Naken i London
Åh som jag hade längtat till denna morgonens vattenaerobics, men ack så felplacerad denna längtan var. 10 minuter in på lektionen med den allra gay-igaste manliga intruktören med fejksolbränna de kunde hitta går ett larm igång. och inte vilket larm som helst, utan ett vrål som påminner om Kattskrikslarmet som går igång när Harry, Ron och Hermione landar i Hogsmede i Deathly Hallows, fast 3 gånger högre. Efter 3 minuter av detta öronbedövande oljud skriker han, FIREALARM! GET UP! Utan glasögon, fullt av tanter och inte en jävel vet var nödexit är = panik. På något vänster lyckas jag roffa åt mig mina tillhörigheter och får med mig ett par skor. Vi springer ut på gatan i bikinis och där står vi sen. Tillslut får jag en folie-brandfilt av en brandman och där står jag sedan som SuperSnällaSilverSara med blött hår, vilsen, ensam och 30 cm längre än alla tanter- som ser lika vilsna ut som jag och resterande gymmänniskor- som har kläder på sig. Inte kommer det någon stilig gymintruktör och tar hand om mig inte. Här gäller det att överleva ensam. Efter vad som känns som ett år, ca 15 minuter får vi tillslut återvända in i byggnaden. Det riktiga brandlarmet gick i mataffären som ligger under gymmet. Jag tänker aldrig mer stå halvnaken på en öppen gata i London.
Sedan hade jag Subwaylunch med Jessica. Vi tittade på galna kråkor och ekorrar i en mysig park i Wimbledon, där hösten syntes tydligt i form gula- och orange-färgade löv som falit till marken. Jag köpte mina efterlängtade krogenskor med lite klack. Dessa inpregnerades, jag slog faktiskt till på äkta skinn och de användes när jag hämtade barnen. När jag stod och väntade på TB (Torbjörn) kan jag inte precis säga att jag var i samma längd som resterande mammor. Med klacken blev jag ytterligare utmärkande, men det är jag och den italienska hemmapappan - de enda långa människorna i Wimbledon! TB, Freyia och jag gick mot tennislektionen och vi hade supermysigt när jag lärde som om Kanelbullensdag och jag utmanade dem i att säga Cinnamon-bun-day snabbt 5 gånger! På vägen hem hade vi för försdta gången riktiga diskussioner och barnen var jättesöta och höll mig i handen, de är de stunderna som gör en lycklig!
Efter bara 3 timmars jobb, åkte jag till Ung i London träffen där vi hade spelkväll med Rappakalja! Sedan drack vi Kopparbergs cider på den svenska puben mitt emot och hade mysigt och pratade med nya människor :)
Jag kan bara påpeka att det är riktigt dyrt att skicka brev till Sverige härifrån! Jag får sjutton spara för att ha råd med julkort!
Kommentarer
Trackback
