I söndags var det helt plötsligt varmt och soligt och till och med svettigt ute! En glad överraskning som gjorde att dagen började underbart. Per, Freyia och TB hade dragit till Mallorca när jag gick upp så det var bara Jeanne, jag och Liv kvar.

 

Jag vet hur mycket mamma Tennebo älskar att springa ute så jag erbjöd mig att stanna med Liv medan hon gick ut och sprang, eftersom Veronica ändå inte skulle komma förrän senare, och hon blev megaglad och sprang ut direkt. Under de 45minuterna tittade jag inte till Liv en enda gång, för jag hörde henne skratta innefrån TVrummet titt som tätt. Den ungen är trollbunden till TVskärmen! Själv låg jag och stekte i solen i några minuter. Det var det skönaste på länge, kan jag meddela!

 

Vid två kom Veronica i kortkorta shorts och linne- det var verkligen sommar denna dag. Vi gav oss ut på Converse jakt och Office hade vi vi letade efter. Så nu är jag ett par svarta converse rikare men också 48 pund fattigare. Fortfarande är detta otroligt mycket billigare än Sveriges 750kr. Det inhandlades även 2 flaskor vitt vin, melon som var utsökt en dag som denna och lite bröd som komliment till gårdagens överblivna pasta. Vi fick sällskap av Jeanne när vi käkade och det var en riktigt trevlig liten stund sådär på eftermiddagen.

 

Denna söndag var speciell för på måndagen var det Bank Holiday - det vill säga att alla är lediga! Detta firades genom en sista utekväll i London: först på B@1 för glassdrinkar och de sötaste bartendrarna i hela London- blev lite kär i en av dom, och avslutades på Roadhouse där vi shottade med vår favoritbartender Jason och blev bjudna på öl!  Livebandet var mer rockigt än vanligt och Jasmine och jag headbangade loss och skrek texterna. Kvällen slutade med att vi pratade med en översocial tjej som var född i Paris men uppväxt i Liverpool och hon berättade sånna fina saker om Beatles och the Cavern. Jag bara måste dit någon gång!

Tillsist; den absolut sista nattbussresan i London. (Ingen hit för den som undrar. Det är alltid hemskt att åka nattbuss när man inte har några hörlurar och kan gömma sig för världen)

 

Dock innan vi hann komma till barerna gick vi bron över Themsen från Waterloo och med våra långklänningar blev vi ganska uttittade och lite mer av vissa. En man med kamera och kamerateam kommer fram och frågar om han får fota oss! Vi blir uppställda av denna amerikanska fotograf som tydligen är bosatt i LA och de skulle göra ett bildrepotage om de olika människorna som passerar Hungerford Bridge under en dag. Det var lite märkligt men oerhört kul och dessa män trodde naturligtvis (eller önsketänkande) att vi var ett lesbiskt par "bara" för att vi hade matchande jeansjackor. Vi fick lämna vår mailadress och nu är det bara att vänta och se om några bilder ploppar in i inkorgen.

 

Igår, måndag, värkte huvudet lite men trots mina ynka 5 timmars sömn gav jag mig iväg på den sista vattengympan för min Londontid. Precis när jag gick ut genom dörren for telefonen ut fick och en "kalla kårar-kras" hördes. SKÄRMEN PÅ MIN LÅNETELEFON SPRACK. Det var droppen. Telefon nummer 3 på ett år. Det var nära till tårar men jag gick till gymmet för att avreagera mig lite. Den riktiga läraren var tillbaka vilket gav mig mer motivation. Det var ett kul men ganska jobbigt pass och efteråt så jag hejdå till henne och hon tackade för att jag varit så ihärdig! Jag vet inte vad hon heter men hon är väldigt vacker: hon ser nästan precis ut som Whitney Houston gör i Bodyguard!

 

Vid lunch kom Veronica förbi och hämtade upp sina kvarglömda saker och sedan shoppade vi loss på Boots en sista gång. Mascaran är så billig här att jag bara var tvungen att köpa med mig en hem!

Jag berättade även för Jeanne om telefonen (som förövrigt redan var halvdöd innan men nästan verar funka bättre efter att jag tappat den) och hon sa direkt "Amanda, olyckor händer!" och jag behöver inte betala för det. Denna familjen är så snäll. 

 

På eftermiddagen tog jag bussen till Kingston och träffade Julia för en sista gång. Vi tog en is/apelsin/hallon smoothie och satt i solen för att värma oss från blåsten. Hon gjorde mig genast mycket gladare och det var skönt att få träffas och säga ett litet hejdå. Jag hoppas verkligen jag får träffa henne igen.

 

Idag har jag varit ensam med Liv. Vi hade en supermysig morgon tillsammans och sen rustade vi oss för att gå ut och gå hela vägen till Barnehagen i regnet. Dropparna stod som spön i backen men jag lyckades parera paraply och vagn ganska bra! Under dagen har jag sedan gymmat och gjort klart alla mina småprojekt. Och självklart försökt packa. För imorgon flyttar jag ut ur mitt rum. Även om min säng hemma i Sverige är tusen gånger bättre så kommer jag sakna detta rum; det har varit mitt hem i över 250dagar. 

 

På kvällen lyxade Liv och jag med pannkakor och hon sa själv "Detta var världigt bra. Du lagade pannkakor och jag kollade på TV!". Haha. Ibland kan man tro att ungen är äldre än 3 år! Nu sover hon som en stock och mitt rum är nästan så tomt att det ekar. 

 

I överöverövermorgon åker jag hem!

 

 

 

Jag har pratat om att jag har gjort ett fotoalbum till familjen och det har jag också! Jag tog kort på alltingen som jag tänkte visa här. Min kamera gav dock en blixtprick i alla foton men så får ni ett hum om hur det såg ut!