Igår skrev jag ett sånt himla vackert inlägg men naturligtvis gick teknologin emot mig och inget publicerades. Mobilbloggning är kasst.

 

På tisdagsförmiddagen träffade jag härliga Ally från Chicago, USA. Även hon är aupair till en norsk tjej och vi träffades faktiskt på själva lucia på den norska skolan. Vi pratade och pratade och upptäckte att vi har mycket gemensamt. Men skönast av allt var det att få snacka amerikanska och känna att det var okej att man inte har brittisk dialekt. Då jag skulle dra mig mot gymmet vid halv tolv tiden upptäckte vi att klockan var halv två.. vi hade helt enkelt en supermysig fika! Jobbet bestod av en storgråtande treåring och två små änglar som helt plötsligt har börjat leka ovanligt snällt med varandra. Efter gjorde jag Revolution. Eller rättare sagt åkte till Revolution i Clapham Common och mötte upp fina Bella som nu anlänt till London och förstärkt vårt järngäng. Jossan anslöt sig efter en stund och vi hade en välbehövd fin kväll med lite för dyrt men underbart gott rödvin.

 

Onsdagen har varit vattengympa med gaymannen som vanligt. Jag älskar honom mer och mer för varje vecka och jag har dessutom nästan lärt mig Venus-låten! Det blev lunch hos Mikaela och jag fick träffa en alldeles för söt 2-åring vid namn Chloe. Ikeavarmkorv och potatismos var mumma och just vad jag behövde. Det var kyligt och grått idag och som tur var består onsdagarna bara i att hämta Torbjörn och Freyia. Snön är nästan borta, man kan fortfarande skymta lite slask, men den råa kylan kvarstår. Jag drömmer om vårens körsbärsblommor som jag hoppas kommer slå ut även i London. Det är nämligen bland det vackraste som finns. Jag bestämde mig för en hemmakväll med doftljus, telefonsamtal med mamma, musik, bloggande och serier, vilket jag känner nu var ett väldigt bra val. I och med att jag alltid har sovmorgon har jag väl lagt mig lite väl sent på senaste tiden. Det jag vill ha mest av allt nu är min Mars-glass. Går det? Nej. Tack vare Per. Jossan åt en. Jag åt en. Alltså ska fyra kvarstå men bara en hittades i frysen. Vid söndagsmiddagen påstod Per att han delat två stycken med barnen, var i hela friden har den andra tagit vägen? Det aset satt och ljög mig rakt upp i ansiktet. Han är percis som morfar; en för stor godisgris för sitt eget bästa!!

 

Mitt dilemma består just nu av

Universitetsval; jag ska avgöra hela mitt liv bara genom några internetklickningar som kallas "Välja Utbildning".

Hur ska jag veta vad som är bäst för mig?