En gråmolning onsdag med perfekt fotoväder stod på agendan. På morgonen tog jag hand om barnen och Liv frågade vem som skulle hämta dem på eftermiddagen. Jag svarade att det skulle hennes mamma göra. Då sa hon "Varför ska inte du hämta mig?". Så söt den lilla ungen kan vara. hon ville även ha med sig en tomte7gosedjur till dagis. vad gjorde hon då? Jo hon gömde den i sina leggins!! Barn har för mycket ideer. Efteråt körde jag lite gym. Jag kan meddela att jag har blivit väldigt lat med crosstrainern. Måste börja ta tag i livet..

Jag träffade Bella vid halv två tiden och vi begav oss mot ett av de meswt kända övergångsställena i hela världen. Nämligen Abbey Road där självaste Beatles har spatserat. Abbey Road Studios var lika fint som allt och muren var fullklottrad med kärleksfulla hälsningar till John, Paul, Ringo och George! Vi passade på att ha en liten fotoshoot till den fina bakgrunden. En av de finaste och fridfullaste platserna i London enligt mig. Det var mysigt. och Bella som aldrig varit där in gjorde allt hon kunde för att inte bokstavligen trilla av övergångsstället när alla galna britter gasade över i alldeles för hög hastighet.

Nu ska jag ha en lugn trevlig dag fram till min babysit som börjar 20.00. Jag tänkte dra en sväng till Ikea och inhandla lite lingonsylt och krov och sedan köra riktigt länge på gymmet.

 

Ha det bra alla!

27 dagar till Buckhultarna och Västervikarna kommer!

Dvs 30 dagar tills jag fyller 20år! Ack, som jag har längtat.

 

 

VÅREN ÄR HÄR! Idag kunde man gå i kofta ute! +15 grader ute och picknick i parken med mina småflickor.

 

I söndags hade vi som sagt poängjakt med alla aupairerna. Först fick vi en rundvandring i Westminister och lite bakrundshistoria till allt. Om man nu kunde höra allt vad den 65åriga svenska kvinnan sa med sin tunna stämma! Poängjakten innehöll mycket pinsamheter bland annat "Fråga om vägen till Buckingham Palace, utanför Buckingham Palace". Jag fick fråga en kille om han ville gifta sig med mig och sen utan att varna honom gjorde jag slut med honom på ett ganska brutalt sett. Slutade med att stackarn nästan sprang iväg. Kanske inte är så kul när en okänd tjej skriker "I heard of my friend that you slept with Lynn last week. We are so over!". Haha. Such drama. 

Vi hade roligt och tjänade ihop riktigt bra poäng! Senare på kvällen åt vi burgar-tallriken på Wtherspoons, som vanligt! En slags söndagstradition.

 

Igår var jag tillbaka på vattengympan efter 3 veckors uppehåll. Ack så skönt det var! Har verkligen saknat det. På eftermiddagen hämtade jag alla barnen och vi matade Herman (surdegen som skickas runt mellan vänner) och bakade chokladmuffins. Kan väl erkänna att det inte var min bästa sats någonsin, men barnen klagade minsann inte. de snarare jublade när jag (försökte) göra hjärtan av floursocker på toppen av muffinsen. Vid åtta kom Per hem och tog över Liv som var inne i "jag är törstig"=jag kan och vill inte sova-stadiet! Själv gick jag ut och postade mitt vykort till lilla mormor som varit inlagd på sjukhus ett slag. Sedan spenderade jag hela kvällen med Filip och Fredriks: "Hissen".

 

Denna dag har varit lång. Om ca 10 sekunder slutar jag och kvällen övergår då i babysit eftersom jeanne jobbar natt och Per var bara tvungen att titta på fotboll med sina polare på puben! Helt lugnt med mig eftersom jag börjar klockan 7 imorgonbitti också. Imorse skyndade jag och barnen till Freyias kör och de är faktiskt riktigt duktiga på att sjunga! Det är mysigt att sitta där med Torbjörn och Liv som sjunger med på sitt eget lilla vis. Sen gymmade jag. Överraskande va? Eftermiddagen har sedan rullat på och som jag nämnde tidigare så hade vi picknick i parken medan Torbjörn hade fotbollsträning. Det var mysigt i solskenet och jag fick barnen att dansa till "Mister Cool" med Snook. Underbart! Dagens väder har fått en att uppskatta livet och nuet. Det känns helt fantastiskt att kunna gå i vårjacka och lyssna på sin favoritmusik! Då mår man!

 

En kall men fin lördagsmorgon i Mars. Det var så gårdagen började. Jag och Michaela träffades i South Wimbledon för att ta den sega Northen Line upp till Camden Town vid tio-tiden. Med trevligt sällskap går allt fort så vipps, så var vi framme. Johanna var redan där och väntade på oss och för att fortsätta i spåren på min ”kändis-vecka” gick vi mot Amy Winehouse gamla adress. Vi möttes av en vit mur med svart staket. Inte så värst mycket att se men där hade i alla fall kvinnan med det stora svarta håret och eyelinern bott. Efter denna lilla avstickare började uppdragen: Finna blåa Dr Martens kängor och Vinylskivor! Tro det eller ej, men allt hittades!! Kängorna hittade jag för 85£ (de brukar kosta 100£, så dör gjorde jag ett klipp) men osköna som satan. Jag hade förträngt smärtan av att gå in ett par nya Martens-kängor... Sedan, efter mycket om och men hittade jag in till kvinnan som säljer LP-skivor för 3£ styck!!! ABBA-Voulez Vous, ABBA-Super Trouper, ABBA-Arrival, Grease-soundtracket och medan jag står och bläddrar i skivorna hittar jag Sound of Music-soundtracket men säger till Michaela "Åhh, jag skulle hellre vilja ha Dirty Dancing-skivna". Två skivor senare hittar jag denna fantastiska skapelse som till och med har Patrick Swayze fina röst inspelad! Lycklig som en lärka och ytterligare 18£ fattigare, var vi mätta på thaimat och burrito och åkte mot Tottenham Court Road. Johanna skulle hem och plugga och vi andra två åkte till det hemskaste stället man kan åka till på en lördag i London: Primark! Lite smått och gått inhandlades, bl.a. en väska! Nästa: Wimbledon. Micken och jag segade lite på mitt rum, jag fixade mig inför Melodifestivalen och Michaela bävade inför att gå hem till sin andra babysit i rad. 

