3 veckors-milstolpen är nådd

Jag har varit här i 3 veckor! Wimbledon är nu mitt hem. Hur fullkomligt galet är inte detta?
 
Min fredag var chillchillchill. Gym. Bubbelpool. Hämta 1 barn. Lämna 1 barn. Sy blå tråd i 8 par stumpor. Gå till Burger King och äta. Fixa. Krogen.
Väldigt bra fredag!
 
På kvällen åktes det till Clapham junction där jag på tågstationen träffade en kanadensisk brud som var asgo! Hon skulle till baren The Slug and Lettuce medans jag drog till Revolution (jag älskar namnen på alla barer på det här stället) för att möta Jessica, Emelie och Michaela. Vi vinade/ölade/drinkade/spande osv.osv. 
 
Såhär glada var vi! Michaela & jag :D
 
Vi drog vidare till Underdog och träffade Ida (från Lekeryd, hur sjukt är inte det?!?) och Therese. Musiken på denna krog var helt obegripligt fantastisk. Vi dansade och svettades och surplade drinkar och mötte glada britter!
Nästa stopp var Diamond Dogs (om jag minns namnet rätt) och om det förra stället hade bra musik var detta till och med snäppet bättre. En blandning av Arctic Mokneys, Do you Love Me a la Dirty Dancing och Ballroom Blitz; När bartendrarna upptäckte att jag kunde denna låt blev de helt galna. Vi sjöng och skrek till varandra och de langade fram free beer! :D Supermysigt och jag har hittat min nya Harry Potter-Kvinna i Ida, haha! McDonalds levererade nattamat!
 
Lördag. Idag har jag varit i Covent Garden på Sugarsin - en svensk godisaffär med lösgodis, men det var inte billigt kan jag meddela. 1.5£/hg det är typ 20SEK/hg i Sverige, herregud! Men gott var det. Lisa tvingade sin pojkvän Joe att äta saltlakris, stackars sate säger jag bara. Han stoppade in en hel salt lakrisdöskalle och sedan såg vi hans annars vita ansiktsfärg sakta börja skifta i rosa. Haha. Vi gick mot Oxford Street där vi köttade loss. Jag dödade Primark. Lisa dödade HM. Och Joe sponsrade affärerna ordentligt.
 
Det slutar i alla fall med att jag TRILLAR mitt på Oxford Street rakt ner i gatan där bussarna kör. Alla trodde att jag fick en hjärtinfarkt. Jag har ingen aning om vad som hände. Helt plötsligt låg jag där vid den äckliga trottoarkanten med en värkande högerarm. Tanterna runt om blev livrädda och jag fick verkligen övertyga dem om att jag inte fick hjärtstillestånd. Pinsamt. Buckhult is in town! 
 
Nu har barnen somnat. Min babysit kommer snart övergå till ett telefonsamtal med kära mamsen (som lilla Tilda skulle ha sagt) och sen ska jag sova och låta mina fötter vila inför morgondagens kommande bravader på Brick Lane! Fötterna ömmar fortfarande efter klackarna från i fredags; vi Buckhultmänniskor är inte skapta för klackskor!
 
Peace Out Sweden. Idag kom min kära Jossan Edenborg till stan! VÄLKOMMEN BABE!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

buckhult.blogg.se

Med min röda gitarr på ryggen, den överfyllda röda resväskan i handen och den lilla laptopen under armen beger mig mot London (Harry Potter och musikalernas förlovade stad) och Wimbledon. Au-pair-livet väntar i form av tre spralliga barn som jag nu ska lära allt jag kan! Buckhult is on road!

RSS 2.0