9 flickor. 8 år gamla. Engergifyllda till tusen. Ljusa skrik. = Låter som en skock elefanter på Freyias rum. När jag kommer in med min röda gitarr höjd decibelnivån ännu mer. Efter att jag hade spelat mina låtar kände jag sån jävla eufori. Det var riktigt kul. Först My Boy Lollipop, sen Mamma Mia (som i princip alla 8 åringar kunde texten på) och avslutningsvis med Beat It. Barnen var galna! Totalt Galna! Och som dom sjöng och vissade till och med dansade! "Why are you not on X-factor?", "10points!!", "A 100 %!". Det var riktigt gött. Sen fick jag dessutom en litet reward (som konstigt nog användes upp under kvällen...inget sparande här) och Freyia sa "Pappa säger tusen tack" och så fick jag en sedel och alla andra barnen var superfascinerade av att hon kunde prata ett annat språk med mig.

 

Jag övergav mina miniflickor och begav mig mot norr och rättare sagt Hampstead, hem till Ian. Eller hem till familjen han bor hos tillfälligt. En underbar judisk familj med supersköna söner. Teddys hår var en kopia av Luke Pritchards i The Kooks - helt freaking amazing curly! Vi gick på en jättestor Bonfire i ära till att Guy Fawkes en gång försökte bränna ner House of Parlament men istället blev bränd på bål. Det var Queen och massa musik på högsta nivå och vi sippade Mulled Wine (glögg) och åt burritos till ett av de mäktigaste fyverkerierna jag har sett! Tillsammans med Ian, Igor och Jossan; då mådde man! Inte nog med det så passerade vi Liam Gallagher påväg ut till puben!!!

 

 

Puben hette The Bull and Bush och det var fullkomligt knökafullt. Jossan och jag flirtade lite med den trevliga bartendern och sen joinade vi Ians vän teddy (17år men med en öl i handen på nen pub) och hans polare vid ett bord utomhus i det kalla. Fråga mig inte hur men en timma senare anlände vi till en (död) hemmafest i Golders Green, London. Jag kan inte förklara hur mycket vi skrattade när vi kom in i huset. Det såg för jäkligt ut rent sagt. tex hängde detta på väggen: