Lördagen började med att jag drabbades av en sån förfärlig hemlängtan, så som det var i början när jag flyttade hit. Jag försökte tänka på annat men det är svårt när man väl är inne i sin lilla tycka-synd-om-sig-själv-bubbla. Efter en lång brottning med min inre tråkigt ledsna Amanda tog jag bussen till Tooting och strosade lite på Primark och Poundland. Matesers<3 Köpte bara ett par iphone-vantar. Tuben tog mig vidare till Clapham Common där jag fick vänta en evighet, på Michela (en annan Michaela) och sedan gick vi och tog en sen lunch på ett supergott burgarställe, där de smakade hemgjort grillade och vi tog en grillad majskolv istället för pommes! Sen åkte jag hem och tyckte synd om mig själv igen. (Nu i efterhand känns det här så otroligt mesigt) Tittade lite TrueBlood, jag är verkligen fast i serien igen. Och med mina nya högtalare är det kul att titta på film på min laptop. Tack Freddan och Ulle. 

 

Fixade, sminkade, hårsprayade och åkte vid sjutiden mot Clapham igen där jag skulle träffa Cecilia, som jag lärde känna i Luciatåget, Sandra som jag jobbade med i Svenska Kyrkan och deras polare för en skaldjurskväll. Jag har märkt att jag inte riktigt har varit mig själv sedan jag kom tillbaka hit. Jag hade inte koll på något. Inte ens Cecilias nummer. Det är inte likt mig. Men allt löste sig och vi satt på en superbra restaurang på Clapham Hight Street som heter Belbo, om jag inte missminner mig,och samma kedja har även en större servering i Covent Garden, men det var fullbokat där. Jag hade bestämt mig för att beställa hummer. Men icke sa nicke. Det jag trodde var hummer var Musslor med hummersås. Istället tog jag en gryta (trodde jag) med musslor, jätteräkor (det var bara 3 så miljön förstördes inte så mycket), lax, potatis och bläckfisk. När fatet kommer in är det typ bara musslor och jag blev så besviken. För det första, för att jag aldrig har ätit musslor och för det andra, jag hade förväntat mig något helt annat. Men jag högg in och det var såå gott! Alla härligheter var kokta i en öl-vin-grädd-lök sås som var krämig och magisk. Sedan helt plötsligt säger någon vid bordet. "Aaa, vad är det som sticker upp i Amandas mat?". Där ligger in liten 10armad bläckfisk på drygt 5 cm. Slimig och äcklig och oätbar såg den ut. Cecilia mitt emot mig, modig kvinna, tar tag i bläckfisken och just som hon tänker äta den, stirrar hon rakt in i inälvorna där huvuder är avhuggt, skriker till och slänger tillbaka bläckfisken i min såsskål med en SPLASH. Servitriser ser allt och blir lika skrattchockad som vi andra. Helt galet!! Jag fick lite sky här och var, men det var det värt! 3 av de andra tog varsitt kilo musslor, en vegitarisk pasta och en krabb-sallad. Efter maten kommer servitriser in med en träplanka med 6 små shotglas på. Med olika innehåll i alla. hon säger, vad vi tror är "Non-alcoholic". Alla tar den och vi kommer överens om att det var den starkaste ickealkoholiga drycken vi någonsin smakat. När Servitrisen passerar igen frågar vi och hon blir åter igen chockad och förklarar att hon sa "All-alcoholic" och blir jätterädd att någon av oss inte fick dricka. Flera missförstånd ledde i alla fall till en bra kväll. hela middagen för mig gick bara på 22 pund och jag fick smaka alla havets härligheter samt en halv flaska rött! Dit ska jag lätt igen. 

 

Efteråt gick vi till Underdog. 21årsgräns. Blir nekade och då säger vi att vi ska åka till Clapham Junction istället, där ett annat Underdog finns. Men en man hör oss och förklarar att de har fått lägga ner. Sedan huxflux visar det sig att detta är managern och för att bespara oss resan släpper han in oss! Vi dansade till alla låtar som finns (nästan) och hade superkul. Vid halv två tide drog jag mig hemmåt och sängen var riktigt skön att äntligen få trilla ner i. 

 

Snart ska jag iväg på aupairmöte i Southbank där vi har utsikt över Themsen och London Bridge. Det blir... fika för vi är bara svenskar, och vad är mer svenskt? Och jag får äntligen träffa min fantastiska Jossan! Som jag har saknat henne.