Promenad till Kingston

Ännu en natt där jag bara sov 7 timmar- kan det vara så att min kropp ställt om sig och nu behöver jag inte längre 8-9timmar för att vara utvilad? Har jag faktiskt gått och blibit vuxen?
Jag tog tillfället i akt och använde min sovmorgon till att packa en av mina gigantiska resväskor full med kläder, prylar och den där satans vinterjackan som väger flera ton; men nu är mitt rum nästan tomt så nästa väska lär inte bli så full. På onsdag flyttar jag ut ur mitt rum då den nya aupairen kommer och jag ska ha sleepover med barnen de sista nätterna. Kan bli smärtsamt men jag trot mer att det kommer vara mysigt.
 
Vid halv 2 gick jag för att möta Veronica i Raynes Park och upptäckte att vi hade sol! Och det var varmt! Så trots joggingskornas lufthål var det varmare än vanligt i denna kalla stad. Vi vandrade och vandrade tills vi fann oss i utkanten av Kingston på en privatväg där massa fina hus skymtades. Ett hus hade en sån stor kristallkrona i hallaen att den räckte två våningar i höjd! Det är alltid kul att sukta efter rikedom... Väl inne i staden (en stund efter klockan tre) letade vi febrilt efter converse men insåg snabbt att det var billigare i Wimbledon. Istället köptes glassdrinkar på Starbucks och på primark handlade jag en finfin present till min underbara lilla kusin som fyller 8 år dagen då jag flyttar hem! Veronica visade mig att Themsen rinner hela vägen genom Kingston och det avr så vackert. Fick riktiga sommarkänslor när vi passerade de ölfyllda uteserveringarna. 
 
Bussen till Tesco medgav matinköp till kvällens pasta och när vi sedan kom hem upptäckte vi till vår lycka att Veros familj inte var hemma. Vi trollade i köket och vipps fanns en underbar pastarätt upplagd på två fat. (min mobil dog just då jag skulle till att ta kort så sorry- ingen bild) Resten av kvällen åt vi ännu mer Doritos chips och tittade på Bodyguard med fantastiska Whitney Houston. 
 
Eftersom kvällen var ljum bestämde jag mig för att vandra hemmåt. Och skinnhandskarna jag tagit på mig togs snabbt av- här behövdes inga handskar inte. Det var tillräckligt varmt ändå.
 
Imorgon ska vi ha vår sista utekväll i London innan vi åker hem för gott.
Jag börjar verkligen inse att jag ska flytta nu.
 
 
Jag tittar på dataklockan nu och inser att det bara är 6 dagar kvar tills
denna resväska och jag ska flyga hem till Sverige!




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

buckhult.blogg.se

Med min röda gitarr på ryggen, den överfyllda röda resväskan i handen och den lilla laptopen under armen beger mig mot London (Harry Potter och musikalernas förlovade stad) och Wimbledon. Au-pair-livet väntar i form av tre spralliga barn som jag nu ska lära allt jag kan! Buckhult is on road!

RSS 2.0