Slapparnas slappdag fram till 15.00 denna fredag. Oerhört skönt men samtidigt så otroligt meningslöst. Jag gjorde verkligen ingenting. Sedan gick jag och badade med alla barnen, då gjorde jag desto mer så det var nog tur att jag vilade upp mig innan. Vid ett tillfälle klängde en Liv, En Torbjörn, En Edward och En James på mig och jag fick slita mig loss i vattnet. Burger king-besöktes och sedan bytte jag kläder inför kvällen. Kylan har intagit vårt land igen (troligtvis bestraffning för att vi haft underbart väder i veckan) så jeans var säkrast men jag trotsade med sommarskor. Innan jag sprang iväg sa Jeanne ”Thank you, you have been a doll today”. Det var en helt vanlig fredag och jag gjorde inget speciellt: Hon har nog insett att jag snart åker hem för gott. Det har Freyia gjort i alla fall. Mitt i omklädningsrumme tutropade hon: ”Men Mamma!! Vad ska vi göra när Amanda åker hem? Vi behöver henne! Vem ska lära mig gitarr? Hur ska vi klara oss utan henne?”. Och detta är en åttaåring. En alldeles för smart åttaåring.

Kvällen blev inte som jag, Michaela, Veronica och Signe tänkt oss. Av olika anledningar så blev det istället en ofrivillig pubrunda som började i Clapham Junction och slutade i Clapham Common. Facket i min nya plånbok där legitimationen ligger, den är nu väl insliten! Inte mindre än 7 gånger drogs körkortet upp.

1. The Dime Bar (Fantastisk 80tals rockmusik)
2. The Underdog (Brukar vara svinbra men var inget att hurra för denna kväll)
3. Venn St. Records (Helt överfullt av folk. Vinylskivor på hela väggarna och en liveband med massa saxofoner- jag blev förälskad på 1 sekund!)
4. B@1 (vårt stammisställe med förbannat, ursäkta ordet, goda glassdrinkar som man drömmer om om natten och flirtiga bartendrar)
5. Revolution (Mysig bar som förvandlas till en liten nattklubb fram på småtimmarna)
6. Azul eller något liknande (Discokulor över hela taket och en av vakterna stod utanför med en liten sötnos till taxvalp i famnen: detta visade sig vara en Gaybar så vi vände i dörren)
7. Adventure Bar (drinkarna serverades denna kväll i röda American Party Cups och musiken var rock blandat med Britney Spears: underbart avslutningen på en udda men bra kväll!)

Imorse möttes vi upp strax efter tio och tog tåget till Waterloo för att köpa båtbiljetter. En halvtimma senare befann vi oss på en storstor båt (kanske i storlek med katamaranen som brukar åka mellan Helsingborg- Helsingör). Vädret var lite kallt men höll sig ifrån regnet på ett par droppar. Vi såg London från ett helt annat perspektiv och det var helt klart värt 12pund. I över en timma flöt i fram på Themsen på väg mot Greenwich och vi såg allt med hjälp av vår söta brittiska guide som drog några skämt då och då. Vi var hens mest trogna lyssnare (till och från). När vi närmade oss östra London sken solen upp och värmde våra kalla kroppar och den förut så söta guiden drog på ett par riktigt fula solglasögon. Inte ett bra drag från hans sida. Det var i alla fall en hemskt trevlig båtresa och jag kan väl erkänna att jag var en aning rädd i början men sedan gick det bättre.

Vi hoppade i land i Greenwich och passerade de mäktiga skeppet Cutty Sark samt belönade oss med en välförtjänt varm Chai Latte i Starbucks sköna soffor. Backen upp till tidsmedianen och när vi väl satte vår fot på toppen chippade vi efter andan som att vi bestigit en hög bergstopp. Eller åtminstone jag… Giriga som de är kostade det naturligtvis en rejäl slant för att få gå in till ”0-median-strecket” så vi smygfotade lite utifrån.  Det knäpptes massa bilder framför Londons härliga skyline och sedan åt vi på McDonalds.  Inte nog med detta. Eftersom vi på dagen åkt på Themsen kände vi att vi skulle slå två flugor i en smäll så vi vandrade även hela tunneln som går under Themsen. Det kändes lite häftigt och läskigt. När vi åkte DLR-tåget hem genom Canary Warf fick vädret fnatt och det regnade på tvären och himlen delades in i svarta och gråa och blåa och soliga partier. Jag är bara glad att jag bevittnade detta inifrån ett tåg.

Hemma i min varma sköna säng dröjde det inte länge innan Torbjörn knackade på dörren och stack in huvudet med ett stort leende på läpparna ”Du är här med inbjuden till ett Harry Potter-pyjamasparty före vi ska sova!”. 10 minuter senare flög en skriftlig inbjudan in i mitt rum. Detta var även min biljett. Lite hux flux åt jag kvällsmat med familjen och jag hjälpte även Jeanne med smakråd gällande hennes kläder inför kvällen. Sedan var det partydax.

Rumsbelysningen var dämpad och det var bara röda kusliga lampor igång. Jag fick en fin Griffindorslips (över min inte allt så fina Notting Hill t-shirt- jag kunde kanske ha tänkt efter lite innan), en trollstav prövades ut (självklart var den rätta trollstaven för mig den 3:e i ordning, precis som i Harry Potter böckerna) och jag fick ett eget magiskt husdjur: en Fwooper som hette Bluepoofs! Dessa barn och deras fantasi är underbar. I säkert en halvtimma hade vi trollkarlsdueller och det var riktigt roligt. Jag kommer sakna mina tre små trollkarlar/häxor när jag åker hem till Sverige om 35 dagar.

Nu ska jag titta på en film innan jag ska sova.

Chao Chao.

Jag vill inte skryta men VI HAR FANTASTISKT UNDERBART VÄDER I LONDON JUST NU! Sånna där obeskrvligt varma helger som brukar inträffa i Sverige i slutet av Maj, sånna dagar har vi nu haft i Wimbledon hela veckan! Man blir lycklig av solens D-vitaminer som kommer "flygande". 

 

Igår så var det inte riktigt lika varmt så jag begav mig iväg på en lektion med vattengympa. Min gayman har som sagt slutat och nu var det en ny yngre tjejer som jag vet av tidigare erfarenhet att jag inte gillar, för hon ger inga utmaningen. Men hennes musik var underbar. 60'tal rakt igenom och både tanterna och jag njöt.

På eftermiddagen stekte jag i solstolen och Jeanne var riktigt avundsjuk "You troll Amanda!!", bara för att hon hade massa jobb att ta itu med. Vissa (ledtråd:jag) har det bra.

 

Barnen hämtades när jobbet satte igång och vi gick till tennisen där vi hade Kempe-Stor picknick tills allas lycka. Efteråt, väl hemma, hörde jag Freyia öva lite gitarr, och sedan var det snabba ryck med mat innan miss F skulle iväg på sin gymnastik.

 

Vid halv 8 sprang jag ut genom dörren och mötte upp Michaela och Veronica för en tubresa till Balham. Johanna anslöt sig till gruppen precis när dropparna började falla från skyn och vi hade en mysig, sista kväll med Johanna, inklusive hennes första och sista fish and chips i London och Livemusik! En kille som var söt men såg alldeles för töntig ut skön vackrare än något jag hört på länge. Spelningen höll på längre än vanligt och ett bra tag efter elva tog vi ett sentimentalt (för min del) farväl av Johanna som nu i skrivande stund borde ha landat i Sverige igen. En tjej jag kommer sakna mycket, tur att jag flyttar norrut efter sommaren, till hennes stad. 

 

 

 

Idag var det STRÅLANDE sol igen, svettigaste dagen kan jag till och med erkänna. Det gymmades. Jag åt av Jeannes goda och starka sallad, som hon smsade mig om igår "Wow I have to brag- I just ,ade a crazy sallad!! Leftovers in the fridge. Please help yourself", denna kvinna alltså. Haha. Sedan stektes ryggen en stund i solskenet. 

