Det har varit en kall men bra helg. Michaela har gjort en lista på allt hon vill hinna göra innan hon flyttar hem och tillsammans har vi nog prickat av minst 4 grejor i helgen! Effektiva och taggade till tusen. 

Vi hade en mys-fika-lunch igår innan hon hade babysit ( riktigt orättvist att hennes familj verkar älska att förstöra henne lördagskväller om och om igen.)

Jag Mellofixade mig och slog till på röd klänning kvällen i ära! Veronica och jag tog tuben till Svenska kyrkan och mötte Johanna och Maja. Folket hade redan börjat fylla kyrkan och minst 150 platser var redan upptagna. Jag lovar er, jag överdriver inte. Efter vår ankomst rullade folket in och innan finalen var igång var det så fullt att folk fick sitta på golv och näst intill klättra på väggar. Vi blev varnade av den kostymklädda prästen om brandutrymning med tanke på att salens kapacitet användes till max denna kväll. Stämningen var vibrerande och man kunde känna förväntan i luften. Johanna och jag gjorde oss bekväma i de skönaste fotöljerna stället har att erbjuda och många titta avundsjukt på oss och vår briljanta idé. Sen började Melodifestivalen Finalen och salen jublade. Sean Banan var populärt och en grupp människor bästämde sig för att tända 8 tomtebloss till Cobackabananas toner, trots stränga varningar om brandrisk! Då Anton och Robin uppträdde var publiken i extas. Och när vi insåg att Robin vann skreks det fram jubel och applåder och busvisslingar. Rätt låt vann helt klart. Killen har ju röst som en gud!

Efter denna förfest med god cider och öl var tanken att vi skulle till Svenska puben som visade sig vara fullsatt. En annan pub besöktes undertiden då vi hade lite span på svenskpuben tills den tömdes på lite folk. När vi väl fick komma in dansade och hoppade vi med alla gay- och schlager fantaster. Känslan där inne var obeskrivlig. Det kändes sorgligt att det var sista gången. Traditionen har nått sitt slut. Men kul som attan har det varit. Det skulle bli en tidig kväll men åh så taggade vi fortfarande var när puben stängde. Lite för taggade kanske, då vi blev tillsagda av en pubägare att dämpa ljudvolymen! (Hon sa det INTE med de snälla orden) Så helt spontant drog vi till Roadhouse som tvingade oss betala 12£ i inträde, men kul som satan hade vi! Vid halv 5 trillade jag in genom dörren hemma i Wimbledon med ett leende på läpparna. 


Idag vaknade jag till ett hemskt ringande ljud vilket jag upptäcker är min väckarklocka på min kudde, 1 cm från mitt öra. Vad gör jag i sömnen egentligen? Nyvaken och groggy skyndade jag mig att slänga på en klänning, för jag tänkte att det är inte så kallt ute... Frukost packades och med min vårjacka gick jag och mötte Michaela. När jag var framme vid stationen var jag redan kall som en ispinne. Helt fel jackval för en utedag! Men med smärtande skoskav, kall rumpa och i behov av sömn, klarade jag ändå igenom dag med råge. Bussen gick mot Kingston och Veronica hoppade på, på vägen! I Kingston passerade vi de välkända välta telefonkioskerna och en otroligt kall 20minuters promenad senare hade vi nått mål nummer 1:
 - Brad Pitt och Angelina Jolies London hus. 
Grinden var stor men Micken och jag är långa och lyckades få till några bra bilder på deras fina hus!


20 minuter senare stod vi utanför Mick jaggers stammispub och hans hus.