I Svenska kyrkan mötte jag upp Johanna igen och vi var expertkommentatorer och lyckades hela tiden pricka in  precis vilka som skulle gå vidare. Duktigare än duktigast! Bella och Jossan dök upp, en timma senare och i släptåg hade de Petter och Dea från Nässjö!!! Det var riktigt kul att se dessa pojkar i vår nya stad! Vi ölade lite i kyrkan. (den meningen borde inte ens kunna finnas) och sen åkte vi till Shoreditch och hittade en konstig pub med möhippa och Arsenal-tröjor på väggarna till Dea och Petters förtret. De är sanna Tottenhamare! Vi drack ytterligare öl och killarna tyckte vi tjejer var så coola med våra cocktailglas med Sex on the Beach att de till slut satt och smuttade på några gularöda drinkar de också! Sista stället vi gick till hette East Village. Knappt några sittplatser och riktigt tråkig musik. Men det är sådant man råkar ut för ibland. Sällskapet var det i alla fall inget fel på! Men som tidigare i veckan säger min kropp ifrån när jag är ute, så även denna kväll fick jag åka hem. Jag hann med sista tuben hem och åt sedan massa smörgåsar med philadephiaost och skinka!

Idag är konstigt nog krampen kvar emn förhoppningsvis förtränger jag den på poängjakten jag nu ska iväg på! 

Ha det bra Sverige och Londonpeople!

31 dagar kvar till min familj kommer!

90 dagar kvar tills jag flyttar hem!

 

Fredagen den 1 mars 2013. Vi har redan kommit en bit in i 2013 och om precis 3 månader, på dagen, flyttar jag hem till Sverige igen. Bara drygt 90 dagar kvar av London! Hur ska allt hinnas med?!

 

Idag skulle jag egentligen ha jobbat från kl 15 men det blev ändring på ändring och det slutade med att jag hämtade Liv vid halv tre och vid 16 slutade jag. Ingen babysit! Ensam hemma (med en dammsugande städerska på övervåningen) bjöd jag över Michaela på en kopp Chai Latte till Vänner och tjejsnack. Hon hade åter igen haft en tuff dag mentalt då hon berättat för sin värdmamma att hon vill flytta hem i slutet av Maj. Vi tar alltså farväl av Wimbledon ungefär samtidigt. När vi satt där i mjukisbyxor i den sköna tvsoffan påminde Micken mig om en komisk incident som inträffade igår på puben. Hon och jag skulle gå iväg och pudra näsan och när hon går ut från sitt bås hör jag i hög och panikfylld falsetton:
"Amanda, är det gemensam toa här?!"

- Nej, det tror jag inte!

"Okej, men varför är det män som tvättar händerna här då? AMANDA VI ÄR PÅ KILLTOAN!!!"

Vi rusar ut och springer skrattandes in på tjejtoan. Där inser vi även att männen inte tvättade händerna. För de stod längs med pissoarväggen...

En liten anekdot såhär på fredagskvällen.

 

När familjen kom hem från simningen myste Liv och jag i min säng och det beställdes pizza. Nyss pratade jag en stund med mamma och nu ska jag gå ner och göra Fresh island-dipp i ära till att jag ska öppna min Harry Potter box och avsluta kvällen med harry Potter och De Vise Sten!

 

See you later aligator!

 

En onsdag utan dess like. 3 timmars jobb på morgonen, sedan begav jag mig till Westfield i Shepards Bush för att snylta lite på deras sköna fåtöljer inne i köpcentrer medan Bella, Jossan och jag hade med oss egengjord lunch. Att vara aupair är inget fett jobb om någon trodde det. Vi hade väldigt mysigt och köpte på oss lite väl mycket snacks och choklad inne på Poundland innan vi gick på BBC studion ocbh SKAVLAN!

 

Tidiga som vi var, fick vi komma in direkt. Väskorna scannades på samma sätt som på en flygplats och likaså människorna. Det kryllade av vakter! Vänthallen fylldes och fylldes och självklart lyckades vi sätta oss i fel del, så trots att vi var först, kom vi ganska långt bak i kön in till publiksläktarna. Detta ledde till att vi hamnde på läktarn som inte visas i TVbild, attans. Men vi såg bra som sjuttsingen! Fredrik var söt och duktig som aldrig förr. Vi fick veta att han är en av få som vägrar använda öronsnäcka så intervjuerna är helt påhittade av honom. Snacka om bra fantasi. Britt Ekland ägde scengolvet med sin paljettklänning och bjöd på sig själv i allra högsta grad. Bondbruden nummer ett! Vi fick även höra livemusik av Dido som gör comeback och författaren av Försoning/Atonement Ian McEwan, en äldre brittisk man med rolig humor, nobelpristagaren Daniel Kahneman som förde en intressant diskussion om människors typ 1 och typ 2 skillnader samt en kvinna från Scotland Yard som var inne på sitt femte i år i utredningen om mordet på en ung norsk tjej som blivit styckad i London. Tragiskt. Det kändes häftigt att vara där allt hände, men lite lång draget blev det allt efter all väntan om och om igen. Det märkligaste vi fick ta del av var personen som tog hand om Britt Eklands hund. Det var nämligen före detta Talang-jurymedlemmen Johan Pråmell! Efter att ha googlat en stund förstår jag att han är hennes agent. Där fick vi alltså två kändisflugor i en smäll!

 

 

 

Nöjda och hungriga begav vi oss mot Leicester Square och Slug and Lettuce för lite mat. Vad händer? Jo dragkedjan på min väska bestämmer sig för att dö!!  I London är en öppen väska som att gå med en skylt där det står "snälla sno från mig". Jag klamrade mig fast vid svikar-väskan och njöt istället av en mycket speciell, men god pasta carbonara medan B och J beställde in största sharern på menyn! På grund av sömnbrist och väldigt intensiva arbetstider var jag tvungen att ge upp och låta min trötthet vinna. Så efter ett glas rött drog jag mig hemmåt och fann mig själv sovandes två gånger på tunnelbanan... I sängen somnade jag nästan bums.