Torsdagen är enda dagen utan aktiviteter, vilket alla barnen tyckte var skönt. Under middagslagningen behövde jag en ynka tandpetare för att känna om potatisen var klar. Istället får jag alla tandpetare i burken. Utspridda över kökets golv. Jippi. Bara sisådär 150stycken.. Efter maten gick vi till parken och köpte glass. Livs rinnande twister fick jag hjälpa till att slicka på och jag kan väl säga som så att jag tror jag fick i mig mer än hennes glass, troligtvis 1dl saliv/slem också. Jag är en riktig morsa. Trots min hjälp var naturligtvis hela klänningen och hennes ansikte full av smält isglass. Barnen blev höga på sockret och sprang runt och jagade fåglar i 60minuter. Då vi skulle återvända hem hade de samlat på sig ca 20 träpinnar - också kallat Trollstavar! Deras plan är att leka trollstavsaffär. Barn har FANTASI så det räcker och blir över.

 

Min korta babysit är nu slut och jag ska belöna mig med lite morötter och dipp till USA senaste släppte TV-serier.

Godnatt alla

 

P.S

Jag försökte idag få igång min telefon som legat (för er som känner mig, ja jag försöker att inte skriva luggit i alla fall) i ett kilo i en vecka. Men inget reslutat. Den är fortfarande stendöd.

 

 

Morgontröttare än vanligt vaknade jag och åt min morgongröt och gick till gymmet. Idag var en dag med en väldigt seg Amanda på Crosstrainern så det det blev inte så mycket träning men trots allt en hel del träningsvärk.

 

Efteråt sprang jag hem innan jag träffade Michaela och Johanna för en lunch på Jimmys; största buffén någonsin. Glassen till efterrätt satt fint med tanke på att dagen erbjöd +20grader och strålande sol hela dagen. Solskyddsfaktor 20 på hela kroppen och där sprang jag runt i min klänning. På maten tog vi oss lite vila i parken innan innan jag skulle vandra iväg med Livs scooter till Barnehagen. Och sedan hämta upp de andra filurerna. Sammanlagt 3 timmar i stekande sol gav ett rött resultat!

 

En tacos eftermiddag och sedan efter jobbet hade jag min första gitarrlektion med Freyia. Hon kom ihåg ramsan jag lärt henne för att kunna strängnamnen.

Eleven

Bears

Gained

Diamonds

After

Eleven o'clock

 

En riktigt smart unge. Och jag såg hur hon svor inombords då fingrarna inte ville göra som de skulle på gitarrhalsens strängar!

 

Helt avslutad dag tog jag min kylda flasköl, resterande tacochips och min bok och satte mig på bakgråden/terassen och njöt av den varma men svala luften. Solen började tillslut gå ner och fåglarna kvittrade muntert. Den stunden kommer jag komma ihåg länge. 

 

Idag var första morgonen på riktigt länge då jag vaknat en halvtimma in alarmet skulle gå igång. Återhämtningen sedan påsk börjar närma sig. Som förra veckan var frukosten nyttig; havregrynsgröt med äppelbitar och kanel och sedan skulle jag köra vattengympa. Jag promenerar iväg i soldiset och när jag börjar byta om på gymmet inser jag att baddräkten ligger kvar prydligt vikt i garderoben hemma. Så det var bara att ta mitt pick och pack och gå hem. Tänkte unna mig årets första springtur ute istället. Dock har fröken Duktig varit i farten och just satt igång en tvätt med alla träningskläder så det fick bli lite ihopsläng av kläder som går att löpträna i. 5 varv runt Dundonald Park, det vill säga, 25 minuter senare var jag helnöjd. Och att duscha hemma efteråt är så mycket bättre än gymmets duschrum. 

 

Lunchen svishade förbi och sedan var det dax att jobba. Jeanne hämtade "the vikings" vilket innebär Liv och hennes kompis Ingrid och jag plockade upp de två stora barnen. Det serverades ungspannkaka som barnen glufsade i sig och sedan lite fix och när klockan slog 19.20 (jag slutar egentligen 19) sprang jag ut genom dörren. Ikväll stod South Ealing på agendan. Julias nya hem. Ett lugnt ställe som fick mig att tänka på Nässjö men med svinmysiga pubar. Vi satt på en lite lyxigare som hade väldigt bekväma soffar och framförallt god öl. Vi hade mysigt och pratade om allt vi missat hos varandra. Det vi till slut kom fram till var att vi kommer hinna träffas en gång till, sen flyttar jag hem till Sverige! Drygt 5 veckor kvar!

Nu är jag hemma i fina Wimbledon och har poppat en påse popcorn som jag ska trycka i mig så här framåt småtimmarna!

 Har inga nya bilder så bjuder på en gammal från min första dag här som Londonbo!
15 september och helt fantastiskt väder!

Helgen har passerat och är nu bara ett minne blott. Nu återstår bara 5 helger till, sen är det slut på det här äventyret. Underbart solsken har smyckat dagarna och flera parker har det solats i! Bonnabrännan på låren är minst sagt påtaglig...

 

I fredags kom Johanna hit och vi köpta massa onyttigheter och jordgubbar och hade mysigt hela dagen. Det spelades till och med lite gitarr. En av mina sista dagar med henne; men sedan kommer vi båda bo i Uppsala vilket känns underbart!

På eftermiddagen gick jag och badade med alla barnen. Torbjörn och Liv är helt besatta av att jag ska dra dom i vattnet. Så träning fick jag allt. Jag hade en mini-babysit mellan 19-20 och sedan åkte jag, Michaela och Alexandra till B@1 i Islington. En fantastiskt pubkedja. Lite glassdrinkar sippades och sedan dansade vi hela kvällen på Propaganda. En helt ok kväll där det togs polaroidbilder överallt! Landade väl i sängen sisådär halv 4!

 

Igår togs en lång sovmorgon och jag vaknade till Pers knackning på dörren:

P: "Amanda, Är du vaken?"

A - "Jaa, typ." (lite skrovlig morgonröst)

P: "Haha. Jag lägger Oystercardet i köket. Imorgon drar jag till New York!"

A - "Okej. Ha det så bra."

P: "Tack. Vill du följa med och spise lunch?"

A: "Nej tack, jag måste nog vakna först.."

 

Det är i princip den enda konversationen jag har haft med honom sedan han återvände från Tokyo. En arbetande man, kan man lugnt kalla honom!

Michaela och jag tog en långpromenad i kjol/shorts till Tooting och besökte Primark (köpte ny plånbok och provade underbart fina högklackade skor... kommer troligtvis gå tillbaka och köpa dem!) och gick sedan en hejdundrande omväg i jakt på en park. Vad som skulle tagit en kvart tog ca 45 min men tillslut hittade vi en idyllisk plats där vi åt en riktigt sen lunch till tonerna av Gyllene Tiders "Gå och fiska". En fantastisk mysig stund. Väl tillbaka i Wimbledon värkte fötterna en aning. Tonvis med morötter och creme fraishe köptes och det gjordes ett pitstopp hemma hos mig. Resten av kvällen spenderades hos Michaela där det var barnvakt och "The Switch" på agendan. Kom för en gång skull i säng, i tid!

 

För att fortsätta min slapphelg tog jag idag min filt, min tidning, mina bok (tack Johanna) och min solkräm och gick till närmsta parken som ligger 2 minuter bort. Där hade jag några varma timmar i solen men folk som stirrade på mig och undrar hur sjutton jag tänkte när jag ligger där i shorts och bikinitopp. Men lite färg har jag fått! Shortsbrännan på låren är dock inte den vackraste... Runt tvåtiden gick jag och besökte tennisplanerna här i Wimbledon. Jag kände inte för att betala 200kr bara för att få se en känd gräsplan. Därför nöjde jag mig med utsikten från kullen och Wimbledonshopen, där jag köpte en liten sovenirpenna!

Hommus och bröd blev en sen lunch och sedan träffade jag Veronica och Michaela lite fort som varit och tittat på London Marathon. Vi käkade lite McDonaldsglass och pratade om allt aupairer behöver prata om i krislägen. 

På kvällen åt jag lamm med Jeanne och barnen och nu har jag suttit och förberett Freyias gitarrlektion lite. 

 

Godnatt allihopa!

 

Hej hopp fadderallandej!

 

 

En torsdag som började med hårt gymmande och avslutades med nutellamackor.

Däremellan hann jag med att köpa ett kort med glittriga kossor på till morfar (bild kommer imorgon); han fyller 70år nästa vecka, springa in i Veronica på stan bara sådär från ingenstans och sedan jobbat hela eftemiddagen.

