Nu är jag tillbaka på nummer 13 i Wimbledon. Efter idag känns det som att jag aldrig var hemma i Sverige. Det är tur att hemlängtan blir mindre för varje gång man reser fram och tillbaka, annars vettisjutton hur jag hade orkat med det! Jag jobbar och sliter som bara den eftersom Jeanne jobbar nattskift. Torbjörn har kommit in i någon slags 6års-fas där han beter sig som en grinig tonårsbrud. Själv kan man inte alltid vara på bästa humör heller! Jag är faktiskt en tonårsbrud (i bara 39 dagar till!!!). Eftersom jag har jobbat en hel del så har inte så mycket hänt de senaste dagarna...

 

I söndags sa jag hejdå till Buckhult för sista gången innan 1:a juni då vi återförenas. Det tog emot att överge min gudomliga säng i utbyte mot min Londonsäng som inte är den skönaste i världen, men vad gör man inte för att få bo i London. På Landvetter mötte jag kära Josefin Edenborg och tillsammans dämpade vi de sentimentala hejdåkramarna. I min familj är det alltid mamma och pappa som blir tårögda, själv är jag gjord av sten. Skämt och sidor. Det var lättare att ta farväl eftersom att de (Mamma, Pappa, Lillebror & Moster Ulle, Freddan, Tilda och Ted) kommer till London om exakt 6 veckor, det är ingen tid alls!! De är här och firar in våren samt min grymt välkomnade 20årsdag, med mig! Tillbaka till historien, Josefin och jag segade oss in genom säkerhetskontrollen som naturligtvis pep då jag hade på mig mina Dr Martens kängor. Inte är det väl stålhätta i dessa fortfarande?

Vi tog oss i alla fall in, köpte Sveriges dyraste vatten och sedan var det redan dags att gå till gaten. Men där körde det ihop sig. Människor skymtades inne i "mitt" plan och helt plötsligt rullades resväskor ut ur bagageutrymmet; detta var 15 minuter innan mitt plan skulle lyfta, det vill även säga en kvart efter att vi ska ha boardat planet! Jossan skulle flyga 35 minuter efter mig men vi blev inkallade att boarda nästan samtidigt (Jossan: 1 minut före mig). På flygplatsen möter jag Julia som bor nära Wimbledon och det visar sig att vi tar samma plan hem till London! ibland är världen bra liten. Efter en flygtur som gick förhållandevis fort men som INTE innehöll wifi som Norwegian lovar på hemsidan, landade vi och 13 minuter efter landning är jag på mitt tåg hem. Det kallar jag snabbt! 50 minuter sitter jag vid familjen Tennbos matbord och äter salamimackor till ljudet av barnskrik. Det är då man vet att man är tillbaka.

 

Gårdagen använde jag till att sova ut ordentligt, gymma lite och sen var det dax för jobb. Barnen hämtades och jag fick 3 papperspresenter av Liv som alla verkade vara "en boll av papper" (soptunnan direkt...) och sedan var vi hemma resten utav eftermiddagen. Vid halv 7 sa Jeanne motvilligt hejdå inför sitt nattskift och så fort hon stängd dörren slängde jag barnen i säng. Både de och jag behöver faktiskt sömn! Kan väl kanske erkänna att det blev en hel del chips och dipp- ätande innan jag somnar. Hej nyttig vecka!!

 

Imorse väckte jag alla 3 odjuren igen och vi skyndade oss för att hinna till Freyias körövning. Det var ritkigt mysigt att sitta med Liv och Torbjörn och lyssna till stämsång av "California Dreaming" och "Do you hear the people sing..." från Les Miserables!

 

 

 

Efter morgonpasset gick jag till gymmet igen och träningsvärk från igår var påtaglig! Sedan slappade jag hela dagen och länsade chipspåsen; vilket jag just nu ångrar bittert eftersom jag är chipssugen så det skriker! Eftermiddagen gick bra. Jag, F och L gick till ett bibliotek medan TB hade sin första fotbollsträning för iår, men det låg lite långt bort så vi hann bara vara där i 15 minuter... När vi hämtade pojken fick han ett av sina stor-gråt och jag kände att jag bara vill sjunka genom jorden och strunta i allt. Men jag skakade bort tankarna och drog honom hemmåt, för vi var hungriga som tusan! Nu sover barnen och jag skulle ha slutat för över en timme sedan men pappan har inte dykt upp så det är fortfarande bara jag och barnen hemma. Jag börjar bli lite smått irriterad...

 

Nu ska jag iallafall sova och jag hoppas på sol imorgon för då ska jag, Bella och jossan på SKAVLAN-inspelning! Det kommer äga.