 

Torsdagen var min lediga dag. Jag sov djupt och länge, tog ett litet gym-pass trots att jag inte kände mig riktigt kry. Något i mig tar emot, någonting säger nej i mig och det gör att jag hela tiden känner mig obekväm. Jag pratade med Jeanne om det, är otroligt glad att jag verkligen kan dela med mig av vad jag känner till min aupairmamma. Hon trodde att det kunde bero på att jag har bokat hembiljetten och jag känner att det hållet på att ta slut. Oftast brukar det vara en lättnad men denna gång verkar det som att jag känner tvärt om. Som att jag håller på med någon som ändå inte kommer finnas om några månader. Bara av att prata med henne gjorde min magkänsla bättre. Jag tar en dag i taget och förhoppningsvis återvänder mitt gamla jag till mig. I alla fall, min torsdag slutade med att vara en fantastisk dag! Jag tog tuben till Slone Square och träffade Josefin för ett promenad till Science Museum i South Kensington. Rymden-delen var den som fångade oss mest. Man fick se en replika av jordklotet och olika saker som skedde över hela världen. Blandat fick man se smågula streck som symboliserade flyget som går varenda sekund. Riktigt häftigt att se! Det bästa museet jag har varit på i London!

 

 

 

På tubresan dit hade jag av en slump kommit över en tidning där det stod att det var Leicester Square premiär dagen i ära! Vi tog bussen till Picadilly Circus och möttes av ett folkhav och en uppbyggd djungel. OZ the great and powerful skulle ha Europapremiär! Efter att bli ivägskickade av vakter hamnade vi tillslut på en riktigt bra plats, trots vår sena ankomst. Vi fick se kändisarna kliva ur sina fina bilar och äntra röda matten, som i det här fallet var grön?! Av vad jag kunde skymta. Först kom Michelle Williams (känd som Marilyn Monroe från My week with Marilyn), sedan kom J.D från Scrubs och han tog publiken med storm och kramades och hälsade på så många som möjligt, min man James Franco anlända sedan. En vacker skapelse!! Tillsist Mila Kunis som drog dissen mot alla fans och gick direkt till röda (gröna) mattan! Det var väl värt kylan och efteråt delades våra väger och jag drog mig hem mot Wimbledon. En snabbkvällsmat stektes och sedan gick jag till puben The Old Frizzle för att träffa MIchaela och Therese för lite livemusik. Denna musik visade sig sedan vara lite keyboard-klinkande av vad som lät som en 5åring! Ingen hit, men trevligt hade vi!

Jag somnade gott även denna kväll genom att veta att ännu en sovmorgon väntade!

 

Inte de bästa bilderna, men bevis!

 

Nu ska jag kanske gå till gymmet, om jag orkar och sedan plöja igenom hela Center Court i jakt på en väska. Vid kl 15 väntar jobb som sedan övergår i babysit! Imorgon ska jag och Michaela till Camden och shoppa vinylskivor!!

 

Nu är jag tillbaka på nummer 13 i Wimbledon. Efter idag känns det som att jag aldrig var hemma i Sverige. Det är tur att hemlängtan blir mindre för varje gång man reser fram och tillbaka, annars vettisjutton hur jag hade orkat med det! Jag jobbar och sliter som bara den eftersom Jeanne jobbar nattskift. Torbjörn har kommit in i någon slags 6års-fas där han beter sig som en grinig tonårsbrud. Själv kan man inte alltid vara på bästa humör heller! Jag är faktiskt en tonårsbrud (i bara 39 dagar till!!!). Eftersom jag har jobbat en hel del så har inte så mycket hänt de senaste dagarna...

 

I söndags sa jag hejdå till Buckhult för sista gången innan 1:a juni då vi återförenas. Det tog emot att överge min gudomliga säng i utbyte mot min Londonsäng som inte är den skönaste i världen, men vad gör man inte för att få bo i London. På Landvetter mötte jag kära Josefin Edenborg och tillsammans dämpade vi de sentimentala hejdåkramarna. I min familj är det alltid mamma och pappa som blir tårögda, själv är jag gjord av sten. Skämt och sidor. Det var lättare att ta farväl eftersom att de (Mamma, Pappa, Lillebror & Moster Ulle, Freddan, Tilda och Ted) kommer till London om exakt 6 veckor, det är ingen tid alls!! De är här och firar in våren samt min grymt välkomnade 20årsdag, med mig! Tillbaka till historien, Josefin och jag segade oss in genom säkerhetskontrollen som naturligtvis pep då jag hade på mig mina Dr Martens kängor. Inte är det väl stålhätta i dessa fortfarande?

Vi tog oss i alla fall in, köpte Sveriges dyraste vatten och sedan var det redan dags att gå till gaten. Men där körde det ihop sig. Människor skymtades inne i "mitt" plan och helt plötsligt rullades resväskor ut ur bagageutrymmet; detta var 15 minuter innan mitt plan skulle lyfta, det vill även säga en kvart efter att vi ska ha boardat planet! Jossan skulle flyga 35 minuter efter mig men vi blev inkallade att boarda nästan samtidigt (Jossan: 1 minut före mig). På flygplatsen möter jag Julia som bor nära Wimbledon och det visar sig att vi tar samma plan hem till London! ibland är världen bra liten. Efter en flygtur som gick förhållandevis fort men som INTE innehöll wifi som Norwegian lovar på hemsidan, landade vi och 13 minuter efter landning är jag på mitt tåg hem. Det kallar jag snabbt! 50 minuter sitter jag vid familjen Tennbos matbord och äter salamimackor till ljudet av barnskrik. Det är då man vet att man är tillbaka.

 

Gårdagen använde jag till att sova ut ordentligt, gymma lite och sen var det dax för jobb. Barnen hämtades och jag fick 3 papperspresenter av Liv som alla verkade vara "en boll av papper" (soptunnan direkt...) och sedan var vi hemma resten utav eftermiddagen. Vid halv 7 sa Jeanne motvilligt hejdå inför sitt nattskift och så fort hon stängd dörren slängde jag barnen i säng. Både de och jag behöver faktiskt sömn! Kan väl kanske erkänna att det blev en hel del chips och dipp- ätande innan jag somnar. Hej nyttig vecka!!

 

Imorse väckte jag alla 3 odjuren igen och vi skyndade oss för att hinna till Freyias körövning. Det var ritkigt mysigt att sitta med Liv och Torbjörn och lyssna till stämsång av "California Dreaming" och "Do you hear the people sing..." från Les Miserables!

