Kallt, kallare kallast

Jag är en dålig bloggare! Unnskyld som vi säger på norsk.
 
Här är det kallt. Kallt som i norden. Bokstavligt talat. Det ligger en liten bit nedanför minusstrecket och staden är råkall. Men idag sken solen och jag var riktigt lycklig. "Jag är lyckligare nu" som Linnea Henriksson sjungit hela sommaren på radion.
 
Veckan har rullat på. Tisdagen var hemlängtan här och hälsade på. Och på kvällen ställde Julia in vår kaffe-get--together som jag verkligen ahde sett fram emot. Så det kändes tungt. 
 
Igår hade jag vattegympa med gaymannen! Han har äntligen återvänt efter ett alldeles för långt jullov. Solariebrännan satt där den skulle och hans feminina rörelser välkomnades varmt av alla. De låtarna han bjöd på fastställde verkligen hans gay-ism. Jag menar "It's raining men", Venus Breeze-låten och "You raise me up" kan bara syfta på en sak. Det var kul som sjuttsingen och han väljer alltid med som måltavla "Come on! Faster! MORE!". Vi gillar varann. På kvällen hade jag bestämt med Sara, den nya aupairen i Idas familj för att ta en öl (Ja, släkten, jag syndar mitt i veckorna.) Men så ställde hon också in. Då blev jag riktigt deppig. Tryckte i mig så många chokladbollar det bara gick. För på morgonen hade jag haft vattengympa, så det var nästan okej. Kylan ute fick mig att tveka men jag åkte till Svenska Kyrkans mingelkväll. Min finaste Josefin gorde mig glad bara genom att gå sin vanliga, lite hoppiga gångstil på gatan, rakt förbi mig. Klassiker. Vi välkomnades med rödvin och svenska chips och ostbågar. När jag tittade ut över den svenska folksamlingen insåg jag hur många jag faktiskt kände av dom. En underbar känsla om att jag faktiskt passar in och har etablerat mig bra smög sig fram i kroppen. Kvällen ledde till den svenska krogen där vi delade Ayia Napa-minnen men Sara(Smålänning!! eller rättare sagt Kalmarit...)) och Michaela från Clapham/Tooting. Då puben klocka för "Sista Beställningen" ringdes förstod vi att klockan var mycket och jag tog tuben hem. Somnade nöjd och belåten.
 
Idag har det varit kyligt igen. Vaknade och insåg att jag fortfarande sov i fårskinnstofflor, täcke och filt! har aldrig hänt innan. brukar vara rena batun här. Men icke nu. Solens strålar bar mig iväg till stationen där jag mötte upp Cecila och vi tog en tur genom och runt Wimbledon i solskenet så hon skulle få en bild av hela stället. Min egna lilla Londondel. Det var skönt med en promenad eftersom jag skippade träningen idag och även kommer göra det imorgon. Vi gick hem och komponerade en pastasallad och jag köpte självklart skagenröran som Michaela och jag hittade för någon vecka sen. Underbart ljuvlig. Vitlöksbröd gjordes (vilket gör att jag fortfarande inte ens kan stå ut med min egen andedräkt) och vi åt som bara den. Mitt i allt kom Per hem från New York. Lagom trött av en kempelång flygresa samt jetlag. Cecilia och jag hade i alla fall alldeles för trevligt så tiden rann iväg snabbare än någonsin. Vi sa hejdå och jag kutade iväg för att hämta upp de tre små trollen. Återigen somnade Liv inte i vagnen så vid klockan 6 idag däckade hon nästan av trötthet. Efter en skogstur på dagis i slutet av veckan är det klart man är trött som 3åring. När hon kom hem ville hon ha sommar, så hon drog fram flipflopsen. Söta lilla Liv. Barnen komponerade överraskinings-te-party för pappan och jag gjorde Kyckling Tacos. Alla åt. Sen helt plötsligt sprang Per iväg på fotboll. Vilken normal människa reser från New York till London, sover 4 timmar och går sen och spelar fotboll? Duracell-kanin. 
Barnen har somnat och gissa vad jag har gjort ikväll? Bokat flygbiljetter till Sverige vecka 8! Jag är nämligen ledig då och passande nog fyller älskade lilla mamma 45 år just då. Då blir det hem och fira.

Imorgon ska jag till Ikea med Michaela och köpta Lingonsylt till min havregrynsgröt somjag äter varje dag. Det är  definitivt inte samma sak att äta med jordgubbssylt. Sen ska det bli lite lunch där också. Bada med barnen, Burger King och sen kommer Josefin! Filmkväll med vin, chips och Choklad!! Om snöstormen, som ska ta över staden imorgon inte härjar allt förmycket är tanken att vi på lördag ska gå hela PortoBelloRoad Marknaden i Notting Hill, hem till Jossan, för hon bor i slutet på den! På kvällen ska vi till saknade klubben Propaganda!
 


På nedervåningen har vi en minitoalett inunder trappan. Vad blir man alltid spetsad av där? Jo en tandborste som en unge lycklig satt fast på spegeln.



Skenet bedrar. Det är iskallt!



Liv vill ha sommar. Det vill jag med!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

buckhult.blogg.se

Med min röda gitarr på ryggen, den överfyllda röda resväskan i handen och den lilla laptopen under armen beger mig mot London (Harry Potter och musikalernas förlovade stad) och Wimbledon. Au-pair-livet väntar i form av tre spralliga barn som jag nu ska lära allt jag kan! Buckhult is on road!

RSS 2.0