Torsdagen 7 - Söndagen 10 Februari
Helgen är klar. En jobbvecka innan jag ska till Sverige. Och som vanligt har det hänt alldeles för mycket för att jag ska ha varit smart nog att göra små blogguppdateringar under tiden! Inte lär man sig av sina tidigare misstag inte. Jag ska försöka sammanfatta helgen på några få (eller fler) rader!
I torsdagskväll blev det musslor, pommes, öl och massa drinkar i Clapham med tvillingarna och Josefine! Mycket gott men uselt bemötande av personalen. Vi dränkte våra sorger i goda drinkar på B@1 som är ett av mina nya favoritställen att hänga på här. Underbar musik. Fantastiskt vackra bartenders. Litet, gemytligt och 2-4-1 på drinkarna! Det hela avslutades med att Jossan (oavsiktligt) gick ner i splitt i trappan ner till tuben, Shit happens. Haha.
Jossan och JossanFredagen vaknade jag upp och det var sista dagen på motellet vilket kändes som en lättnad. Stället var bra och fint men det var något som gjorde att jag inte kände mig 100% bekväm. Om det var ägarens inomhusrökning, eller henes läskiga sätt att inte kunna avsluta en konversation när jag går iväg eller bara att det var tråkigt att bo ensam, det vet jag inte. Men det var en skönt som attan att vara tillbaka i, ett ack så stökigt men underbart, familjens hus. Efter tvättande och iordningställande av mitt rum gick resten av dagen åt till att ta med alla barnen till simning. Från skolan fick jag även ett fjärde barn att ta med mig till gymmet. Jag gör andra mammor tjänster;. En riktig aupair är jag nog tamigsjutton. Allt gick bra och efter jobbet gick jag hem till Michaela och hennes babysitkväll. Vi tittade på Rock of Ages med en mimande Tom Cruise och en spektakulär Malin Åkerman; kan denna kvinna sluta vara så duktig och så vacker? Jag kan väl även tillägga att vi brände lite popcorn....
Lördagen vaknade jag vid 9tiden. Familjen åkte iväg till Manchester; i vad jag lovar var alldeles för tunna jackor för en utomhus Fotbollsmatch i början av februari. Optimister. 45 minuter försent kom rörmockaren som kan svenska. Vi pratade om allt och inget. Kände att jag distraherade honom från att göra sitt jobb men han verkade allt ha trevligt han också. Michaela kom förbi och vi spatserade iväg med våra paraplyer i högsta hugg för att utforska Wimbledon Village lite. Detta är en finare del av Wimbledon som ligger "upp för backen" i riktning mot de berömda Tennisplanerna. (Jag kan erkänna att jag fortfarande inte sett dessa omtalade gräsmattor. I april när jag får besök. Då ska jag allt ta tjuren vid hornen.) Det var mycket regnigt och vi bestämde oss snabbt för att handla ingredienserna till eftermiddagens mat och sen gå hem och äta Äggröra-lunch. M drog hem och jag drog duschen.
När Jossan och Micken kom igen, vid halv fyra tiden tillagades medelhavsbiffar med fetaost, purjolök och soltorkade tomater ackomponjerat av klyftisar och tzaziki. En fantastisk måltid. Jag ger nästan lite cred till mig själv där.
Vid klockan 6 sprang vi till tuben. Innan detta hände dock ett missöde som mot alla odds löste sig riktigt bra. Michaelas kängor gick sönder! MEN som tur var har vi samma skostorlek och problemet åtgärdades fort! Väl framme på melodifestivalen i svenska kyrkan inhandlades både den ena och den andra alkoholhaltiga drycken tillsammans med en semla, som tyvärr inte höll mina förväntningar. Man kan inte få allt här i världen. Vi var alla överens om att Äckel-bananen bjöd på en rejäl show i sin silverblöja när han svävade upp i taket. Och det var skandal att den dansande skönheten Anton inte gick till final. Maja och Johanna träffade vi där också, det var mysigt att se dem igen. När SVT-spektaklet var slut tog vi underjordståget mot Shoreditch och en en kall lång väntan och kissignödiga tjejer hamnade vi återigen på Propaganda. Tyvärr var DJn inte den bästa i världshistorien. Men några godingar fick vi ta del av. Det klassiska kebaben fick avsluta kvällen. Nattbussen med Jossan, som sov hos mig, och Micken var lång och tröttsam men gav en del skratt. Bland annat satt Jossan och pratade (med väldigt stora bokstäver) om intima saker gällande hennes rumpa. Då vi kommit till Pitt Cresant, som vi tycker är en väldigt rolig hållplats hörde vi ett annat sällskap säga:
- "Aj, fan."
Jossan; "E ni svenskar?"
- "Ja. Lycka till med skinkorna!"
- "Ja. Lycka till med skinkorna!"
Det gav oss ett rejält skratt.
Vi somnade runt sisådär halv 6.
Söndagen var en ren bakisdag rakt igenom. Mjukiskläder (Vilket lille Belle inte kunde ta på sig då hennes rum och graderob under natten invaderades av en MUS!!!), bhlös, sminklös, brunch med allt möjligt gottigt, bl.a. kvarstående medelhavsbiffar och massa onyttigheter. Jossan var tvungen att tyvärr överge vår oslagbara kvartett pga av babysitl Vi andra satt kvar och begravde oss i Häägen Daaz, Ben and Jerrys, snacks, choklad, läsk och allt till The Proposal; där den manliga huvudkaraktären har kropp som en gud, och Den där Mary; där Mary minsann finner en ny typ av hårgele. Vid åttatiden drog alla hem och jag städade ioordning allt för att Jeanne skulle komma hem.
Imorgon ska jag bara tvätta massa samt laga middag till barnen när de kommer hem från Manchester. Dock måste jag troligtvis bo ännu en natt på rökB&B. Vi får se vad som händer. Nu ska det bli skönt att få sova igen timmarna jag missat. Godnatt alla!
Jag kan meddela alla att vi smet in under spärrarna på toaletten på LiverPoolStreet Station,
Kommentarer
Trackback