 

 

 

Efter morgonpasset gick jag till gymmet igen och träningsvärk från igår var påtaglig! Sedan slappade jag hela dagen och länsade chipspåsen; vilket jag just nu ångrar bittert eftersom jag är chipssugen så det skriker! Eftermiddagen gick bra. Jag, F och L gick till ett bibliotek medan TB hade sin första fotbollsträning för iår, men det låg lite långt bort så vi hann bara vara där i 15 minuter... När vi hämtade pojken fick han ett av sina stor-gråt och jag kände att jag bara vill sjunka genom jorden och strunta i allt. Men jag skakade bort tankarna och drog honom hemmåt, för vi var hungriga som tusan! Nu sover barnen och jag skulle ha slutat för över en timme sedan men pappan har inte dykt upp så det är fortfarande bara jag och barnen hemma. Jag börjar bli lite smått irriterad...

 

Nu ska jag iallafall sova och jag hoppas på sol imorgon för då ska jag, Bella och jossan på SKAVLAN-inspelning! Det kommer äga.

Mitt dåliga bloggande har en anledning: jag har befunnit mig i Sverige den senaste veckan och det jag driver är ju egentligen en Londonblogg! Men jag ska dela med mig av lite smått och gott ändå.

 

I måndags fick jag äntligen träffa Michaela igen. När man är van att träffas minst varannan dag blir en vecka rätt så lång tid. Vi tog en lång lunch hemma hos mig där jag för första gången lagade Maccaroni and Cheese, vilket blev väldigt lyckat och sen tog vi en promenad i våra vårjackor och njöt av värmen. På kvällen la jag mig tidigt, redan klockan 7 för att försöka hinna sova lite innan mitt alarm ringde 01.50. Jag sov ca 1,5h... Morgonen började förskräckligt genom att jag tog bussen åt fel håll. Det ledde till att jag fick sitta i jkylkan och vänta på nästa buss i 20 min. När jag kom till Trafalgar Square utbröt ännu mer panik. Min sista nattbuss till Liverpool Street var omlokaliserad vilket gjorde att när jag väl fann busshållplatsen missade jag bussen med 1 sekund. Om jag inte kom med en buss inom 15 min skulle jag alltså missa busstransfern till Stansted flygplats. Jag spejade som en galning efter N28 och den enda som dyker upp när tiden är knapp är N26 MEN mina trötta ögon lurade mig och jag missade även denna nattbuss. Förstår ni min panik vid det här läget? Det slutade med en 8minuters/13Punds taxiresa till slutdestinationen och sedan gick allt bra.

På flygplatsen fick man som vanligt köa i Ryanairs dåliga och oordnade kö. Träffade en svensk kvinna som jag tyckte mig känna igen och det visade sig att vi jobbat tillsammans på Svenska Kyrkans Julmarknad i November. Världen är allt bra liten. Förseningar, Förseningar.

 

Planet landades i Sverige och tillslut befann jag mig på Göteborgs Centralstation. Sverige hade snöblåst och jag började nästan gråta då jag tänkte på att jag övergivit solen för detta iskalla avlånga land. Men sen träffade jag Linn! Min söta lilla Linn som nu är bosatt i Göteborg. Jag fick se deras lilla, men mysiga lägenhet och sen drog vi till Jeansens Böfhus för lite lunch-biff.

 

Ytterligare en bussresa (min sista) så hoppade jag av i ett iskallt Jönköping och såg återigen min fina familj! Det avr ett lugn som föll över mig. På kvällen bjöd mamma på fantastisk älgkalvfilé och jag njöt för fulla muggar. Dock blev det en riktigt tidig kväll med tanke på mina två timmars sömn.

 

På onsdagen fyllde mamma 27 år! (also known as 45år) och detta firades med bubbelpool med henne och lillebror. Rikigt skönt! På kvällen åkte vi till Sandsjöbden och åt en delikat Fläskfiléplanka och Heineken. Vi överraskade mamma med Napoleonbakelser med ett litet sprutande fyverkeri i! Hon blev glad som bara den!

Min bloggning har varit bra mycket bättre då jag legat (jag brukar säga luggit men jag har börjat lära mig nu...) nerbäddad i min säng tidigt varje kväll. Dessvärre har jag ju då inte haft något intressant att skriva om!

 

Idag vaknade jag återigen efter 11 timmars sömn, knappt utvilad och fasade inför att rörmockaren skulle vara här så att dagens dusch skulle behöva förflyttas till gymmet men icke sa nicke "pga allergisk reaktion" som Per på ren svenska (eller i det här fallet norska då) översatta till "Bakfylla" kom inte den svenskbrittiska rörmockaren! Jag kunde ta min dusch och skölja bort ännu mer av mitt virus! Dagens åtaganden var shopping och melodifestivalen. Så jag promenerade iväg till Wimbledons shoppingcenter och letade förjäves efter mina mörkblåa Dr Martens kängor som inte finns i affärerna och shoppade lite billiga, välbehövliga toppar på ett ställe som brukar vara dyrt men hade nedläggnings-rea! Fick en sån där underbar lyxig shoppingbag. Efter 1,5h var jag fullkomligt slut och pallrade mig hemmåt där jag mötte Torbjörn på sin återfunna scooter! Per tog med barnen på scootertur samt lunch då han är för lat för att laga något då Jeanne inte är hemma. En sann hemmapappa. Under morgonen då vi "vuxna" hittade Torbjörns "konst" o köket kom vi fram till att det han målar och tillverkar defenitivt tillhör kategorin "Abstrakt". Jag vilade, åt/drack 1 liter nudelsoppa med barbecuesmak för min hals välmående och tog mig tid till ett ordentligt lager upppiggande smink! När Per såg mig frågade han om han inte kunde få låna lite! Både han och jag har haft samma febriga sjukdom.

 

Tog tuben till Edgware road där jag blev väntandes ett tag pga av lite missförstånd men tillslut hittade Maja, jag och Johanna en brittisk pub där jag hörde några säga "blabla... Swedish Subtitle.... blabla,..fitta hora...blabla.." och sedan spelade dom Nicke Borgs melodifestivalenlåt i högtalarna. Hela grejen var väldigt...abstrakt! Hamburgaren var grymt god i alla fall! Vi intog sedan svenska salen i kyrkan i vanlig ordning. Köpte lite cider och Bella och Jossan dök upp. Mina saknade blondiner. Jag blir glad bara av att se dom! Bellas familj hade råkat köpa en biljett förmycket till Lejonkungenmusikalen som Jossan FICK gå på den också. Jag Är Avundsjuk.  Något tråkigt är dock att Jossan G måste åka hem imorgon. :( Men hon lovade att komma tillbaka fort! Vi behöver hennes positiva spirit! Efter fiaskot aka Melodifestivalen där idag den enda bra: Janet, röstades ut, åkte jag hemmåt eftersom min sjukdom vägrar att ge sig. Lite sömn på detta så kanske jag är en ny människa imorgon. En fullspäckad vecka i Sverige väntar, så jag måste bli frisk!