 

När jag skulle hämta barnen var det sol och jag tog Liv scooter i handen och gick. Helt plötsligt kommer svarta moln och det börjar spöregna. jag ahde redan gått förlångt för att vända och hämta arnvagn och paraplyer, så där gick jag. Dyblöt från topp till tå. Liv och jag gled fram genom vattenpölarna och den lilla ungen ade en overall som jag var riktigt avundsjuk på. Vid det laget hade vattnet redan siprat in innanför byxorna och jackärmen! Hagelskurar kom och gick och när vi tillslut, tre stycke vatten-urvridbara barn (metafor om inte alla förstod det) och ett stycke sur, kall och blöt aupair, slängde oss in i den varma hallen!

Varm chokladgjordes och sedan stod Pizza på menyn. Barnen fullkomligt älskar att få hjälpa till med alla pizzaingredienser.

 

Vid läggdags lästa jag Tilda och Alice bok som de skrivit om Harry Potter och Tobjörn, Freyia och Liv. På en knacklig engelsk översättning lyckades jag få dem att både skratta och bli generade genom bokens gång. Lässtuden avslutades med applåder. Hihi.

 

Resten av kvällen har Per hjälpt mig med denna konstiga telefon och jag har lycktas komma någorlunda tillrätta!

Imorgon förmiddag kommer Johanna hit och fikar! Sedan blir det dans hela natten

 

Puss och Kram!

 

I söndags hade vi helt underbart väder här. Det var 19 grader och massa solsken strömmade in över oss. Jag och Michaela köpte glass och begav oss till Hyde Park (vilket alla andra Londonbor också haft i tanken) för att träffa Bella och Jossan. Vi satt på vår filt och mös i solen ett par timmar. Michaela återvände hem pågrund av oxfordtrötthet och vi andra tre åkte på Comedy Club i Angel på en pub som heter Camden Head. Fantastiskt kul var det. Självklart drevs det om att vi var blonda flickor från skandinavien. Och de söta killarna, i vår ålder som satt bredvid oss blev först pikade av en av komikerna när vi sa att vi inte var med dem. De berättade att de pluggade till läkare och psykolog och fan och hans moster (ursäkta uttrycket) och komikern svarar med ett mystiskt leende (milt framställt) "Ja, killar ni blev ju nu mycket mer attraktiva". En mysig kväll utöver det vanliga!

 

Måndagen var lite fin den med men inte i samma klass. Jag jobbade och insåg att jag kunde hämta barnen i kofta och ballerinaskor! Obeskrivlig känsla.

På kvällen åktes det till Kings Cross där vi firade att Maja och Johanna gjort sitt sista sluttest och nu var kvitt med skolan. Kaloririka glassdrinkar stod på menyn och vi babblade och småsjöng till den grymma musiken; bland annat Roxette!

 

Igår var det soligt som bara den. Efter mitt stora gympass, där jag blev svettigare än någonsin och där det var fler snygga killar än någonsin..så typiskt..hämtades alla barnen och sedan gick vi hem och lagade tacos och dansade till McFly och BeachBoys i solskenet! Sedan tog jag tåget, i långklänning och klackar, till Waterloo och vid Garrick Theatre väntade Michaela, Johanna och Veronica för vi skulle på Rock of Ages! En rockig musikal med glam och glitter och humor så det skrek om det. Musikalen leddes av en berättare som var helt outstanding. SÅ pricksäker med varje ironisk kommentar. Det är min framtida man om jag får välja. Den stora chocken kom efter musikalen då berättaren som nyss pratat amerikansk engelska helt plötsligt pratade brittiska när han inte längre spelade sin roll. Se denna musikal! Jag säger som michaela We Will Rock You ligger fortfarande etta (vem kan slå Queen liksom) men denna kommer på en hedrande andra plats. Mycket överraskningar och en hejdundrande show!

 

Denna dag har bestått av gym och sedan otur och panik. På musikalen råkade jag lägga min mobil i lite tvål. Det torkades av och inget mer med det. När jag sedan skulle ta en bild var kameran suddig. Men inget mer med det. Idag efter gymmet då jag kommer tillbaka från duschen är telefonen stendöd. Inte ens en blinkning eller något fick jag. PANIK. Så nu har jag inte ett enda nummer och jag har fortfarande panik upp till öronen men jag har i alla fall lånat en telefon av familjen. En Iphone 3. Och alla som känner mig vet hur mycket jag är emot iphones. Så detta kommer bli 45 plågsamma dagar. Just nu ligger min samsung i ett kilo ris och jag hoppas hoppas hoppas att detta ska hjälpa. 

 

Kvällen ska nu tillbringas hemma i sängen och jag ska försöka lära mig hur en iphone fungerar... Seriöst, varför har den ingen bakåtknapp??

 

Det var en gång tre flickor från olika delar av Sveriges rike som bestämde sig för att ge sig av mot Storbritanniens huvudstad: London. Staden med Det. Där lärde de känna varandra och blev mycket bra vänner. En dag bestämde sig de tre tjejerna för att de ville se något annat än London tunnelbaneväggar och stammis-pubar så de begav sig till en liten stad en och en halv timma utanför London, nämligen Oxford. 

 

Morgonen hade börjat med sol i lilla Wimbledon och flickorna var nöjda och glada med vårjackorna i högsta hugg. Tåget for mot Victoria där en buss så kallad: Oxford Tube väntade. Ett aningens förvillande namn. På grund av Margaret Thatchers död var hela staden i uppror och det tog sin lilla tid för bussen att ta sig utanför Londons gränser men tillslut skymtades ängarna med kossor och får! Amanda var gladast av dom alla, för utan att hon ville erkänna det saknar hon det som våren har att erbjuda på landet! Framme i lilla Oxford slogs de tre flickorna av hur stort London måste vara eftersom allt annat känns pyttelitet. Mellan tummen och pekfingret skulle man kunna beskriva Oxford som en stad i Nässjös storlek fast med fin arkitektur och historiska byggnader. Allt Nässjö har är en järnvägsknut. 

 

Regnet började sakta men säkert droppa ner och flera paraplyer gick det åt fanders med innan dagen var över. Det blev en gratis walking tour där en guide berättade om många olika historiska byggnader, Det stora universitets som är uppdelat i 38 collages och några olika Harry Potter-inspelningsplatser. St pauls inspirerade byggnader fanns det flera av och universitets var vackra med gröna gräsmattor precis som de är på TV. De tre unga kvinnorna tog sig även en titt på Bill Clintons gamla mysiga stammispub Turf Tavern där ingen över 1.90cm skulle kunna gå upp-rakt. 

 

Blöta och trötta togs en öl och lite pommes som en paus och sedan fortsatte resan till ett av de höga kyrktornen där en fantastisk utsikt skulle kunna bevittnas. Oplanderade som de var de där tre jäntorna hade naturligtvis klocktornet stängt strax innan så istället klättrades en stor kulle vid Oxford Castle men det var ingen hit. Nu hade dagen börjat övergå mot kväll och flickorna bestämde sig för att göra sig festfina och dricka drinkar. Det åts thaimat med de konstigaste nudlarna i världen och sedan, efter lite misslyckat val av bar, intogs The Bridge. En helt underbar plats där människorna dansade av lycka. Swedish House Maffia pumpades ut ur högtalarna och alla blev galna av eufori! 

 

Tillslut, svettiga och lyckliga av dansade gick bussen hemmåt och flickorna landade i säng framåt kl 06.00-tiden.  Då hade redan fåglarna börjat kvittra och himlen ljusna men det gjorde ingenting för lyckan från ett annorlunda äventyr fanns fortfarande hos dem!

 

Inspirationen till sjukhusflygen i Harry Potter

Jag siter nu i min säng och ska titta på en liten film innan det är dags att sova. För imorgon ska jag, Michaela och veronica åka till Oxford! Sightseeinga på dagen och cluba på natten.

 

Det har varit en helt ok vecka. Dock dålig blogguppdatering jag vet!

I måndags hade jag filmkväll med Vero och Micken. Fick mig även en liten födelsedagspresent av Micken; gullig hon är!

 

I tisdags kommer jag inte ihåg var jag gjorde. Det är skrämmande! Jag har försökt komma ihåg men ack nej, inget minne har återvänt.

 

Onsdag blev första vår glassen med M i solen (-som dess värre övergick i regn kort därefter). På kvällen kom Freyia och Torbjörn hem helt saliga från The making of Harry Potter, där jag var i december. Är lite avundsjuk för jag hade gärna åkt dit igen. På kvällen blev det livemusik på the Bedford i Balham; i popens ära! Ett gulligt men lamt killband började, då såg ut att skämmas på scenen; sedan ett äckligt tjejband och sdan två fett duktiga killar, en aning konstig men det är alla riktiga music-geeks, men oerhört talangfulla! Blev lite kär i den ena va dom! Så vacker och söt. 

