Slapparnas slappdag fram till 15.00 denna fredag. Oerhört skönt men samtidigt så otroligt meningslöst. Jag gjorde verkligen ingenting. Sedan gick jag och badade med alla barnen, då gjorde jag desto mer så det var nog tur att jag vilade upp mig innan. Vid ett tillfälle klängde en Liv, En Torbjörn, En Edward och En James på mig och jag fick slita mig loss i vattnet. Burger king-besöktes och sedan bytte jag kläder inför kvällen. Kylan har intagit vårt land igen (troligtvis bestraffning för att vi haft underbart väder i veckan) så jeans var säkrast men jag trotsade med sommarskor. Innan jag sprang iväg sa Jeanne ”Thank you, you have been a doll today”. Det var en helt vanlig fredag och jag gjorde inget speciellt: Hon har nog insett att jag snart åker hem för gott. Det har Freyia gjort i alla fall. Mitt i omklädningsrumme tutropade hon: ”Men Mamma!! Vad ska vi göra när Amanda åker hem? Vi behöver henne! Vem ska lära mig gitarr? Hur ska vi klara oss utan henne?”. Och detta är en åttaåring. En alldeles för smart åttaåring.

Kvällen blev inte som jag, Michaela, Veronica och Signe tänkt oss. Av olika anledningar så blev det istället en ofrivillig pubrunda som började i Clapham Junction och slutade i Clapham Common. Facket i min nya plånbok där legitimationen ligger, den är nu väl insliten! Inte mindre än 7 gånger drogs körkortet upp.

1. The Dime Bar (Fantastisk 80tals rockmusik)
2. The Underdog (Brukar vara svinbra men var inget att hurra för denna kväll)
3. Venn St. Records (Helt överfullt av folk. Vinylskivor på hela väggarna och en liveband med massa saxofoner- jag blev förälskad på 1 sekund!)
4. B@1 (vårt stammisställe med förbannat, ursäkta ordet, goda glassdrinkar som man drömmer om om natten och flirtiga bartendrar)
5. Revolution (Mysig bar som förvandlas till en liten nattklubb fram på småtimmarna)
6. Azul eller något liknande (Discokulor över hela taket och en av vakterna stod utanför med en liten sötnos till taxvalp i famnen: detta visade sig vara en Gaybar så vi vände i dörren)
7. Adventure Bar (drinkarna serverades denna kväll i röda American Party Cups och musiken var rock blandat med Britney Spears: underbart avslutningen på en udda men bra kväll!)

Imorse möttes vi upp strax efter tio och tog tåget till Waterloo för att köpa båtbiljetter. En halvtimma senare befann vi oss på en storstor båt (kanske i storlek med katamaranen som brukar åka mellan Helsingborg- Helsingör). Vädret var lite kallt men höll sig ifrån regnet på ett par droppar. Vi såg London från ett helt annat perspektiv och det var helt klart värt 12pund. I över en timma flöt i fram på Themsen på väg mot Greenwich och vi såg allt med hjälp av vår söta brittiska guide som drog några skämt då och då. Vi var hens mest trogna lyssnare (till och från). När vi närmade oss östra London sken solen upp och värmde våra kalla kroppar och den förut så söta guiden drog på ett par riktigt fula solglasögon. Inte ett bra drag från hans sida. Det var i alla fall en hemskt trevlig båtresa och jag kan väl erkänna att jag var en aning rädd i början men sedan gick det bättre.

Vi hoppade i land i Greenwich och passerade de mäktiga skeppet Cutty Sark samt belönade oss med en välförtjänt varm Chai Latte i Starbucks sköna soffor. Backen upp till tidsmedianen och när vi väl satte vår fot på toppen chippade vi efter andan som att vi bestigit en hög bergstopp. Eller åtminstone jag… Giriga som de är kostade det naturligtvis en rejäl slant för att få gå in till ”0-median-strecket” så vi smygfotade lite utifrån.  Det knäpptes massa bilder framför Londons härliga skyline och sedan åt vi på McDonalds.  Inte nog med detta. Eftersom vi på dagen åkt på Themsen kände vi att vi skulle slå två flugor i en smäll så vi vandrade även hela tunneln som går under Themsen. Det kändes lite häftigt och läskigt. När vi åkte DLR-tåget hem genom Canary Warf fick vädret fnatt och det regnade på tvären och himlen delades in i svarta och gråa och blåa och soliga partier. Jag är bara glad att jag bevittnade detta inifrån ett tåg.

Hemma i min varma sköna säng dröjde det inte länge innan Torbjörn knackade på dörren och stack in huvudet med ett stort leende på läpparna ”Du är här med inbjuden till ett Harry Potter-pyjamasparty före vi ska sova!”. 10 minuter senare flög en skriftlig inbjudan in i mitt rum. Detta var även min biljett. Lite hux flux åt jag kvällsmat med familjen och jag hjälpte även Jeanne med smakråd gällande hennes kläder inför kvällen. Sedan var det partydax.

Rumsbelysningen var dämpad och det var bara röda kusliga lampor igång. Jag fick en fin Griffindorslips (över min inte allt så fina Notting Hill t-shirt- jag kunde kanske ha tänkt efter lite innan), en trollstav prövades ut (självklart var den rätta trollstaven för mig den 3:e i ordning, precis som i Harry Potter böckerna) och jag fick ett eget magiskt husdjur: en Fwooper som hette Bluepoofs! Dessa barn och deras fantasi är underbar. I säkert en halvtimma hade vi trollkarlsdueller och det var riktigt roligt. Jag kommer sakna mina tre små trollkarlar/häxor när jag åker hem till Sverige om 35 dagar.

Nu ska jag titta på en film innan jag ska sova.

Chao Chao.