Ett jobbpass kvar sen är det äntligen helg!!

 

De senaste dagarna har varit både riktigt bra men även innehållt en del otrevligheter! Men det är väl så livet är? Det kan aldrig bara rulla på utan problem.

 

I onsdags började jag tidigt och tog med barnen på morgonen, men jag tror den äldsta av dem vaknade på helt fel sida för hon var en mardröm att ta hand om på morgonkvisten. På något vänster lyckades jag få iväg alla till skolan och sen återvände jag till mitt andra hem här i Wimbledon, Nuffield Health för ett långt, hårt och härligt gympass. De skadar inte när de manliga personliga tränarna, tränar själva vid samma tidpunkt! Efter en kort eftermiddag som mestadels innehöll matlagning blev det på med partykläderna och iväg till kyrkan. Det där lät ganska motsägelsefullt men kyrkan var bara ett pitstopp med gratis pizza innan vi drog vidare. Tanken var att delta i "Fråga Olle"-kvällen som skulle hållas i Svenska kyrkan men pga av sena flyg blev allt framflyttat till 22-tiden vilket innebar att vi skulle missat rock-karaoke. Så istället åkte vi till Roadhouse, Jag, Michaela, Veronica och Johanna. Hollywood Hills, drinken som Micken har pratat om var fruktig som bara den och slank ner fortare än kvickt! Männen på klubben var besatta av mina glasögon, det petades och pekades och frågades om de fick låna dom. Karaoken satte fart och folk var riktigt usla, till skillnad från förra veckan då alla var över förväntan. Efter en stunds velande och peppande från tre fina tjejer bad jag om att få sjunga och först fanns det inte plats. Då jag sa namnet på låten jag tänkte köra, fick jag stå på scenen en minut senare! En go, ösig version av Walking on Sunshine med liveband blev reslutatet och kicken i kroppen var så underbart skön! Jag saknar verkligen att sjunga! Massa Give-Me-Fives senare från vakter och bartendrar och random människor sveptes en Hollywood Hills till och det blev lite dans till Livebandet som spelade. Killen som vann hela tävlingen gjorde en oslagbar version av Living On Prayer och fick en bar-check på 100£, den hade suttit fint. Men man får andra chanser! Trötta som attan drog vi McDonalds och en nattbuss hem!

 

Torsdag innehöll en lång sovmorgon, skype med finaste Ida och sen jobb igen. Jobba, Äta, Sova. That's all I do! På kvällen gick jag och Michaela till Surburban för ytterligare livemusik men varken musik en drinken var något att ha. Rom blandat med rom och lite rom på toppen är inte min grej! Istället gick vi över till mysiga Bill's som vi alltid velat testa, vita träväggar med kristallkronor och mysig stämning! De blev ganska sura på oss när vi bara beställde pommes och vitlöksbröd! Men gott var det! Vi diskuterade hur lite tid vi har kvar här, även om det ibland känns som att det aldrig vill ta slut, 2.5 månader är ingenting. Bara drygt 50arbetsdagar kvar! Sedan blev det in handling av halva prsiet Ben&Jerrys och sen sa vi hejdå! När jag kom hem väntade en hemsk överraskning. Tyvärr kan jag inte ta upp detta på bloggen. Men jag kan säga så myket som att jag är ärrad för livet, igen. Jag tröst-åt lite glass och kollade sen på Whitney innan jag somnade.

 

Imorse tog jag hand om barnen igen och idag var det Livs tur att vara en pain in my ass. Hon skrek och grät, allt på samma gång och vägrade äta. Så tillslut lyfta jag in henne till TV rummet och där fick hon sitta tills hon var tyst, Det tog 10minuter innan insåg att jag inte brydde mig och tillslut gav hon upp. Skolavlämning - Red Nose Day, alla köper en röd näsa för välgörenhet och man tog även med kakor som skulle säljer i slutet av dagen. Självklart hade vi gjort chokladbollar! En kort gym-session senare ligger jag nu trött i min säng. Fick veta för en stund sen att Jeanne hämtar Liv med bilen så jag börjar vid 15 istället, skönt som bara den! 

Och efter hela detta blogginlägget är nu min Toffifee-kartong slut, Damn it!