Lördagen bestod av ännu mer julklappsinhandling! (Mamma lyckas köra med mig trots att i inte ens befinner oss i samma land). Lite shopping där jag inhandlade en superfin 50talsklänning, en dork-tshirt och Ida och jag gick till Scandinavian Kitchen. Där mötte vi Michaela och hennes polare Alexandra. Vi hade en trevlig pratstund över glögg och kanelbullar! Saftglögg var målet men i detta landet är de besatta av alkohol så självklart var det i princip uppvärmt vin... Ida och jag gick vidare mot Hamleys leksaksaffär vilket var självmod. Näst sista helgen innan jul är ingen bra dag att ge sig upp på Londons shoppingsståk och speciellt inte 5vånings-leksaksaffärer! Efter en traumatisk upplevelse i denna, trots för mycket folk, vackra butik åkte vi hem till Ida och fixade oss för kvällen. På morgonen ringde nämligen Julia och hade två Luciabiljetter över till sista föreställningen. Så jag fick även chans att se hela tåget! Ute i god tid, tyckte vi, fick vi vända och lite så tack vare en glömsk Amanda och när vi kommer till stationen inser vi att vi har 45 minuter på oss och det är knökafullt i både busskö och tub. Paniken växte fortare än Pinocchios näsa i det läget. PÅ något jäkla vänster lyckas vi få tag i en taxi som kan köra oss till Svenska kyrkan. (Panikslagen om att komma försent slog hårt i bröstet på mig när vi stått i Marble Arch Rondellen i 10 minuter! Men vi hann fram tid och blev skjutsade fram till dörren. Detta innebar dock att luciatåget blev lite dyrare än vi tänkt men man känner sig riktigt lyxig när man åker taxi och glider förbi alla kollektiv-traffikare.

Luciatåget var underbart vackert men jag kände hela tiden att jag hellre stått uppe på scenen och sjungt!

 

Efteråt var det luciafest med massa champange och rödvin tillräckligt att bada i. Kändes väldigt o-kyrkligt och moraliskt fel men när det bjuds tackar man inte nej. Mia och jag (två snåla smålänningar) tog tillfället i akt och glasen fylldes på och fylldes på. Maten var gudomlig. Ack som jag saknar potatis!! Det var många småuppträdande men det bästa var nog när de extra-influgna ungdomarna gjorde en helt annan version av Pokemon-låten än vad vi var vana vid. Riktigt gulligt! En man drog på sig lucialinnet igen och skulle visa hur det var förr, när man lyssnade på vinylskivor som hakar upp sig lite då och då. Sen sjöng alla män för oss. Fantastiskt. Jag tror alla tog för sig lite väl mycket av vinet...Haha. Men trevligt som attan var det. Synd att ingen ville med ut efteråt, men tur var väl det. För sista tuben hem var en riktigt lång resa. Hem kom jag i alla fall. På gingliga klackar. Men vem lägger märke till det en lördagkväll i London? Utifrån fönstret såg jag den vackra julgranen som pyntats under dagen och när jag kommer in möter jag den glada norska pappan i familjen som glatt visar hur Liv endast har lyckats pynta de två nedersta grenomfången. Så den är välpyntad från topp till tå. I alla fall vid tå... 

 

Har tagit en lång sovmorgon och om 2 timmar ska jag möta Michaela för att vi ska åka och äta thaimat i Soho med Ida som snart flyttar!

 

I övermorgon åker jag hem!