 

 

Sedan har det bara varit regn regn regn. Två lugna sista dagar med mycket gym och mycket vila. Igår pratade jag med mamma och vi konstaterade att det bara är 50 dagar tills vi ses igen. Känns väldigt nära! Innan badade jag med alla barnen och vi hade tävlingar med snyggaste hopp osv. Det slutade 12,5p mot 12,5p mellan Torbjörn och Freyia, oj vilken tur...

När vi gick hem efter den veckoliga Burger King öppnade sig himlen. DET HÄLLDE NER VATTEN FRÅN SKYN. Väl hemma konsgtaterade vi att till och med barnens trosor/kalsonger behövde bytas!!

Harry Potter med norsk text tittade vi på sen. Ingen hit. De översätter alla namn!

 

Ronald Weasley - Ronny Wilseden

Ginny Weasley - Gulla Wilseden

Dumbledore - Humlesnurr

Neville - Nilus

Listan kan forsätta i en evigheeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeet.

Och jag tyckte det var hemskt när de svenska bokförlagen översatte Tom Riddle till Tom Dolder. Stackars Norge.

 

Imorgon ska jag till OXFORD!!

På tisdag ska jag på ROCK OF AGES!

53 dagar kvar att uppleva London. Och nu gör jag det som 20-åring.

Då jag i söndags hjälpt min familj med den dramatsika bussfärden till flygplatsen kom jag hem till Wimbledon och Freyia säger direkt: "You are 20! You are an adult now Amanda". Det har hon helt rätt i. Jag är vuxen nu. 

 

För tillfället känns det som att jag bara väntar ut till tiden tills jag ska åka hem. Drygt 50 dagar är ingenting men jag känner mig ordentlig färdig med det här äventyret. Med barnens fina kommentarer blir man dock på gott humör i alla fall. Liv sa "Du är bäst Amanda" när jag tog med picnick och Torbjörn sa på hemvägen igår "Jag slår vad om att Amanda kommer vara den bästa barnvakten vi har!". Då kan man inget annat än att bli lite varm i hjärtat.

 

För dela med mig lite av vår mysiga långweekend ska jag börja från början.

 

Onsdag 3/4:

Jag mötte upp alla 7, Pappa, mamma, Albert, Ulle, Freddan, Tilda och Ted vid West Brompton för att gå till hotellet. På vägen får jag veta att det var rena turen att de hann med flyget. Parkeringen hade strulat på morgonkvisten och de hade kommit till Kastrup en minut efter att incheckningen stängt. på något vänster lyckades de checka in väskorna och sedan hade de fått springa. Springa som med vinden. Lilla Ted 4år hade i all hast fått ur sig "Jag springer så fort jag kan" med hans korta små ben. Tydligen var det som en film. tack vare att de var så pass många väntade flyget på dem. Ibland är det bra att vara stor släkt! Jag var i vilket fall som helst lycklig och lättad av att äntligen se dem! Hotellet strulade självklart också med rummen men det var en bagatell mot vad de varit med om under morgonen. Massor med pubmat och öl senare, vandrade vi på Oxford Street och avslutade med den fem-våningar stora leksaksaffären Hamleys till Teddans lycka. Det blev en tidig kväll med mys på hotellrummen!

 

Torsdag 4/4:

Morgonen välkomnades (alldeles för tidigt för min smak) av en helt OK, nästan över förväntan, frukost buffé. För att vara London skulle jag nästan kalla den lyxig. Både coissanter och choklad/blåbärsmuffins fanns till efterrätt!

London Aquarium besöktes och när vi skulle vandra över glasgolvet som kryllades av hajar fick mamma lite panik. Hon vågade knappt gå över. Ganska roligt faktiskt. Vi såg hajar, skäldpaddor, fiskar av alla dess slag och självklart pingviner! Väldigt likt Universeum i Göteborg men kul att ha sett! När vi kom ut SNÖADE det. Riktigt regnrusk/snö och kallt väder, inte alls vad någon hade förväntat sig.

 

Sedan åkte vi till min hemstad: Wimbledon. Lite mera shopping gjordes och sedan blev det hus-visning. Jeanne och barnen var hemma; alla var tysta och generade (men det är välsådan man får räkna med). Freyia, Torbjörn och Liv beskådade min långa lillebror med stora ögon. Och Torbjörn blev förälskad direkt, precis som jag visste att han skulle bli Liv och andra sidan var inte alls lika blyg som hon brukar. Hon gjorde allt för att visa upp sig och till ocvh emd bevisa att jag var hennes! Det beteendet har jag aldrig sett innan. Det min familj såg var en liten ängel med lockigt hår; för det är så hon ser ut för omvärlden. Hennes riktiga envisa jag gömde hon. Alla fick sig en välbehövlig kopp kaffe och sedan blev det ett pitstop på hotellet innan restaurang. Hotellet låg i ett ganska lugnt område mellan Fulham/West Kensington/West Brompton och det fanns inte så många restauranger. Tillslut trillade vi in på en indisk-bangladeshisk restaurang med vita dukar och fick oss den smarrigaste måltiden på länge! Istället för varsin rätt gjorde det trevliga servitören en specialare och vi fick smaka lite av allt. Framför allt lamm och kyckling-rätter. Det var gudomligt gott!! Precis vad vi behövde. Barnens tjuriga humör förvandlades till skratt och alla vara så nöjda som det bara gick! Självklart avslutades kvällen med kortspel på hotellrummet.

 

Fredag 5/4:

Denna dagen skulle ha bestått av sightseeingbuss men på grund av iskallt väder gjorde vi en egen variant där jag  guidade dem genom London. Vi besökte Primark, utsikten över St Pauls från köpcentret mitt emot. Då vi satt där uppe i blåsten och åt våra lunchmackor kom ett brudpar upp och tog några foton. Det är itne något man ser varje dag. Sedan var vi inne i St Pauls cathedral; så långt det gick att gå in innan det började kosta pengar. 20pund hade det kostat! Det vandrades även över Tower Bridge.

 

Efteråt gjorde vi oss fina på hotellet och åkte en fullpackad tub till Wimbledon för att äta buffé med min aupairfamilj på Jimmy's. Det var väldigt trevligt men alla barnen var ofattbart blyga. Innan vi kommit dit kunde Tilda inte sluta prata om mina aupairbarn men så fort de såg varann satt de tysta som möss! Liv gjorde mig återigen paff genom att ge mig en puss på minnen framför alla. På hela tiden jag har varit här har jag fått sammanlagt 3 pussar, hon är inte så värst generös den lilla damen. Det var som att hon verkligen ville visa att jag var hennes! Mätta och belåtna och många grattiskramar senare befann vi oss åteigen på hotellet och lite häng på hotellrummen. Uno spelades till mina kusiners lycka.

 

Lördag 6/4: Min 20e födelsedag

Ingen sovmorgon där inte, men jag överraskades med lite te och muffins och en skrovlig födelsedagssång! Man kan inget annat än älska sin familj i sånna lägen. Det åts frukost och då vi kikade ut fanns äntligen lite solstrålar som tittade fram! Min födelsedagslycka! Vi begav oss mot Camden där det fortfarande blåste kallt men vi hade skratt att värma oss med. Jag hittade två LPskivor: Roy Orbison och  Electric Light Orchestra; albumet med The Light Go Down på! Som jag ahr letat efter denna skiva! Det togs en sista öl (jag ska inte nämna vilket nummer i ordningen) i solen och sedan åkte vi hemmåt och njöt av lite vila och snacks. 

 

På kvällen gick vi till puben vi var på första dagen. Tyvärr var det ingen hit denna kväll men vi hade ändå ganska mysigt! Teddan hade sin nyinköpta polishatt "Amanda, Stopp i lagens namn!". Min födelsedag avslutades tröttare än någonsin i hotellbaren där vi gjorde tabberas på allt snacks och godis vi hade kvar samt ytterligare kortspel så klart. Vad vore vi sundellare utan en kortlek?

