Tröttare än tröttast ska jag försöka slänga ihop ett litet inlägg till er, mina kära läsare, innan jag ska skypea med Linn, umgås med Filip och Fredrik i Hissen och SOVA! 

 

Igår var det så rysligt kallt att man kände kylan bara genom att titta ut genom det alldeles för tunna fönstret. Det är som att det blåser in genom själva glaset. Snö och hagel och skyltar och skräp flög runt i ologiska riktningar och min vandring mot gymmet kändes knappt värd. Men vattengympa muntrar alltid upp. Jag och mina tanter! Dock är inte brittiska tanter lika mysiga som dom i Nässjö, här är de mycket bitchigare och använder kläder från HM. (Yuck. Usch. Blä.) Resten av dagen bestod knappt av något jobb alls. Freyia var hemma sjuk och Jeanne stannade hemma med henne vilket innebar att hon tog bilen och hämtade de andra två när det väl begav sig. Så allt jag gjorde var att laga mat, vika tvätt, deltog i familjens firande av pappan som fyllde år (morotskaka!!) och i sista sekund natta barnen (dom varnar mig aldrig när jag behövs vid läggdags).

 

Sen sprang jag ut i isblåsten till Micken. Vi tog sedan tuben till Balham och ett jättemysigt ställe som heter the Bedford och Livemusik i form av 5 killar med sina akustiska gitarrer. Det enda negativa med den tygklädda, cirkulära lokalen var att kylan bet tag även inne. Vi satt med vinterjacka och hela munderingen på samt tvingades värma händerna över värmeljuset, vilket i och för sig var ganska mysigt... kaffe och varm choklad blev våra räddare. Duktiga killar framförde sin musik med känsla, vissa bättre än andra! Vi åkte hem med ett leende på läpparna trots kylan och trots att vi tabbade oss i spärrarna och fick betala dubblapriset för resan hem. The Bedford ska besökas igen! Det var ju gratis och musik liksom.