17 Mai, Jeg må Gratulere

Igår var en speciell dag i min Londonfamilj. 17 Mai - Norges nationaldag.
Liv var ledig men alla andra jobbade vilket innebar en 12 timmars dag för mig med denna konstiga, galna men söta lilla jänta!
 
Jag började kl 7 (ganska tungt när man sovit till kl 10 dagen innan) och väckte alla. Man märkte att de kommit i säng alldeles för sent dagen innan. Jag hörde dem nämligen uppe till kl 21.40 när de i vanliga fall lägger sig 19.00! Allt gick smärtfritt och jag inser att jag verkligen har rutin på väckningen, lagom nu när jag ska lämna dom. I en halvtimma stod jag sedan och skar upp frukt till den årliga 17Mai-frukosten på Norska Skolan som Liv och jag skulle på. (Jeannes exakta ord var "Ja, gå på den! Då kan du fördriva lite tid och slipper vara med henne hela dagen" , skön inställning.) Tidgare hade hon berättat att alla Norska mammor verkligen lägger sin själ i detta och lägger allt på fina fat osv. I all hast hann jag slänga med mig ett fat och tur var väl detta! När vi änlände var hela skolan full av folkdräkts-beklädda norrmän och vackra klänningar och klackskor överallt, medan vi kom i vanliga kläder. Matbuffén var finare än någonsin och lite diskret la jag upp all frukt ur plastburkarna till fatet. Annars hade nog inte en enda tagit av vårt bidrag. Liv och jag kände oss lite malplacerade med våra blåa och lila kläder då alla andra bar rött! Inte visste jag att denna dag var så stor. I Sverige är nationaldagen knappt märkbar. 
 
Firandet började klockan 9 med flagghissning och fortsatte med sjungande elever, en hel drös tal där man fick veta, eftersom jag nu inte kan min historia, att igår var det precis 100 årsedan på dagen som Norge blev unionsupplöst från Sverige! Paraden som sedan skulle fortsätta i stan (som vi inte följde med på) skulle få besök av en Norsk Prinsessa; Prinsessan Märtha-Louise av Norge. Inte illa pinkat av norrmännen i London inte. Frukosten var god och Liv och jag smällde i oss jordgubbar och melon och allt annat gott. Jag hade fasat för denna morgon i och med att jag inte känner någon där men Ally, den amerikanska au-pairen, var där så vi hade en mysig pratstund. Där jag under tiden lyckades tappa bort Liv två gånger men sedan dök hon alltid upp jättelycklig bland träden och sa "Jag har varit i skogen Amanda!". Ett riktigt litet skogstroll är hon. Regnet höll sig borta, vi hade en mycket trevlig morgon där flera kom fram till mig och visste att jag snart skulle åka hem och vi var hemma efter halv 12 någon gång. 
 
På momangen satte jag Liv framför TVn och sedan var det problemet löst. Inte ens en bomb hade uppmärksammat henne, ännu mindre när jag försökte få kontakt med henne. Dora Upptäckaren kan vara intressantast i världen ibland. Michaela kom förbi på en kopp Chai Te i någon timma; sedan skulle hon hem och packa för blotta livet eftersom hon drar hem och övergiver mig snart! 14 dagar kvar för mig men bara 4 dagar för henne. Liv och jag fortsatte eftermiddagen med nagelfilning, nagelbandspetning och korallrosa nagellack som hon visade upp för alla som kom i hennes väg. De stora barnen hämtades och sedan var simlektionerna igång som vilken fredag som helst. Istället för traditionella Burger King gick vi istället till McDonalds och det var så mycket godare och billigare där! En Nacho Grande var inte att leka med. Väl hemma igen blev det filmkväll för barnen med Draktränaren och massa popcorn.
 
Vid klockan 19 när jag skulle sluta kom Veronica för vår filmkväll. Per kom hem ca halv åtta, vilket nästan var väntat. Lite snabbt shoppade vi gottigheter - självklart allt på extrapris; vi är sanna fattiga aupairer! Sedan gick vi hem och tittade på Jack Reacher med Tom Cruise, en helt okej rulle. Men jag fattar verkligen varför biopremiären blev inställd efter skolmassakern. Kan väl även tillägga att Per gav mig en av deras dyra rödvinsflaskor och han tyckte vi skulle dricka den på kvällen så kunde jag ta en ny idag. Haha. Han kommer sakna mig. Och det roliga är att han bara ger mig vin när Jeanne inte är hemma. Vinet är sparat och ska festas med hemma hos Veronica innan Eurovison Song Contest ikväll. Svenska Kyrkan, here we come!
 
 
Flaggan är påväg upp i topp

Finn ett fel. 
Jag råkade skicka upp Liv när det var skolan som skulle sjunga. Inte nog med att hon inte hade en aning om vad det var för sånger. Där stod hon helt lila-rosa medan alla andra Norska folkdräkter... Hon stod och log sött och gäspade lite då och då i alla fall...haha


"Le, Liv!!
Och jag får detta.


Bara för att jag är V.Ä.N.N.E.R-nörd


Veronica och jag hittade detta. Spegel eller verklighet?

17e Maj är över! Men vi är inte bittra!




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

buckhult.blogg.se

Med min röda gitarr på ryggen, den överfyllda röda resväskan i handen och den lilla laptopen under armen beger mig mot London (Harry Potter och musikalernas förlovade stad) och Wimbledon. Au-pair-livet väntar i form av tre spralliga barn som jag nu ska lära allt jag kan! Buckhult is on road!

RSS 2.0