Klockan 08.04

-Knack Knack-

Jag drar ut öronpropparna och ser med mina gryniga ögon Freyia hoppandes i dörröppningen

"Amanda, it is a little bit snow outside!!!!!!". Så glad man kan bli för lite vattenkristaller. Dock smälte dessa innan jag han vakna på riktigt 1,5 timmar senare. Men jag fick allt se snön vid 08.04.

 

Söndagen var en fet sovmorgon fram till 14 då Michaela och jag åkte mot aupairträffen som hölls vid Southbank. Vi blev sittandes, hela buten på ca 40-50tjejer (ingen av de manliga aupairerna dök upp), på ett gemytligt café/restaurang precis intill Themsen och Millenium Bridge eller som jag då säger Harry Potter-bron! Josefin Edenborg fick sig en välförtjänt välkomstkram av gamla Buckhult (dvs. Moí) och sen pratades det hela fikastunden. Vår au-pair-urmoder, Marie, som har hand om hela Swedish Connection gjorde mig väl till mods när hon berättade att många gamla aupairer gärna kommer tillbaka och jobbar över somrarna. När jag berättade detta för Jeanne, blev hon så lycklig. "Jag visste väl att det var bra att jag rådfrågade dig Amanda", fick jag höra imorse. Dock på Amerikanska. Slutet av söndagen forsatte med att vi självklart gick över Harry Potter bron, varför skulle vi inte liksom? Igor, jag lovar dig, det gick bra. Michaela och jag drog oss tillbaka till vårt trygga Wimbledon och efter massvis med felaktiga restauranger (söndagar är fruktansvärda i detta land. Allt är stängt.) fick vi tillslut i oss Spagetti och Köttfärssås med vitlöksbröd. Det var riktigt gott. En maträtt jag verkligen har saknat! På kvällen skypeade jag med världens bästa Frida som bodde här i höstas. Skånestämman satt där den skulle. Och kan jag bli mer avundsjuk på henne? Jag vill också resa runt i asien i 2 månader och få en lägenhet i Stockholm bara sådär. Vissa har det bra.

 

Idag, efter att snön övergått till regn intog jag återigen badbassängen på Nuffield Health för ett Aqua-pass som det kallas för. Vanlig hederlig vattengympa är vad jag säger. När man känner träningsvärk i magen efteråt, då står det rätt till! Ingen rast och ingen vila idag inte. Letat bikini, som är väldigt otacksamt att leta efter på vintern, postat brev (En viss kusin kommer bli glad där hemma), städat och damsugit mitt rum och för en gångs skull strukit. Hemskaste stunden idag inträffade sedan. I snöblandat regn fick jag vandra i 1,5timmar för att samla in alla barnen i mitt fång. Jackan har fortfarande inte torkat. Torbjörn hade med sin 5e flickvän hem och jag gjorde köttbullar och spagetti som barnen älskade för mycket. De åt mer än mig. Efter jobbet hade regnmolnen lättat och jag gick hem till Michaela, hennes rum är litet. riktigt litet och inte en enda garderob. Jag hade fått krupp. Men hennes säng var som att sätta sig i himmelriket. Gudomligt skön. Sötnosen hade köpt Chai Latte pulver till mig. Guld värt. Vi tog en lång promenad och lyckades på något vänster gå enda när till Morden, slutstationen för tunnelbanan på Northen Line. Vi visste knappt hur vi kom dit och ännu mindre hem. Men vi lirkade oss in på lite gator, bland rävar och återvändsgränder. Men hem kom vi.

 

Hoppas vädret är bättre i morgon och inte så förbaskat kallt! Väderrapporterna säger dock emot mig. 

Nu ska jag sova. Puss