40 timmar senare

Torsdagen på Oxford Street med Michaela var mycket mysig; och troligtvis den sista OxfordStreet-resan vi gör med varandra; kanske tillochmed den sista resan dit innan jag åker hem. Vi letade frenetiskt efter bikinis i varje affär men alla var bara minimodeller för minibritter. Tllslut kom vi till Debenhams som motsvarar Sveriges lite lyxigare Åhlens; Där fann vi den; den vackra svarta bikinin vi väntat på och ett super pris; hela för under £22 (ca 220SEK). Brightonresan var räddad!
 
Jag kände hela dagen att jag var tröttare än vanligt och mina muskler värkte något otroligt sedan gårdagens träning samt att min ena tå hade fått en liten infektion, men det var inget jag tänkte på då. Istället lagade barnen och jag chokladbollar (som jag har gått ocg smygätit av sedan dess, inte bra Amanda) och när jag lagt dom hade en kort babysit kände jag hur hjärnan blev tyngre och tyngre. Yrsel började komma och sedan kände jag febern. Febern som kan få vem som helst att känna sig ynglig och övergiven. Svimfärdig som jag var däckade jag innan tiotiden och tänkte hela tiden "Jag är frisk till imorgon, det kommer gå över."
 
Nästa dag då jag vaknade hade det itne gått över! Fredagsmorgonen började alltså med lite panik. Jag var svag, trött och svettig; ingen bra kombination för att gå och bada med 3 barn. När jag smsat Jeanne kom hon upprusande till mitt rum och säger: "Du stannar i sängen idag. 24 timmars sängliggande efter feber. Inga men, jag är chef över dig, Amanda!". Där låg jag sen hela dagen lång och hade den tråkigaste dagen i hela mitt liv. Tillräckligt sjuk för att behöva vara sängliggande men också tillräckligtfrisk för att kunna räkna minuterna och ha dödstråkigt. Jag pillade i mig lite mat under dagen och 4 vattenflaskor samt annan dryck; minst 3 liter vätska drack jag. Och sprang på toa där i mellan. På kvällen var jag så uttråkad att jag inte visste var jag skulle ta vägen, men åtminstone var febern borta. Det var bara lite skakigt i benen fortfarande. Jag tittade på Hangover part III och skrattade mig till sömn. 
 
Idag mår jag bättre; jag har fortfarande inte ställt mig upp men  efter att ha legat  här i över 40 timmar får faktiskt baciellerna eller viruset ha gett sig iväg till någon annan stackars människa. Imorgon ska jag till Brighton och that's it! Jag hoppas på en stranddag och årets första dopp!
 
 
 
Jag har inga nya bilder men tänkte bjuda på en från förra sommarn med mina kusiner:
 
Teddan har just käkat polkagris i Gränna och säger "Är min tunga blå?"
(Bildkvaliteten är sådär pga att detta är en annan lånetelefon då min första badade i vatten: Ja jag ska köpa en vattentättelefon nästa gång!!)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

buckhult.blogg.se

Med min röda gitarr på ryggen, den överfyllda röda resväskan i handen och den lilla laptopen under armen beger mig mot London (Harry Potter och musikalernas förlovade stad) och Wimbledon. Au-pair-livet väntar i form av tre spralliga barn som jag nu ska lära allt jag kan! Buckhult is on road!

RSS 2.0