London är vackert på båda sidor om floden

Ännu en helg har passerat förbi och jag ligger åter i sängen och undrar vad sjutton tiden tog vägen.
Fredagen var babysit med Lejonkungen, popcorn, trötta barn och kladdkaka. Det roligaste som hände då var väl när Liv ställde sin tallrik på golvet och Freyia skriker till då hon trampar rakt i kladdet. Hennes vita strumpa kommer aldrig bli sig lik igen!
 
På lördagsmorgonen kom den portugisiska hantverkar/målaren som kallar mig för "Chica" och slutförde äntligen min vägg! Inga fläckar kvar!

Innan:


Under tiden:


Resultat:


Helt plötsligt har jag ett fint rum! Och familjen har äntligen slutfört renoveringen på nedevåningen och satt upp jättefin konst på väggarna! 
 
När mannen då hade ockuperat mitt rum försvann jag iväg för att träffa Michaela, Bella och Jossan vid St. Pauls Catherdral. Vi tog den genomskinliga hissen upp i det lyxiga köpcentret mitt emot katedralen och med en svindlande känsla i magen svävade vi upp till toppen och fann oss stirra ut över Londons vackra skapelse! St Pauls var ståtlig och vi skymtade London Eye i bakgrunden! Modiga turistflickor som vi är fick vi en liten 8årig tjej att ta kort på oss! 
Det blev lite shopping och tacoingrediens-inhandling innan vi åkte hem till Bella som bor i Islington; området där världens bästa club/bar ligger! Huset var helt fantastiskt vackert och stort och VARMT! Det är inte ofta man kliver innanför tröskeln på ett varmt hus i detta land. Vi lagade tacos tills det luktade gott i hela huset och drack av det fina rödvinet som Bellas aupairmamma köpt till oss. En otroligt mysig eftermiddag med de finaste flickorna i hela London! Men en liten promillehalt i kroppen drog vi mot Svenska Kyrkan och storbildvisningen av melodifestivalen (som buffrade varje gång en låt skulle visas, så i princip allt vi såg var snabbreprisen av varje låt) men det var stämning med runt 70 svenskar i samma rum i sann patriotkänsla. Jag kan meddela att vi köttade baren lite väl mycket för avd som är tillåtet i en kyrka, men det kan inte hjälpas. Är man aupair och det är billigt, då passar man på. Efter en ovanligt trevlig melodifestivalen kväll och lite glada i hatten åkte vi till Clapham, tog några 2-4-1 (två för en) drinkar på Slug and Lettuce (snigeln och salladen) och dansade sedan in på the Grand där inträdet är  lite väl tufft men vi hade en nice kväll! Vid klockan 3 somnade jag äntligen i sängen efter en lång dag av allt och inget. 
 
På söndagen vaknar man alltid trött. Vare sig det har varit en utekväll eller babysit dagen innan så har segheten nått än totalt på söndagsmorgonen. Då vädret även är grått och tråkigt blir humöret inte på topp. Med en dusch, gröt, musik och levande ljus fick jag mig själv levande igen och jag mötte upp Michaela för lite salva inköp för hennes hemska brännskada som fingret och lite Chai Latte inna vi tog tåget mot Waterloo. Bella och Jossan  anslöt sig till vår promenad mot Trafalgar Square. Vi tog en spontantur till Buckingham Palace bara för att kolla läget och sedan drog vi klassikern. Bakis-burgare på Wetherspoons. Där man, som jag säkert har sagt innan,  får en Burgare, Pommes och dricka för dryga 50-lappen! Vi myste och skrattade och skrattade lite till över de hemska minerna jag alltid lyckas göra på 98% av alla bilder. Är det inte rödvinskäft så är det en min! Då vi sakta drog oss hemmåt vid sjutiden ville ingen riktigt egentligen hem men efter som plikten kallar imorgon var sängen ett faktum. Nu när jag äntligen har fått igång min tv ska jag titta lite mera serier och sen sova gott.
 
Om 16 dagar är jag i Sverige och får träffa mina kära familj igen och alla sötnosar jag saknat!
 
 

Bilder från helgen!


I hissen upp till roof-toppen



Vacker utsikt med St Pauls Catherdral och London Eye


Solen visade sig!

Titanic 


Nutellorna 
(Det nya smeknamnet på vår kvartett)





Tacosen hos Bells




Jossan var lycklig för billigt vin och beställde ett.
Kom tillbaka deppig då hon fick detta lilla shotglas.




Förlåt oss fader för vi har syndat

Vi ägde.

 
När jag kom hem ikväll hade bordet i köket förvandlats.
Det har ben och inte en stenklump under bordet!
Jag kan nu sitta och äta normalt utan att mosa mina otroligt långa ben!
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

buckhult.blogg.se

Med min röda gitarr på ryggen, den överfyllda röda resväskan i handen och den lilla laptopen under armen beger mig mot London (Harry Potter och musikalernas förlovade stad) och Wimbledon. Au-pair-livet väntar i form av tre spralliga barn som jag nu ska lära allt jag kan! Buckhult is on road!

RSS 2.0