Återigen är jag sjukligt trött och kommer därför försöka hålla mig till faktan i detta blogginlägg utan att spåra ut. 

 

En mysig tur i Notting hill blev lördagens aktivitet. Jag, Michaela och Jossan gjorde helt enkelt PortoBello Road Marknaden. Solen kom och gick men man kände ändå att vårvärmen står för dörren. En skyllt med Wimbledon, massa onyttigt poundlandgodis och en fantastisk, inplastad(!) Beatles-affisch(bara 3Pund!!) fyndades! en sväng på Primark gav mig nya träningsbyxor och vi besökte en inredningsaffär som hette duga. Självklart köpte michael aett fotoalbum MED Brittiska Flaggan på! Något kalla slet vi oss mot Wimbledon och åkte hem och gjorde lyxmiddag med fläskfile, hasselbackspotatis, sparris och bearnaisesås!!!!!!!! Väldigt romantiskt.

 

Lite vuxendricka och fix senare satt vi på tuben mot Dollis Hill (Långt åt tjottaheiti) och kom fram i regn! Himlen hade öppnat sig. Bella, Jossan, Sara, Michaela och jag var fina som bara flickor kan! Efter vad som kändes som en evighet klev vi in i farstun på ett engelskt vanligt hus med inneboende av 8 ungdomar. Festen var i full gång. Heltäckningsmatten i trappan var redan förstörd av alla leriga skor och överallt med lyssnade hördes svenska pratas! En svensk hemmafest i London med en eller två tyska bögar. Det stretchades ben och spelades beerpong och dansades och spräcktes byxor och snoddes toaspapper och brann lite också till på köpten. Vem lägger en handduk över en värmelampa och vem tänker att en alkoholhaltig drink släcker eld!? Alla levde och när vi Dj:ade öste festen som bara den! Framåt halv tre drog vi oss tillbaka och efter att en film, där hela klippet skulle behöva censureras, började mardrömmen. NATBUSSEN DÖK ALDRIG UPP. Vi satt ensamma ute i busskur mitt ute i ingenstans. Var men än kollade fanns träd. Trötta och in-need-of-water och i regn satt vi där som 5 fån och bara väntade vid fyra dök bussaset upp men inte åkte han dit han skulle inte. nej han bestämde sig för att stanna mitt i rutten och kasta ut alla från bussen. Några hemska timmar senare kom i alla fall jag och Michaela innanför dörren hemma hos henne. tack gode gud att hon var ensam hemma. Jag vandrade sedan hem i regn och ömmande fötter med 5 shoppingkassar och klev innanför dörr nummer 13 kl 06.11. Det kändes som att gå i mål efter ett riktigt långt springlopp. inom loppet (ordvits) av 15 minuter låg jag sovandes i sängen. 

 

 

Efter alldeles för få timmars sömn åktes tåget till Waterloo där jag mötte Johanna för lunch. Hon är så mysig att umgås med. Och i hennes underbart snygga klackar trotsade hon verkligen vintern och satte ner foten för att nu ska det äntligen bli vår!! Vi åt god pubmat och sen drog jag mig mot aupairträffen som helt plötsligt jag var ledare för! Maries tub var inställd och jag fick hålla i tyglarna! Tate Modern dissades och jag och några tjejer gick ut med Temsen mot Tower Bridge och stannade på en café-restaurang i några timmar. kaffet var inte det bästa men det var mycket trevligt sällskap! När jag äntligen kom hem åt jag mat med familjen och sen fick jag städa mitt bombnedslag till rum. Vad gjorde jag i natt egentligen?! Nu sitter i alla fall Beatlesaffichen där den ska och jag ska snart natta mig själv och sova djupt fram till morgondagens vattengympa!