 

Söndag 7/4:

Denna dag lös solen och självklart var det den dagen de skulle åka hem! Trubbel med bussarna innebar 40minuters försening men tillslut blev jag så trött på busschauffören så jag tog saken i egna händer och tryckte in alla familjemedlemar väskor och tvingade in dem i bussen. Man har ju inte hela dagen på sig! På kvällen fick jag i alla fall veta att alla kommit hem i helskillnad! För innan dess kunde jag inte slappna av. En stor familjelunch hölls med Tennebos innan Per for till Tokyo och jag var tröttare än tröttast och somnade tidigt!

 

 

 

 

 

---

I söndags skickade jag även in min universitetsansökan!!!!

Mina finaste Linn Hansson kom till mig i fredags när familjen lämnat för sin påsksemester! Efter alla strapatser i helgen är jag helt slut men ska snabbt ladda upp mig för imorgon kommer mamma, pappa, Abbe, Ulle, Freddan, Tilda och Ted! Fullspäckad semester helt enkelt!

 

Jag ska fatta mig kort men ni ska få en hum om vad vi har gjort!

 

Vi gjorde finmiddag och drack lyxvin på fredagskvällen som min värdpappa så snällt givit mig och massavis med prat senare låg vi båda insomnade i sängen innan klockan 11 på kvällen. Två trötta smålänningar.

 

Lördagen var kall och kylig men vi tog oss till Camden och strosade lite; mest för att kolla LPskivor och äta thaimat. Effektiva som aldrig förr hann vi också med Primark och Tk MaXX. Sedan övergick dagen i påskfirande bestående av ägghalvor, köttbullar och Janssons och självklart en norrlännning: Veronica. Vi hade mysigt med mat,  god dricka och gitarrspelande! Finns inget bättre än att spela gitarr när man inte gjort det på ett alldeles för bra tag. Kvällen fortsatte på Roadhouse med cool livemusik där bland annat bandet gjorde en otroligt häftig cover av Come Together-Beatles. Fantastiskt.

 

I söndags tog vi sovmorgon (för en gångs skull) och vif tvåtiden åkte vi till Covent Garden och det lyxiga Savoy-hotellet för Let It Be! En helt otrolig konsert som likaväl kunde varit framför av Beatles själva på 60talet! Paul Mccartney var sötare som aldrig förr. Euforiska flög vi ut urr lokalen som på moln och passade på att köka lite street-food på matmarknadet vid Themsen. En kille med akustisk gitarr var mysig middags underhållning. Både kropp och sinne var helt slut så vi drog oss hemmåt mot Wimbledon men, av vad vi tror är ödet, stötte vi in i två riktigt härliga 22åriga pojkar från Zimbabwe i Svampbob och Fladdermusutstyrsel. Tillsammans med dom dansade vi till rockklassiker på Surburban bar och hade the Time of Our Life! En kväll av lycka!

 

Annandag påsk var shopping igen. Och Primark igen. Hittade en sommarklänning som det stod Amanda på med stora bokstäver. Prislappen sa även ynka 10pund. Klappat och klart helt enkelt. En snabbis till Westerfield utan shoppinglycka och sedan tog vi den förbannade tunnelbanan hem som inte vill funka som den skulle. Resan skulle tagit ca 30 min men tog bra mycket mer än en timme. Hemma i vårt trygga hus gjorde vi oss fina inför karaokekvällen och tacos hos Veronica. Där mötte vi upp Johanna som var brunare än brunast eftersom hon spenderat senaste veckan i San Diego!! 

Väl på Roadhouse skrev Linn och jag, efter lite övertalan, upp oss på rock-karaokelistan och sedan fick vi njuta av alla andras uppträdanden. Kanske inte njuta snarare bevittna...

Linn intog scenen i Elvis fotspår och gjorde en fräck version av Suspicious Minds; konferencieren gjorde tecken till bandet att köra en runda med refrängen till, vilket vi stammisar vet betyder att det är riktigt bra och omtyckt!!

Några låtar senare fick jag ta plats på scenen och jag körde vad som har verkat bli min karaokelåt; Walking on Sunshine. And I walked on sunshine. Det var riktigt kul! Denna gången visste jag precis hur bandet spelade låten och allt klaffade riktigt bra även! Man får en riktig lyckokick! Vi dansade med vinnaren skulle utses och när de sedan står på scenen med en Check på 100pund i baren hör jag "And the winner is.....AMANDA!". Jag i princip hoppar upp på scenen och får en bamsekram av sångaren och jubel från publiken.

Kvällen fortsatte i gratulationer och kramar och jag bestämde mig för att använda min vinst. Vi skålade i lyxchampange och beställde in BBQ Ribs (revben) och en nachotallrik för 4 personer, massa fruktdrinkar och desserter! Fyra superglada tjejer i ett bås på roadhouse sippandes champange, kan det bli bättre? Vi hade en obeskrivligt rolig kväll.

 

Idag gjordes det pannkakor till frukost och med smör och socker på smälter de verkligen som smör i solsken i munnen! För några timmar sedan sa vi hejdå vid Baker Street och nästa gång vi ses är det sommar och jag har flyttat tillbaka till Sverige. Känns avlägset men ack så nära!

 

Nu ska jag städa i ordning, packa allt mina föäldrar ska ta hem och sedan titta på Batman med Veronica och Johanna.

 

Imorgon kommer de!

 

 

 

Just nu har jag inte så mycket att skriva om, det närmar sig påsk och alla är trötta. Så enkelt är det, men jag känner på mig att nästa vecka kommer bjuda på lite saftiga blogginlägg så ni får hålla ut tills dess.

 

Jag kan nämna att i söndags var jag och Veronica på Flair Competiton på Roadhouse; duktiga bartendrar som jonglerar och blandar drinkar på tid. Ganska häftigt. Dock kom inte så mycket folk, trots att det var löning här i England. Trevligt var det i alla fall.

 

Nu har jag jobbat mer än halva veckan och i övermorgon är det påsk=ledighet=Linn kommer hit!

Om ni verkligen vill veta kan jag berätta att jag har städat mitt rum från 2cm höga dammråttor för det gick helt enkelt inte andas normalt här inne längre. Liv har ledigt denna veckan och mamman är hemma med henne, men det är inte lika lugnt i huset på dagarna, som det brukar. Jag saknar tystanden. Allt är bra ändå!

Min påskvecka med barnen:

 

Måndag:Baka kakor

Tisdag: Äta Kakor

Onsdag: Äta Kakaor

Tordag: Göra Påskkort och teckningar

Fredag: Leta svenska påskägg

 

Amanda Poppins är i farten.

 

På förmiddagen idag var jag äntligen på onsdagsvattengympan. Jag har lyckats jobba de föregående 4 veckorna. När jag kommer dit och får se gaymannen blev jag så glad MEN då visar det sig att det var hans sista lektion för att han ska sluta. Jag gick därifrån med en tår i ögat. Och en chokladbit som han bjöd på.

 

Ikväll tittade vi även på Harry Potter och Fenixodern. Det var mysigt som bara den. Torbjörn la sig i mitt knä. Jag tror han var ganska trött efter sin lekstund med hans bästa vän.(som förövrigt är bortskämd och oförskämd.)

 

Nu har jag tittat 5 av 8 filmer i min inköpta Harry Potter box. Planen är att jag ska hinna titta igenom alla innan mamma och pappa kommer hit så de kan ta med sig den hem. Jag har även panikläst en hel del böcker så att jag ska kunna frakta hem dessa nu till veckan också. Dock är jag rädd för att det kommer vara en saftig övervikt den 1:a juni, i alla fall!

 

 

Nu börjar det bli riktigt kallt här. Igen. När ska den efterlängtade våren anlända? Så vi kan sitta och spela gitarr och äta jordgubbar på en filt i parken? Istället så är det snökaos så hela samhället blir rubbat ur sina rutiner. Men jag är inte bitter. Eller något åt det hållet. 

 

Fredagen min var som alla andra fredagar fullspäckad med ett långt gym pass och sedan börja hämta alla barnen kl 14.00. Simningen var tuff eftersom alla är lite småförkylda men vi hade ändå riktigt mysigt. Fredagens bad är min favoritstund med Liv för då är hon goare än goast den lilla tösen. Utan en minuts vila fick jag tillslut sluta kvart i sju och sprang till tuben för att hinna till fotbollen som visades på storskärm i Svenska Kyrkan. Sverige-Irland och det måste varit den mest ointressanta matchen som någonsin spelats. Istället drack den fullpackade kyrkans besökare så mycket öl det bara gick och på slutet tog Prästen Anders Mickrofonen och gick upp på scenen i sin blå-gula-munkjacka och sa "Tack för att ni har hjälpt oss att dricka upp hela vårt lager av öl!". Jag, Michaela och Veronica hade i alla fall en väldigt trevlig kväll tillsammans med folkmassan.