 

Återigen har jag inga bilder. Imorgon lovar jag att vara bättre!

Nu har jag legat nerbäddad i min säng i detta äggskalsfärgade, fina, men vid det här laget tråkiga rum, under filtar och täcken sedan i tisdagsmorse. Jag är nu less på detta. Tänker inte ligga här mer även om jag borde. I vanliga fall brukar jag vid det här laget har varit ute 4/5 kvällar. Deprimerande kan jag minst sagt säga att det är. Igår natt hade jag en panikattack inne i badrummet över den stora klumpen i min hals som påverkade både andning och förtäring till det negativa. På morgonkvisten hade jag ett långt och försäkrande samtal med min kära moder. Hon är bra hon <3 . Jag berättade för Jeanne om hur jag verkligen mådde och hon kände på kallsvetten i min panna och bannade mig (för er som inte vet "satte stopp") för att gå till simlektionerna med barnen för att jag skulle slippa fånga andra baciller och virus. F och TB var lediga, de hade en lugn dag där de sprang runt nakna på övervåningen och bara njöt av livet. När vi skulle hämta Liv i solskenet bröt hysteri ut. Torbjörns scooter var borta och han började gråta som en galning. och jag började gråta som en galning. Feber och ett ambivalent gråtande barn är inte lätt att hantera efter 4 dagars svimfärdighet. Vi ringade Per och tillslut löste sig allt. Påvägen ner för backen med Liv hack i hälarna, trillade självklart denna lilla flicka minst 10 gånger. Hade man förväntat sig något annat?

Vi kom hem och tjejerna lekte "hushåll" ute och TB spelade Wii. Jeanne kom hem och tog över lite innan fem. Och jag följde med hela familjen till leksaksaffären (presenter till de norska kusinerna behövde inhandlas) och sedan klassiska burger king. Min aptit har inte varit så stor de senaste dagarna dock. 

 

Perks of Being a Wallflower blev min kväll och sen däckade jag dunt 11tiden och sov tills nu. Elva timmar per dygn tre dagar i rad- och ändå är jag trött. Dumma virus, flyg din kos!!

 

Ikväll SKA jag pallra mig mot svenska kyrkan för melodifestivalen! Och innan dess ska jag ut och äta med Maja och Johanna! Även om det blir en tidig kväll igen, har jag iallafall kommit ut ur huset!

 

Kram alla!

 

Sverige om 3 dagar känns underbart!

Idag vaknade jag svettig och mådde ännu sämre. Eftersom klockan skulle ringa 06.40 la jag mig tidigt igår. Somnade jag? NEJ. Sista gången jag tittade på klockan var den 00.15. Trots att jag släckte lampan vid 21. Ibland blir man så oerhört frustrerad. Trots min halsvärk, feber, yrsel och svaghet väckte jag alla barnen vilket gick väldigt bra men jag kände att det gjorde ont att prata. Då jag lämnat av F och TB och kom till att knuffa vagnen med en tung Liv uppför den-evighetslånga-backen kände jag min matthet. Helt och hållet slut. Därför tog jag bussen tillbaka till stan. (Tjänade in 30 min promenad) Resten av dagen har jag skopat i mig glass och hävt i mig te och berocca boost. Men inget hjälper. Jag skypeade mig Linn.-Vilket var en evighet sedan sist. Hon gör mig alltid glad. Vi ska träffas nästa vecka då jag ska få en rundtur i deras lilla 1:a i Götlaborg. 

 

Jobbet kallade åter. Jag hämtade Liv och tog henne till simning. Denna 3åring har sina dagar. Och idag var hon supermysig mot mig. Fram tills hon skulle sova. Efter 1,5 h av sjungande och låtasas-vara-kissignödig och lägga-sig-på-golvet gick hon på mina nerver. Pappan tog tillslut över då mitt jobb började lida mot sitt slut. Även Torbjörn och jag hade våra dispyter idag. Jag kan erkänna att jag kanske inte den bästa sidan av Amanda när jag är sjuk och barn förstår verkligen inte när man mår dåligt. 

 

Jag har överlevt dagen med nöd och näppe. Min hals dödar mig dock gång på gång- varje gång jag sväljer och jag har en smärta i bröstkorgen som börjar kännas riktigt obehaglig. Om den är kvar imorgon vet jag inte vad jag ska göra.

 

Detta måsta vara det mest deprimerande blogginlägg jag någonsin åstakommit och för det ber jag om ursäkt. Man kan inte alltid vara på topp. Det känns dåligt gentemot familjen också, att jag alltid blir sjuk just till att jag ska börja jobba de långa passen. 

 

Imorgon är det alla hjärtans dag. Usch. Vårt kök:

 

 

 

 

 

Idag var det min enda lediga dag. Och självklart har jag gått och dragit på mig någon otrevlig bacill som får min hals att värka, lite feber här och där och en negativ motivation. När jag är sjuk är det mest syndaste om mig i hela världen! Lilla mig. Imrose checkade jag i alla fall ut från rökmotellet och gick till gymmet och lyfte lite vikter. Eller i rättare ordalag så använde jag fina dyra maskiner men de har samma funktion. Jag sprang även in i min värdmamma på gymmet. Hon var helt inne i sitt och sjöng med i varenda låt i hennes ipod!

Sen träffade jag Michaela för lite pizzalunch på ett ställe vi hittat där pizzorna var i Italienare&Grek-klass för ca 50-60kr, perfekt - men ack så onyttig, lunch! Den flicka var idag väldigt stirrig då hennes familj och pojkvän nyss landat på heatrow för en vecka i London. Då får man vara tankspridd!  Jag syndade med choklad och gick även in på HMW och hittade de tre Hunger Games böckerna för 4,5pund!!! KÖPT! Nu har jag mycket böcker att läsa om och om igen. Resten av dagen har jag degat under täcket och nyss åt jag amerikanska plättar med barnen eftersom England firar pannkaksdagen istället för fettisdagen! Jag fick tre kramar av den tandalösa pöjken. Han har nog saknat mig lite. Freyia frågade mig om smakråd inför vilken klänning hon borde ha på sitt Mamma Mia framträdande i Talangjakten. 

