En Londonbo i Oxford

Det var en gång tre flickor från olika delar av Sveriges rike som bestämde sig för att ge sig av mot Storbritanniens huvudstad: London. Staden med Det. Där lärde de känna varandra och blev mycket bra vänner. En dag bestämde sig de tre tjejerna för att de ville se något annat än London tunnelbaneväggar och stammis-pubar så de begav sig till en liten stad en och en halv timma utanför London, nämligen Oxford. 
 
Morgonen hade börjat med sol i lilla Wimbledon och flickorna var nöjda och glada med vårjackorna i högsta hugg. Tåget for mot Victoria där en buss så kallad: Oxford Tube väntade. Ett aningens förvillande namn. På grund av Margaret Thatchers död var hela staden i uppror och det tog sin lilla tid för bussen att ta sig utanför Londons gränser men tillslut skymtades ängarna med kossor och får! Amanda var gladast av dom alla, för utan att hon ville erkänna det saknar hon det som våren har att erbjuda på landet! Framme i lilla Oxford slogs de tre flickorna av hur stort London måste vara eftersom allt annat känns pyttelitet. Mellan tummen och pekfingret skulle man kunna beskriva Oxford som en stad i Nässjös storlek fast med fin arkitektur och historiska byggnader. Allt Nässjö har är en järnvägsknut. 
 
Regnet började sakta men säkert droppa ner och flera paraplyer gick det åt fanders med innan dagen var över. Det blev en gratis walking tour där en guide berättade om många olika historiska byggnader, Det stora universitets som är uppdelat i 38 collages och några olika Harry Potter-inspelningsplatser. St pauls inspirerade byggnader fanns det flera av och universitets var vackra med gröna gräsmattor precis som de är på TV. De tre unga kvinnorna tog sig även en titt på Bill Clintons gamla mysiga stammispub Turf Tavern där ingen över 1.90cm skulle kunna gå upp-rakt. 
 
Blöta och trötta togs en öl och lite pommes som en paus och sedan fortsatte resan till ett av de höga kyrktornen där en fantastisk utsikt skulle kunna bevittnas. Oplanderade som de var de där tre jäntorna hade naturligtvis klocktornet stängt strax innan så istället klättrades en stor kulle vid Oxford Castle men det var ingen hit. Nu hade dagen börjat övergå mot kväll och flickorna bestämde sig för att göra sig festfina och dricka drinkar. Det åts thaimat med de konstigaste nudlarna i världen och sedan, efter lite misslyckat val av bar, intogs The Bridge. En helt underbar plats där människorna dansade av lycka. Swedish House Maffia pumpades ut ur högtalarna och alla blev galna av eufori! 
 
Tillslut, svettiga och lyckliga av dansade gick bussen hemmåt och flickorna landade i säng framåt kl 06.00-tiden.  Då hade redan fåglarna börjat kvittra och himlen ljusna men det gjorde ingenting för lyckan från ett annorlunda äventyr fanns fortfarande hos dem!
 
Inspirationen till sjukhusflygen i Harry Potter













Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

buckhult.blogg.se

Med min röda gitarr på ryggen, den överfyllda röda resväskan i handen och den lilla laptopen under armen beger mig mot London (Harry Potter och musikalernas förlovade stad) och Wimbledon. Au-pair-livet väntar i form av tre spralliga barn som jag nu ska lära allt jag kan! Buckhult is on road!

RSS 2.0