 

Efteråt åkte vi tillbaka till vårt hem; Wimbledon där Veronica och jag drog vidare medans förkylda Michaela tyvärr begav sig hemmåt. På baren vi skulle till var det självklart 21-årsgräns men vakten var snäll! Vi fyllde våra kroppar med mera Beck's och när vi ville gå och dansa till den nostalgiska musiken bytte plötsligt DJn helt och musiken blev okänd och sämst. Vi snackade med en trevlig advokat-kille från Wales som blev arg när vi kallade honom "britt". Det var tydligen väldigt känsligt. Han försökte få med oss till Wimbledons enda ställe som har öppet till 03.00 men vi tackade nej och åkte hem till våra varma sängar!

 

Idag har jag efter för få timmars sömn, varit i Stratford och Westfield och shoppat lite behövligheter. Resan tog mig 1,5h dit pågrund av vägarbete och SNÖ! Då hinner man bli riktigt sur. Men Josefin var där när jag kom fram så då blev jag glad igen!

Plånboken gråter efter dagen, som alltid men det firades med en filmkväll med Michaela och Veronica. Micken åker till Sverige tidigt måndagmorgon och överger oss i kalla London, inte för att jag tror att Sverige är varmare… Vi tittade på Hunger Games och jag var i princip ett kommentatorspår till hela filmen såsom V och M ställde frågor hela tiden. Mysigt som attan hade vi.

Sedan vandrade jag hem i regnet och nu är det dags för en lång natts sömn!

P.S
Idag fick jag ett för tidigt födelsedagskort på posten från Kvistorparna: Nu är det på riktigt. Jag fyller faktiskt 20år!!

Hallå där!

 

Idag är det torsdagen den 21 mars 2013 och vi har fortfarande inte fått någon vår här! Det är kallt, blåsigt och man tvingas använda vinterjacka! Växthuseffekten, hallå?! Skulle inte det göra klimatet varmare? I London så lever livet ändå. Jobbet tragglar på och jag har mindre än 50 jobbdagar kvar innan jag åter intar Sverige! Jag ska bara hämta alla barnen från skolan 50 gånger till. Jag håller en slags nedräkning men den är inte för att jag vill hem till Nässjö utan jag ser fram emot universitetet och Uppsala så otroligt mycket! En ny era börjar. En ny era där Skol-Amanda är tillbaka!

 

Jag hade den kortaste babysiten någonsin igår till kl 20.20. Så sedan sprang jag iväg i min långklänning, klackar och uppsatta hår. Jag hann få ett "Åh vad du ser elegant ut" av Per innan dörren smällde igen. Jag, Michaela, Veronica och Alexandra tog tåget till Waterloo och gick till Roadhouse. Den sötaste bartendern kindpussade oss när vi kom in. För att spara pengar och lever-kapacitet beställde de tre andra varsin Cola och när det var min tur blev jag bjuden på min 7up och denna mycket trevliga bartender! Dock frågade de gång på gång "are you okey?" just för att vi inte beställde några alkoholhaltiga drycker. Detta landet alltså. Mottot lyder: "Dricker man inte öl är man konstig". Vi tittade på karaoken och alla var superdåliga fram till att en större kvinna i blont hår intog scenen. Jag rös över hela kroppen då hon tog första tonen. Så fantastiskt duktig och tonsäker kvinna! Vi tog tåget hem igen vid halv ett men somnade ändå alladels för sent.

 

Gårdagen, det vill säga onsdag bestod av en riktigt lat Amanda! Idag tänkte jag nästan vara lika lat men någon slags motivation kom över mig och jag powerwalkade till gymmet för ett styrkepass efter Michaelas och min mysiga brunch-morgon. Jag vaknade lite innan tio och en halvtimme senare kom Micken till hus nummer 13. Det gjordes köttbullemackor, kyckling, klyftpotatis och dipp! En rätt bra start på dagen med helt underbart sällskap och självklart Vänner på TV! Den som säger att det TVprogrammet är dåligt ska få med mig att göra. Vi tog även en kvick promenad till närmsta affär för att se om extrapriset fanns kvar. 2,25pund (billigt, billigare, billigast!) för en stor Ben & Jerrys Caramel Chew Chew. Det var denna "synden" och fick mig att tvinga mig själv till gymmet. Men gott som attan var det!

 

Vid 3 tiden hämtade jag alla barn från skolan och Liv däckade som vanligt på direkten i sin vagn, som är alldeles för liten för en snart-4-åring. Den stora tjejen var lite tjurig och "on edge" (jag kan tyvärr inte komma på det svenska ordet...) hela eftermiddagen vilket resulterade i en hel del bråk med syskonen. Alla har vi väl sådana dagar ibland. Efter maten målade barnen varsitt påskägg vilket var väldigt mysigt i alla fall. Nu står de i välkokta och i väntan på att färgen ska torka, i kylen!

 

Ikväll är planen: Harry Potter and the Chamber of Secrets!

 

 

Mitt liv är inte så jätteintressant just nu. Jag jobbar och slappar och bara väntar på att den riktiga våren som innebär "klänning och jeansjacka" ska komma! Vi har haft alla sorters väder på mycket kort tid och det enda som behövs nu är sol och värme! Som sagt gör jag inte så mycket förutom mina rutiner med sovmorgon (thank god, att morgonpassen är över för ett litet tag), gym, jobb och sedan titta på en film på kvällen. Det där beskrev i princip min måndag. Igår blev dagen lite annorlunda för efter några timmars jobbande fick jag ett sms "KOM TILL HOLBORN." från en lycklig Maja. Så jag tog snabbaste tuben dit men när jag kommer fram är inte Maja kvar. Istället har jag sällskap av Johanna (Som åker till San Diego imorgon- jag är så hääääääääääääääääääääääääääär avundsjuk) och några av deras universitetspolare! vi drack vitt vin och hade trevligt i våra konversationer som skiftade livligt mellan svenska och engelska, fler än hälften av oss var rediga Svennar, så att säga. Det blev en tidig kväll för mig men det var mysigt att få komma ut och inte träffa aupairer för en gångs skull. Annars brukar jag hålla mig i de kretsarna. När de andra drog vidare till en klubb (en vanlig tisdag, jag vet!) åkte jag hemmåt eftersom Jeanne bett mig jobba lite på onsdagsmorgonen. 

 

Idag vaknade jag knappt av väckarklockan. När mina öronproppar väl sitter i, ja då funkar dom! Det enda jag hjälpte till med var att gå barnen till skolan, dock vaknade jag så sent att jag fick gå denna en-timmespromenad på tom mage, lite dåligt val. Sedan hade jag en morgon av otur i köket. Jag välte ut nötter över hela golvet, jag spillde chai latte i trappan och jag tappade min sked full av yoghurt och fick stora mjölk-illaluktande fläckar över hela mjukisbyxorna. Så att gymma var inte på agendan idag. Jag hade säkert stukat ett finger eller något. Om någon timme börjar jag jobba. Det ska bli tacos till middag och sen ska Freyia uppträda med sin kör, men återigen kan jag inte gå eftersom detta resulterar i babysit. Lite surt, men de kommer hem ganska tidigt och planen är att jag ska sammansluta med ett stort gäng tjejer på Roadhouse's karaokekväll- börjar bli en onsdagsklassiker!

 

Nästa vecka kommer Linn

NästNästa vecka kommer familjen

Och

NästNästNästNästNästNästNästNästNästNästa vecka åker jag hem!!

Herregud.

 

 

Helgen gick åter igen allt för fort och när jag nu räknar är det 10 veckor och 6 dagar kvar tills jag flyttar hem. 76 dagar kvar av London och regn men även av äventyr och glädje! Har stött på några riktiga guldkorn till tjejer här som jag inte tänker släppa iväg så lätt och några av dem är redan hemma i Sverige och väntar på mig. Det är synd att Sverige ska vara så otroligt avlångt för en resa kan ta lika lång tid som det faktiskt tar att åka till London! 