 

Nu ska jag läsa lite barnförbjuden bok och försöka sova bort denna hemska bacillusken. 

 

Godnatt alla!

Sverige - Vi ses om 7 dagar!!!!!

 

Nu är jag tillbaka här i röklukten på B&B som ligger på granngatan. Idag återvände nämligen alla norskarna till huset och jag erbjöd mig att sova här då 6 jobbiga barn inte är speciellt skönt att varken vakna upp eller sova till. Men efter imorgon behöver jag inte bo här mer. Och imorgon är den bara en vecka kvar tills jag åker till Sverige!!

 

En vanlig sketen måndag har det varit, där jag inte har känt mig på heltopp. Det är allt något lurt som spökar i kroppen. Men hellre nu än nästa vecka hemma i Sverige. På morgonen (då det förövrigt helt plötsligt snöade i London) invigde jag mina nya mörklila baddräkt på vattengympan; orken var inte maximal; men den 25åriga tjejen som är ledare för vattenaerobicsen kom fram till mig och sa hur fin hon tyckte min baddräkt var och att hon älskade färgen. Jag har blivit en riktigt lila tjej på sistone; lila vinterjacka, lila balklänning, lila bikini och nu lila baddräkt. Därefter spräckte jag de 28pund som var kvar av det Jeanne och Per gett mig till mat, för att handla middag till 6 barn och mig. Hamburgare och pommes var det självklara valet! Fram tills familjen kom vid 3 tittade jag på Vänner, vek tvätt, tittade på Vänner, vek tvätt, ja ni förstår. Comedy Central UK är min nya bästa vän!

Då de kom hem kände jag verkligen hur icke kry jag var. Vi åt (trots att jag fick reda på att de varit på burgerking under dagen, men barnen åt glada som lärkor ändå!) och sen målades det plastarmband och matkassen kom till dörren. Eller rättare sagt 9 matkassar kom till dörren. 

 

Imorgon är jag ledig och ska gymma ordentligt samt luncha med mina fina Michaela på ett pizzaställe här som ska ha lunchpizzor för 50spänn! Nässjö-deja-vú!

 

Jag längtar till Sverige!!!! Allt har varit så rörigt här nu vilket gör att man nästan, men bara nästan, får lite hemlängtan.

 

 

Helgen är klar. En jobbvecka innan jag ska till Sverige. Och som vanligt har det hänt alldeles för mycket för att jag ska ha varit smart nog att göra små blogguppdateringar under tiden! Inte lär man sig av sina tidigare misstag inte. Jag ska försöka sammanfatta helgen på några få (eller fler) rader!

 

I torsdagskväll blev det musslor, pommes, öl och massa drinkar i Clapham med tvillingarna och Josefine! Mycket gott men uselt bemötande av personalen. Vi dränkte våra sorger i goda drinkar på B@1 som är ett av mina nya favoritställen att hänga på här. Underbar musik. Fantastiskt vackra bartenders. Litet, gemytligt och 2-4-1 på drinkarna! Det hela avslutades med att Jossan (oavsiktligt) gick ner i splitt i trappan ner till tuben, Shit happens. Haha. 

 

 

Fredagen vaknade jag upp och det var sista dagen på motellet vilket kändes som en lättnad. Stället var bra och fint men det var något som gjorde att jag inte kände mig 100% bekväm. Om det var ägarens inomhusrökning, eller henes läskiga sätt att inte kunna avsluta en konversation när jag går iväg eller bara att det var tråkigt att bo ensam, det vet jag inte. Men det var en skönt som attan att vara tillbaka i, ett ack så stökigt men underbart, familjens hus. Efter tvättande och iordningställande av mitt rum gick resten av dagen åt till att ta med alla barnen till simning. Från skolan fick jag även ett fjärde barn att ta med mig till gymmet. Jag gör andra mammor tjänster;. En riktig aupair är jag nog tamigsjutton. Allt gick bra och efter jobbet gick jag hem till Michaela och hennes babysitkväll. Vi tittade på Rock of Ages med en mimande Tom Cruise och en spektakulär Malin Åkerman; kan denna kvinna sluta vara så duktig och så vacker? Jag kan väl även tillägga att vi brände lite popcorn....

 

Livet på motellet fortsätter! Jag mår bra och göttar mig, men lite ensamt är det allt när man är van vid 3 springande barn utanför dörren.

Igår när det var vattengympa var inte gaymannen där. Istället leddes lektionen av någon spansk tjej med lite aggressionsproblem. Det var okej. Hon jobbade mycket med vattenredskap vilket jag uppskattar. Sedan lunchade jag Bella i Clapham och vi gick på O´neils; min nya favorit pub. Irländsk stämning med skön musik och billigt billigt. Jag jobbade två-tre timmar och sen åkte vi till svenska kyrkan för att umgås och spela lite spel! Såg gamla vänner jag inte sett på ett tag och mina Nutellor såklart!

 

Dagens åtaganden har inte varit många men en del. Jag fick en andra genomgång av gymmet men även ett lite mer utformat program för vad jag ska jobba med. Nästa vecka ska det bli spännande och se om jag vågar gå över till "killarna territorium". Jag kanske verkar tuff men skenet kan bedra... Efteråt (hade jag redan träningsvärk i armarna) tog jag en 30minuters promenad mot Collierds wood och lyckades äntligen köpa en baddräkt till vattengympan! Lite fattigare fortsatte promenaden till Tooting och Sam 99p. Vilket var ett misstag. Det blev nämligen dyrt. Men man lever bara en gång och mina dagar här i London blir färre och färre. Idag har jag varit här i 145 dagar och det är 114 dagar kvar. Nu ligger jag i sängen, njuter av ledighet(!!) och tittar på Hissen-Filip&Fredik där härliga Lasse Kronér var på besök. Ikväll ska vi ut och äta musslor i Clapham och det ska bli så fantastiskt gott att jag inte kan bärga mig! 

Jag är tröttare än tröttast och inser gång på gång att lilla jag har alldeles för mycket att tänka på och alldeles för många beslut som måste tas; framför allt det där himla universitetet. Allt ska visst komma samtidigt. Men jag är inte bitter! Solen skiner, för det mesta, jag har det underbart med mina fina vänner och jag gillar London. Allt är tillgängligt här. 

