En onsdag utan dess like. 3 timmars jobb på morgonen, sedan begav jag mig till Westfield i Shepards Bush för att snylta lite på deras sköna fåtöljer inne i köpcentrer medan Bella, Jossan och jag hade med oss egengjord lunch. Att vara aupair är inget fett jobb om någon trodde det. Vi hade väldigt mysigt och köpte på oss lite väl mycket snacks och choklad inne på Poundland innan vi gick på BBC studion ocbh SKAVLAN!

 

Tidiga som vi var, fick vi komma in direkt. Väskorna scannades på samma sätt som på en flygplats och likaså människorna. Det kryllade av vakter! Vänthallen fylldes och fylldes och självklart lyckades vi sätta oss i fel del, så trots att vi var först, kom vi ganska långt bak i kön in till publiksläktarna. Detta ledde till att vi hamnde på läktarn som inte visas i TVbild, attans. Men vi såg bra som sjuttsingen! Fredrik var söt och duktig som aldrig förr. Vi fick veta att han är en av få som vägrar använda öronsnäcka så intervjuerna är helt påhittade av honom. Snacka om bra fantasi. Britt Ekland ägde scengolvet med sin paljettklänning och bjöd på sig själv i allra högsta grad. Bondbruden nummer ett! Vi fick även höra livemusik av Dido som gör comeback och författaren av Försoning/Atonement Ian McEwan, en äldre brittisk man med rolig humor, nobelpristagaren Daniel Kahneman som förde en intressant diskussion om människors typ 1 och typ 2 skillnader samt en kvinna från Scotland Yard som var inne på sitt femte i år i utredningen om mordet på en ung norsk tjej som blivit styckad i London. Tragiskt. Det kändes häftigt att vara där allt hände, men lite lång draget blev det allt efter all väntan om och om igen. Det märkligaste vi fick ta del av var personen som tog hand om Britt Eklands hund. Det var nämligen före detta Talang-jurymedlemmen Johan Pråmell! Efter att ha googlat en stund förstår jag att han är hennes agent. Där fick vi alltså två kändisflugor i en smäll!

 

 

 

Nöjda och hungriga begav vi oss mot Leicester Square och Slug and Lettuce för lite mat. Vad händer? Jo dragkedjan på min väska bestämmer sig för att dö!!  I London är en öppen väska som att gå med en skylt där det står "snälla sno från mig". Jag klamrade mig fast vid svikar-väskan och njöt istället av en mycket speciell, men god pasta carbonara medan B och J beställde in största sharern på menyn! På grund av sömnbrist och väldigt intensiva arbetstider var jag tvungen att ge upp och låta min trötthet vinna. Så efter ett glas rött drog jag mig hemmåt och fann mig själv sovandes två gånger på tunnelbanan... I sängen somnade jag nästan bums.

 

Torsdagen var min lediga dag. Jag sov djupt och länge, tog ett litet gym-pass trots att jag inte kände mig riktigt kry. Något i mig tar emot, någonting säger nej i mig och det gör att jag hela tiden känner mig obekväm. Jag pratade med Jeanne om det, är otroligt glad att jag verkligen kan dela med mig av vad jag känner till min aupairmamma. Hon trodde att det kunde bero på att jag har bokat hembiljetten och jag känner att det hållet på att ta slut. Oftast brukar det vara en lättnad men denna gång verkar det som att jag känner tvärt om. Som att jag håller på med någon som ändå inte kommer finnas om några månader. Bara av att prata med henne gjorde min magkänsla bättre. Jag tar en dag i taget och förhoppningsvis återvänder mitt gamla jag till mig. I alla fall, min torsdag slutade med att vara en fantastisk dag! Jag tog tuben till Slone Square och träffade Josefin för ett promenad till Science Museum i South Kensington. Rymden-delen var den som fångade oss mest. Man fick se en replika av jordklotet och olika saker som skedde över hela världen. Blandat fick man se smågula streck som symboliserade flyget som går varenda sekund. Riktigt häftigt att se! Det bästa museet jag har varit på i London!

 

 

 

På tubresan dit hade jag av en slump kommit över en tidning där det stod att det var Leicester Square premiär dagen i ära! Vi tog bussen till Picadilly Circus och möttes av ett folkhav och en uppbyggd djungel. OZ the great and powerful skulle ha Europapremiär! Efter att bli ivägskickade av vakter hamnade vi tillslut på en riktigt bra plats, trots vår sena ankomst. Vi fick se kändisarna kliva ur sina fina bilar och äntra röda matten, som i det här fallet var grön?! Av vad jag kunde skymta. Först kom Michelle Williams (känd som Marilyn Monroe från My week with Marilyn), sedan kom J.D från Scrubs och han tog publiken med storm och kramades och hälsade på så många som möjligt, min man James Franco anlända sedan. En vacker skapelse!! Tillsist Mila Kunis som drog dissen mot alla fans och gick direkt till röda (gröna) mattan! Det var väl värt kylan och efteråt delades våra väger och jag drog mig hem mot Wimbledon. En snabbkvällsmat stektes och sedan gick jag till puben The Old Frizzle för att träffa MIchaela och Therese för lite livemusik. Denna musik visade sig sedan vara lite keyboard-klinkande av vad som lät som en 5åring! Ingen hit, men trevligt hade vi!

Jag somnade gott även denna kväll genom att veta att ännu en sovmorgon väntade!

 

Inte de bästa bilderna, men bevis!

 

Nu ska jag kanske gå till gymmet, om jag orkar och sedan plöja igenom hela Center Court i jakt på en väska. Vid kl 15 väntar jobb som sedan övergår i babysit! Imorgon ska jag och Michaela till Camden och shoppa vinylskivor!!