 

I fredagskväll stannade jag i Wimbledon och tog en drink, eller två, eller tre med Veronica på en bar som jag länge velat besöka, Henry J Bean's. Under tiden som gick insåg vi att baren förvandlades till en nattklubb med dans långt in på småtimmarna. Känns underbart: nu har vi hittat vårt nya utgångställe! Vi hade det väldigt trevligt och pratade om ALLT. Det är den bästa definitionen jag kan ge. Vid halv 12 gäspade vi båda och det var skönt att vara hemma i tid för en gångs skull! Visserligen kollade jag på Vänner fram tills klockan slog alldeles för mycket...

 

Lördagsmorgonen skulle inbära en solig dag med mera kändis-spottning; David Beckhams nya hus! Dock har det svenska så kallade "April-vädret" intagit London och man kan aldrig förutspå vad kommande dag har att erbjuda för väder. I det här fallet gick det helt åt pipsvängen. Himlen visade REGN med fet text! Vad finns det att göra när det regnar? Jo, shoppa! Obviously! Bussen styrde mot Kingston med mig, Michaela aka Micken och Veronica. Primark gav mig kjolar i mängder och Veronica köpte så fina sommarklänning att man hade hoppats på att det redan var Juni och sommarvärme ute! Enligt tidsschemat shoppades tacoingredienser och Johanna plockades upp på vägen till Veronicas hus. Där lagades det till en delikat Tacosmiddag som medförde matkoma utan dess like! Vi blev nostalgiska med musik på spotify fram tills att jag skulle ta mitt pick och pack och säga hejdå, för naturligtvis lyckades min värdfamilj pricka in en babysitt en kväll som denna (till mitt förtret). Sur som en citron tog jag bussen hemmåt och försökte uppföra mig under mitt barnvaktande; jag kanske faktiskt har en karriär som skådis. Eller inte. Jag sparade i alla fall en hel del pengar på att sitta hemma och jag lyckades ta igen alla serier jag missat under veckan och jag kan säga er att det är en hel del. Då jag räknar på det får jag det till att jag följer 11 stycken serier som kommer ut varje vecka i USA!

 

Imorse vaknade jag upp och tänker JA DET REGNAR INTE därför att jag inte hör något smatter på fönsterrutan men inser snabbt att jag har öronpropparna i...Det regnade så klart. Så istället för Brick Lane marknaden, som får sparas till en solig dag, åkte jag och Michaela till Harrods! Ett ställe jag aldrig tidigare besökt trots att jag i fredags firade att jag bott här i 6 hela månader!! Innan vi gick in genom de guld och grönklädda dörrarna tittade vi förbi Ecuadors Ambassad där Julian Assange gömmer sig för alla världens myndigheter då denna wikileaks-kändis anklagas för två våldtäckter i Sverige. (Vilket jag inte hade någon aning om fram tills idag) Hur kan en man påstå sig vara oskyldig om han gömmer sig bakom lås och bom?

Inne på på Harrods var det världens lyx. Och min favoritavdelning var the Pet Shop. De hade levande djur på översta våningen i affären! Små söta valpar som man bara ville kela med! Trots kameraförbud lyckades jag knäppa en och annan bild. Vi tittade på heminredning som kostade mer pengar än vad jag någonsin kommer äga! I matdelen hittade jag lite "billig" vit choklad som jag köpte bara för att få en Harrods plastpåse. Innan vi gick tog vi självklart en tur on på deras toaletter där man fick ta sig ett gratis parfymsput om man kände för det. Återigen möttes vi av regn så tuben ledde oss tillbaka till Wimbledon och wetherspoons-hamburgen och sedan till Raynes Park och Veronicas hus där det vankades filmkväll. George Clooney intog tvskärmen i The Descendants som var en helt ok film. Vi frossade i snacks och insåg efteråt att vi var tröttare än tröttast.

 

Nu ligger jag återigen i min säng som vilken annan söndagskväll, eller rättare vilken annan kväll som helst. Nyss såg jag Rise of The Guardians som var en annorlunda och mycket bra Dreamworks film! Vem vill inte se en film som Jude Law har en röst-roll i? Strax intar John Blund min hjärna men innan dess vill jag bara säga Godnatt!

 

Paraplydrinkar utan Paraplyn med Veronica!

 

Ett jobbpass kvar sen är det äntligen helg!!

 

De senaste dagarna har varit både riktigt bra men även innehållt en del otrevligheter! Men det är väl så livet är? Det kan aldrig bara rulla på utan problem.

 

I onsdags började jag tidigt och tog med barnen på morgonen, men jag tror den äldsta av dem vaknade på helt fel sida för hon var en mardröm att ta hand om på morgonkvisten. På något vänster lyckades jag få iväg alla till skolan och sen återvände jag till mitt andra hem här i Wimbledon, Nuffield Health för ett långt, hårt och härligt gympass. De skadar inte när de manliga personliga tränarna, tränar själva vid samma tidpunkt! Efter en kort eftermiddag som mestadels innehöll matlagning blev det på med partykläderna och iväg till kyrkan. Det där lät ganska motsägelsefullt men kyrkan var bara ett pitstopp med gratis pizza innan vi drog vidare. Tanken var att delta i "Fråga Olle"-kvällen som skulle hållas i Svenska kyrkan men pga av sena flyg blev allt framflyttat till 22-tiden vilket innebar att vi skulle missat rock-karaoke. Så istället åkte vi till Roadhouse, Jag, Michaela, Veronica och Johanna. Hollywood Hills, drinken som Micken har pratat om var fruktig som bara den och slank ner fortare än kvickt! Männen på klubben var besatta av mina glasögon, det petades och pekades och frågades om de fick låna dom. Karaoken satte fart och folk var riktigt usla, till skillnad från förra veckan då alla var över förväntan. Efter en stunds velande och peppande från tre fina tjejer bad jag om att få sjunga och först fanns det inte plats. Då jag sa namnet på låten jag tänkte köra, fick jag stå på scenen en minut senare! En go, ösig version av Walking on Sunshine med liveband blev reslutatet och kicken i kroppen var så underbart skön! Jag saknar verkligen att sjunga! Massa Give-Me-Fives senare från vakter och bartendrar och random människor sveptes en Hollywood Hills till och det blev lite dans till Livebandet som spelade. Killen som vann hela tävlingen gjorde en oslagbar version av Living On Prayer och fick en bar-check på 100£, den hade suttit fint. Men man får andra chanser! Trötta som attan drog vi McDonalds och en nattbuss hem!

 

Torsdag innehöll en lång sovmorgon, skype med finaste Ida och sen jobb igen. Jobba, Äta, Sova. That's all I do! På kvällen gick jag och Michaela till Surburban för ytterligare livemusik men varken musik en drinken var något att ha. Rom blandat med rom och lite rom på toppen är inte min grej! Istället gick vi över till mysiga Bill's som vi alltid velat testa, vita träväggar med kristallkronor och mysig stämning! De blev ganska sura på oss när vi bara beställde pommes och vitlöksbröd! Men gott var det! Vi diskuterade hur lite tid vi har kvar här, även om det ibland känns som att det aldrig vill ta slut, 2.5 månader är ingenting. Bara drygt 50arbetsdagar kvar! Sedan blev det in handling av halva prsiet Ben&Jerrys och sen sa vi hejdå! När jag kom hem väntade en hemsk överraskning. Tyvärr kan jag inte ta upp detta på bloggen. Men jag kan säga så myket som att jag är ärrad för livet, igen. Jag tröst-åt lite glass och kollade sen på Whitney innan jag somnade.

 

Imorse tog jag hand om barnen igen och idag var det Livs tur att vara en pain in my ass. Hon skrek och grät, allt på samma gång och vägrade äta. Så tillslut lyfta jag in henne till TV rummet och där fick hon sitta tills hon var tyst, Det tog 10minuter innan insåg att jag inte brydde mig och tillslut gav hon upp. Skolavlämning - Red Nose Day, alla köper en röd näsa för välgörenhet och man tog även med kakor som skulle säljer i slutet av dagen. Självklart hade vi gjort chokladbollar! En kort gym-session senare ligger jag nu trött i min säng. Fick veta för en stund sen att Jeanne hämtar Liv med bilen så jag börjar vid 15 istället, skönt som bara den! 

Och efter hela detta blogginlägget är nu min Toffifee-kartong slut, Damn it!

 

Tröttare än tröttast ska jag försöka slänga ihop ett litet inlägg till er, mina kära läsare, innan jag ska skypea med Linn, umgås med Filip och Fredrik i Hissen och SOVA! 