Idag var en speciell dag. De norska kusinerna kom på besök! Efter min vanliga crosstrainer och benträning som är på tisdagar försökte jag förbereda mig för en Norgebomb. Och den kom. Då jag tömt mitt rum på mina nödvändigheter anlände fem norska alldeles för energirika människor. 3 väldigt skandinaviska barn med 150% energi kvar som de inte fått utlopp för på flyget och hungriga som vargar anföll du husets alla vägger. Trevliga och fina var dom allt och jag uppskattar verkligen att deras norska är så pass ren. Jag kan prata med dom nästan utan problem! Det jag har insett är att ordet Spise som betyder äta, används i ungefär 3/4 av allt man säger. I kalendern stod det att "Vikingarna" kommer på besök och det var just vad de var, vikingar. När det var dax hämtade jag Liv, som låg och sov på dagis när jag kom. Hela denna dagen är uppochner. Och hon var så trött att jag fick bära hennes lealösa kropp till vagnen där honom återigen somnade. När 3 varav 2 spralliga barn var hämtade begav vi oss hemmåt. F och TB pratade som bara den på hemvägen och så fort de träffade sina kusiner som de inte sett på flera år blev de knäpptysta. Blyga som bara barn kan bli. Efter lite presentutbyte, våffelkalas med fruktsallad och tid började det såsmåningom lekas lite lekar och tillslut höll hela huset på att rivas. För första gången någonsin kom Per hem innan Jeanne. Han kanske kände sig tvungen då det var hans lillebror som var på besök. Två bröder som är otroligt lika varandra till sättet! Jag följdes av per över till motellet där jag nu ligger i min underbara säng med guldlakan och skiver ifrån. Jag hann knappt inkvartera mig innan jag sprang ut för att möta Julia, som jag inte har sett sedan mitten av december. Påvägen träffade jag Jeanne som hade haft en kris med en vän och hennes ex. Hon önskade att hon kunde göra som jag och bara slut umgås med dom man inte klarar av eller passar ihop med. Det verkar som att jag och Jeanne är ganska lika. Kanske är därför vi gillade varande på första intervjun. 

 

Julia var lycklig med trött! Hennes pojkvän har äntligen återvänt från Asien men hon har fått ett otroligt krävande jobb. Jag hoppas att allt ska lösa sig. Ölen på O'Neils vi tog var vi båda välförtjänta av och burgaren var helt fantastisk. Den slår wetherspoons hamburgare med hästlängder! Och det var tunna pommes,som jag vill ha!

 

Just nu ligger jag och beskådar mitt vackre Bed & Breakfast rum som innehåller en dubbelsäng och en enkelsäng. Otrolig lyx. Jag ska dessutom få frukost serverad imorgon kl 08.45. Britter kan vara så mysiga ibland.

 

 

Imorgon bär det av till Bed & Breakfast-stället. Det är hela 2minuter bort. Det vill säga att det ligger på granngatan. egentligen är det nog till och med huset rakt över vår bakgård men det tar lite tid att gå runt allting.

 

Det ser ut som att jag kommer ha den lugnaste jobbveckan någonsin. Idag hämtade jag en alldeles för enegirik Liv på norska skolan. Hon sprang ner för hela backen i 5 minuter och av vad det låter som har hon fortfarande inte somnat! Då Freyia hade playdate gick Torbjörn, jag och Liv hem direkt. Eller rättare sagt. Liv körde Torbjörn i vagnen. Helt ombytta roller för en gångs skull. Den lilla ettriga 3,5åringen är tamesjutton stark på riktigt! Allt går om man vill! Kvällen skulle ha varit en mysig promenad i Wimbledon Village med Michaela men denna tjej har gått och dragit på sig en förkylning. Vad skulle hon ut i den korta klänningen och dansa i lördags för? Istället har jag skypeat med Frida som snart drar kosen mot Backpacking i Thailand och Kambodja. Jag är obeskrivligt avundsjuk. Jag kommer följa hennes facebook och instagram slaviskt under de 5 veckorna hon drar dit solen lyser.

 

Efteråt hade jag ett litet snack med Jeanne och Per. Min morgondag är nämligen väldigt speciell. Vid klockan 12 ska jag agera husvärdinna och indrudocera 5 norrmän in i vår trånga boning. Pers bror med familj kommer på besök, varav 3st är barn. Det kommer vara fullt hus! Vilket innebär att jag ska få bo på motell! Granngatan verkar ha ett riktigt välvårdat och fint gästhus. Jag slår vad om att jag kommer bo otroligt mycket finare än när mamma och jag besökte London på ett 2-stjärningt hotell. (Det gör vi aldrig om mamma) Jag ska tydligen bli serverad frukost varje dag! Imorgoneftermiddag hämtar jag bara alla barnen och när Jeanne kommer hem ska vi över till motellet. Onsdag Torsdag har jag inte en susning om vad som händer. På fredag är det jobb som vanligt och på lördag drar familjen till Manchester. Jag är helt totalt ensam i huset! Jag och några tjejer ska troligtvis käka middag och ha en fet ostbricka! Allt självklart innan den veckoliga (är det ens ett ord?) melodifestivalen i svenska kyrkan.

 

Tydligen snöar det i Sverige? Haha. Här hade vi idag +10 grader, solsken, fågelkvitter och vårjacksanvändning!

 

Ännu en helg har passerat förbi och jag ligger åter i sängen och undrar vad sjutton tiden tog vägen.

Fredagen var babysit med Lejonkungen, popcorn, trötta barn och kladdkaka. Det roligaste som hände då var väl när Liv ställde sin tallrik på golvet och Freyia skriker till då hon trampar rakt i kladdet. Hennes vita strumpa kommer aldrig bli sig lik igen!

 

På lördagsmorgonen kom den portugisiska hantverkar/målaren som kallar mig för "Chica" och slutförde äntligen min vägg! Inga fläckar kvar!

Under tiden:

Här med har jag lite tillkännagivanden att göra; vissa för att jag bara vill att alla ska veta hur awesome och cool jag är, vissa för att det har kommit in klagomål och vissa bara för att jag hittade gamla bilder och minnen!

 

1. HEALTH SCORE (Hälso-resultat?)

För över tre månader sen började jag på den dyraste gymmet i Wimbledon och tänkte, "aja, vi får väl se vad detta är någonting". Mitt Health Score då (ett värde mellan 1-100, 100 är bäst, som säger hur bra din kropp är på att omvandla syre-koldioxid osv och använda det på rätt sätt i kroppen) låg på 79 vilket är väldigt bra!

