart blivit värre av gymnastiken och det slutade med att jag fick bära henne på ryggen och knuffa vagnen framför mig. Som tur var hjälpte Torbjörn mig med vagnen. Bussen tog oss hem och hela äventyret slutade kl 19.40, där vi utmattade kastade oss inan för tröskeln till nr 13. Även om barnen uppförde sig exeptionellt så var det en aning för stressigt för min smak.

Jag slutade ögonaböj och utanför dörren väntade Michaela; näst sista kvällen med min gansterbrud. Veronica, Alexandra, jag och Micken satt på The Alexandras Roof Terrace och drack svensk cider och åt brittiska chips undervärmelampor och vi målade allt som inte hade med London att göra på Alexandras vita tygskor. Det var en mysig kväll. Imorgon måste jag säga hejdå till Michaela. Detta kommer sluta i tårar. 

Lyxdrinkar i Raynes Park

Eurovisiontagg!
Precis innan jag for till London i September fick jag en hel drös massa flaggor av mammas bästa väninna Helena Nors, nu kom den (enda jag tog med mig) äntligen till användning!


Jag viftade en hel del!

Det var inte bara jag som hade med Sverigeflagga; vissa i större format!