 

Igår var det så rysligt kallt att man kände kylan bara genom att titta ut genom det alldeles för tunna fönstret. Det är som att det blåser in genom själva glaset. Snö och hagel och skyltar och skräp flög runt i ologiska riktningar och min vandring mot gymmet kändes knappt värd. Men vattengympa muntrar alltid upp. Jag och mina tanter! Dock är inte brittiska tanter lika mysiga som dom i Nässjö, här är de mycket bitchigare och använder kläder från HM. (Yuck. Usch. Blä.) Resten av dagen bestod knappt av något jobb alls. Freyia var hemma sjuk och Jeanne stannade hemma med henne vilket innebar att hon tog bilen och hämtade de andra två när det väl begav sig. Så allt jag gjorde var att laga mat, vika tvätt, deltog i familjens firande av pappan som fyllde år (morotskaka!!) och i sista sekund natta barnen (dom varnar mig aldrig när jag behövs vid läggdags).

 

Sen sprang jag ut i isblåsten till Micken. Vi tog sedan tuben till Balham och ett jättemysigt ställe som heter the Bedford och Livemusik i form av 5 killar med sina akustiska gitarrer. Det enda negativa med den tygklädda, cirkulära lokalen var att kylan bet tag även inne. Vi satt med vinterjacka och hela munderingen på samt tvingades värma händerna över värmeljuset, vilket i och för sig var ganska mysigt... kaffe och varm choklad blev våra räddare. Duktiga killar framförde sin musik med känsla, vissa bättre än andra! Vi åkte hem med ett leende på läpparna trots kylan och trots att vi tabbade oss i spärrarna och fick betala dubblapriset för resan hem. The Bedford ska besökas igen! Det var ju gratis och musik liksom.

 

Det har varit en kall men bra helg. Michaela har gjort en lista på allt hon vill hinna göra innan hon flyttar hem och tillsammans har vi nog prickat av minst 4 grejor i helgen! Effektiva och taggade till tusen. 

Vi hade en mys-fika-lunch igår innan hon hade babysit ( riktigt orättvist att hennes familj verkar älska att förstöra henne lördagskväller om och om igen.)

Jag Mellofixade mig och slog till på röd klänning kvällen i ära! Veronica och jag tog tuben till Svenska kyrkan och mötte Johanna och Maja. Folket hade redan börjat fylla kyrkan och minst 150 platser var redan upptagna. Jag lovar er, jag överdriver inte. Efter vår ankomst rullade folket in och innan finalen var igång var det så fullt att folk fick sitta på golv och näst intill klättra på väggar. Vi blev varnade av den kostymklädda prästen om brandutrymning med tanke på att salens kapacitet användes till max denna kväll. Stämningen var vibrerande och man kunde känna förväntan i luften. Johanna och jag gjorde oss bekväma i de skönaste fotöljerna stället har att erbjuda och många titta avundsjukt på oss och vår briljanta idé. Sen började Melodifestivalen Finalen och salen jublade. Sean Banan var populärt och en grupp människor bästämde sig för att tända 8 tomtebloss till Cobackabananas toner, trots stränga varningar om brandrisk! Då Anton och Robin uppträdde var publiken i extas. Och när vi insåg att Robin vann skreks det fram jubel och applåder och busvisslingar. Rätt låt vann helt klart. Killen har ju röst som en gud!

Efter denna förfest med god cider och öl var tanken att vi skulle till Svenska puben som visade sig vara fullsatt. En annan pub besöktes undertiden då vi hade lite span på svenskpuben tills den tömdes på lite folk. När vi väl fick komma in dansade och hoppade vi med alla gay- och schlager fantaster. Känslan där inne var obeskrivlig. Det kändes sorgligt att det var sista gången. Traditionen har nått sitt slut. Men kul som attan har det varit. Det skulle bli en tidig kväll men åh så taggade vi fortfarande var när puben stängde. Lite för taggade kanske, då vi blev tillsagda av en pubägare att dämpa ljudvolymen! (Hon sa det INTE med de snälla orden) Så helt spontant drog vi till Roadhouse som tvingade oss betala 12£ i inträde, men kul som satan hade vi! Vid halv 5 trillade jag in genom dörren hemma i Wimbledon med ett leende på läpparna. 


Idag vaknade jag till ett hemskt ringande ljud vilket jag upptäcker är min väckarklocka på min kudde, 1 cm från mitt öra. Vad gör jag i sömnen egentligen? Nyvaken och groggy skyndade jag mig att slänga på en klänning, för jag tänkte att det är inte så kallt ute... Frukost packades och med min vårjacka gick jag och mötte Michaela. När jag var framme vid stationen var jag redan kall som en ispinne. Helt fel jackval för en utedag! Men med smärtande skoskav, kall rumpa och i behov av sömn, klarade jag ändå igenom dag med råge. Bussen gick mot Kingston och Veronica hoppade på, på vägen! I Kingston passerade vi de välkända välta telefonkioskerna och en otroligt kall 20minuters promenad senare hade vi nått mål nummer 1:
 - Brad Pitt och Angelina Jolies London hus. 
Grinden var stor men Micken och jag är långa och lyckades få till några bra bilder på deras fina hus!


20 minuter senare stod vi utanför Mick jaggers stammispub och hans hus. 

 

 

 

Torsdagens korta besök på Ikea med nya kängor på gav mig de största skoskaven jag har sett. Under den gigantiska blådan finns ytterligare blsåor och blåmärken (?!). Påminner om brännskador. Hemskt smärtfullt är det i alla fall. men jag lever och inte tänker jag stoppas av några sketna hälar inte.

 

Igår jobbade jag, vad jag trodde var, sista morgonpassen innan i maj men icke sa nicke. Det blir visst lite tidiga morgonar nästa vecka med. Barnen var jättegulliga och vi vandrade iväg i regndiset. Det var som att någon tryckt på slowmotion eller paus och regnet satt fast i luften. Freyia tog sin lurviga vårjacka, som hon under dagen fick ångre då regnet hällde ner. Tur att duktiga Amanda tänker efter och tar med extra jackor när jag vid eftermiddagspasset gick iväg med barnvagn, sovande unge, största och tyngsta ryggsäcken i mannaminne och stor vinter jacka för att skyla regnet. Jag ser ut som familjen Taikon (Sundellarnas familjeskämt) varje fredag. Trots brutal smärta i hälarna klarade jag mig, med ett visst haltande, ända fram till bassängen och simlektionerna. Självklart var Burger King stoppet efter detta och sedan gick vi hem och satte på Toy Story medan jag festifxade mig! Kvällen i ära skulle spenderas i Vauxhall (där den hemska helikoptercrashen inträffade) på Renaissance Rooms och ett Roller Disco!! Jag hittade med hjälp av Per, lite compeedplåster att täcka hälarna med men problmet var att plåsterna var smala och blåsorna var stora. De täckte inte riktigt...vilket jag fick sota för senare under kvällen! Men lite hjälpte de iallafall.

 

Michaela kom förbi mig och lite efter åtta mötte vi upp Alexandra och Veronica! En alkoholhaltig dryck senare satt vi på tåget, taggade till tusen. Alexandra hade fantastiska blåa discobyxor på sig! medan vi andra var ganska svartklädda...haha. Speciellt jag och Michaela.

12.5o kostade det för inträde och srullskridskor. Inte farligt! Då vi skulle gå upptäckte vakten att en av oss hade en cider i väskan. och var gör denna trevliga polack? Jo vi får en nummerlapp och kan hämta ut cidern efter kvällen! Totalt motsatsen till Sverige där de hade öppnat cidern och hällt ut den framför ögonen på oss! Underbar man.  Smärtan i hälarna var inte lika påtaglig i roller blades vilket var en grym lättnad. Vi hade superkul även om musiken var lite för dosco och lite för okänd. Stannade man på dansgolvet, som gick i cirklar, blev man visslad på. Så inte fick man stanna inte. Jag var rookie klarade mig ändå ganska bra! lite ostabilt men inga vurpor! Dock hade de en fläkt som ville envisas med att blåa upp kjolen på mig stup i kvarten. Det var otroligt blandat med människor och en av instruktörerna, såg ut som prins Harry. Det var kul men några timmar senare, stannade hela dansgolvet och en kvinna bars ut. HON HADE BRYTIT BENET. Då dog min entusiasm. Och strax där efter åkte vi hemmåt. Underbar känsla att ta ett av de sista tågen hem vid halv ett tiden! Grymt kul kväll!