IDAG mina kära vänner låg det på 85!!!!!!! Det betyder att jag har flyttats upp en hel "hälsogrupp" och jag börjar komma i fatt Jeanne som ligger på 97. (Vilket jag fick veta idag var det bästa scoret på hela gymmet så jag jobbar verkligen efter eliten!)

För detta belönade jag mig själv med HARRY POTTER BOXEN och RENT på Hmw!

 

Jag ska nu meddela något mycket allvarligt. 

- Jag hade fel. (Folk läs detta för det kommer ni aldrig få höra mig säga igen)

 

Jag har låtit min kära moder få ta åt sig äran för den här himleska Morotssoppan jag alltid babblar om. För att göra alla parter glada vill jag nu meddela att det är min moster som kommit fram med detta recept! Förlåt lilla Ulle. Bara för det vill jag dela med av av ett superdupergammal kort på henne och mig från en väldigt rolig dag på A6 för hundra år sedan! Detta kort ligger alltid i min plånbok:)

 

För er som vill läsa om en ointressant vardag kommer här lite om min!

 

Jag passade på att gymma lite i mina nya träningsbyxor, som var helt gudomligt sköna; 5 km på crosstrainern kändes välbehövligt och riktigt bra! Sen bjöd jag över Michaela på pastasallad lunch och lite annat smått och gott. Vingar av Glas avslutades äntligen och vi bara vilade med lite Janis Ian (Means Girls så klart. Eller Elaka Flickor som den svenska texten döpt filmen till) resten av tiden innan jobbet kallade.

 

Jag gick verkligen i tid och fick släpa mig mot Barnehagen, första gånge Liv följde med mig frivilligt och jag fick en present av henne. Ett papper med en gulfläck. Ungerbar konst. Haha. Ska man skratta eller gråta?

Freyia hade haft sin audition för talangjakten i skolan idag då hon och några sjungit Mamma Mia; de får veta nästa vecka om de går vidare. Tydligen hade en hel del ungar dansat till Gangnamn Style!!

 

Jag gjorde barnens nya favorit; ungspannkaka och morotsoppa till mig. Denna morotsoppa, som är mammas recept, är gudomlig!

 

På kvällen träffade jag en ny aupair i Wimbledon vi drack kaffe och åt väldigt onyttig chokladkaka på The Slug, så nu mår jag nästan lite illa...

 

Efter dagar av förvirring inför allt som har med framtiden att göra är jag riktigt trött. Det känns inte som att jag har tid att tänka igenom saker och ting eller ens reflektera över vad jag innerst inne tycker. Livet är ganska krävande just nu men jag försöker njuta av Londons härligheter. Jag frågade Jeanne idag om när körsbärsblommorna slår ut, eftersom det är mitt favorit vårtecken; svarat var mars-april; precis som Sverige. Jag som hade förväntat mig vår redan i slutet av februari här. 

 

Godnatt!

 

Återigen är jag sjukligt trött och kommer därför försöka hålla mig till faktan i detta blogginlägg utan att spåra ut. 

 

En mysig tur i Notting hill blev lördagens aktivitet. Jag, Michaela och Jossan gjorde helt enkelt PortoBello Road Marknaden. Solen kom och gick men man kände ändå att vårvärmen står för dörren. En skyllt med Wimbledon, massa onyttigt poundlandgodis och en fantastisk, inplastad(!) Beatles-affisch(bara 3Pund!!) fyndades! en sväng på Primark gav mig nya träningsbyxor och vi besökte en inredningsaffär som hette duga. Självklart köpte michael aett fotoalbum MED Brittiska Flaggan på! Något kalla slet vi oss mot Wimbledon och åkte hem och gjorde lyxmiddag med fläskfile, hasselbackspotatis, sparris och bearnaisesås!!!!!!!! Väldigt romantiskt.

 

Lite vuxendricka och fix senare satt vi på tuben mot Dollis Hill (Långt åt tjottaheiti) och kom fram i regn! Himlen hade öppnat sig. Bella, Jossan, Sara, Michaela och jag var fina som bara flickor kan! Efter vad som kändes som en evighet klev vi in i farstun på ett engelskt vanligt hus med inneboende av 8 ungdomar. Festen var i full gång. Heltäckningsmatten i trappan var redan förstörd av alla leriga skor och överallt med lyssnade hördes svenska pratas! En svensk hemmafest i London med en eller två tyska bögar. Det stretchades ben och spelades beerpong och dansades och spräcktes byxor och snoddes toaspapper och brann lite också till på köpten. Vem lägger en handduk över en värmelampa och vem tänker att en alkoholhaltig drink släcker eld!? Alla levde och när vi Dj:ade öste festen som bara den! Framåt halv tre drog vi oss tillbaka och efter att en film, där hela klippet skulle behöva censureras, började mardrömmen. NATBUSSEN DÖK ALDRIG UPP. Vi satt ensamma ute i busskur mitt ute i ingenstans. Var men än kollade fanns träd. Trötta och in-need-of-water och i regn satt vi där som 5 fån och bara väntade vid fyra dök bussaset upp men inte åkte han dit han skulle inte. nej han bestämde sig för att stanna mitt i rutten och kasta ut alla från bussen. Några hemska timmar senare kom i alla fall jag och Michaela innanför dörren hemma hos henne. tack gode gud att hon var ensam hemma. Jag vandrade sedan hem i regn och ömmande fötter med 5 shoppingkassar och klev innanför dörr nummer 13 kl 06.11. Det kändes som att gå i mål efter ett riktigt långt springlopp. inom loppet (ordvits) av 15 minuter låg jag sovandes i sängen. 

 

 

Efter alldeles för få timmars sömn åktes tåget till Waterloo där jag mötte Johanna för lunch. Hon är så mysig att umgås med. Och i hennes underbart snygga klackar trotsade hon verkligen vintern och satte ner foten för att nu ska det äntligen bli vår!! Vi åt god pubmat och sen drog jag mig mot aupairträffen som helt plötsligt jag var ledare för! Maries tub var inställd och jag fick hålla i tyglarna! Tate Modern dissades och jag och några tjejer gick ut med Temsen mot Tower Bridge och stannade på en café-restaurang i några timmar. kaffet var inte det bästa men det var mycket trevligt sällskap! När jag äntligen kom hem åt jag mat med familjen och sen fick jag städa mitt bombnedslag till rum. Vad gjorde jag i natt egentligen?! Nu sitter i alla fall Beatlesaffichen där den ska och jag ska snart natta mig själv och sova djupt fram till morgondagens vattengympa!